Vad är nu detta? Det är mer regel än undantag att jag kastar in handduken tidigt under festkvällarna för att gå hem och sova. Har jag blivit gammal? Men nej jag känner att det är mer rättvist för alla andra. Är jag inte på partyhumör, då är det bättre att jag går hem än att jag står och halvsover medan alla andra är peppade. Det är synd att inte alla är på samma humör samtidigt - i torsdags var jag på topp och igår var det alla andras tur... men men, jag är ändå inte här för att festa som fan (been there, done that) så jag är glad i alla fall.
När jag kom hem i natt stod jag och höll på att bädda när jag noterade en rörelse på golvet. En kackerlacka. Ironiskt - vi hade pratat om kackerlackor på Woodstock någon timme tidigare. Jag var för rädd för att döda den plus att man helst inte ska döda kackerlackor för då lämnar den sina ägg och det föds nya kackerlacksbebisar. Den sprang in där jag har mina skor och jag flög ut ur rummet med täcket i högsta hugg. Satte mig på soffan i vardagsrummet och grät för jag var för rädd att gå in i mitt rum. (Jag fick jobbiga flaschbacks av när jag jobbade på kackerlacksbaren i Funkan.) Varför skulle kackerlacksjäveln komma just när jag var helt ensam och visste att de andra skulle dröja minst tre-fyra timmar innan de skulle komma hem?
Jag sov hela natten på soffan. Den är gammal, sliten och äcklig, men det gick bra. Hellre att sova där än i mitt rum med en kackerlacka på rymmen. För att ni bättre ska förstå hur soffan är kan jag citera Emma som var här i en vecka: "Det är som ett zoo, för den är så äcklig så det finns säkert massa småkryp som bor där." Jag skulle inte bli förvånad.
En sak är jag dock modig över... att jag vågar komma hem till palatset ensam. Strömmen bryts ofta och det är verkligen gigantiskt och jag är dels mörkrädd och dels gillar jag inte att vara ensam hemma på platser jag inte har kontroll över. Så okej, min kackerlacksfobi blir bara större och större, men min mörkerrädsla kanske jag kan övervinna här i palatset?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar