30 april - 5 maj: Ibiza med 3000 Erasmus-studenter från Spanien. Vi hörs om en vecka! Que locura...
måndag 30 april 2012
Sugen på mat
Med kroppen i obalans har jag idag haft cravings på lite konstiga saker. Tidigare år har jag längtat hem till svensk mat, men nu känner jag att jag klarar mig bra med de råvaror som finns här (även om jag önskar att utbudet vore större).
Det jag saknar mest är mörkt, grovt bröd. Att bara äta vitt bröd känns som att äta deg! Jag saknar också svensk leverpastej, svensk majonnäs och kaviar. Och lax och torsk så som det görs hemma hos oss.
Nu ropar Giulia att hon känner sig ensam i köket med killarna... så istället för att blogga bort de timmar som kvarstår tills vi drar till Ibiza ska jag hänga med folket i köket. Jag är hungrig (eller mer sugen), men klockan är halv två på natten och dessutom har jag ingenting ätbart.
Ha en fin vecka allihopa!
Det jag saknar mest är mörkt, grovt bröd. Att bara äta vitt bröd känns som att äta deg! Jag saknar också svensk leverpastej, svensk majonnäs och kaviar. Och lax och torsk så som det görs hemma hos oss.
Nu ropar Giulia att hon känner sig ensam i köket med killarna... så istället för att blogga bort de timmar som kvarstår tills vi drar till Ibiza ska jag hänga med folket i köket. Jag är hungrig (eller mer sugen), men klockan är halv två på natten och dessutom har jag ingenting ätbart.
Ha en fin vecka allihopa!
söndag 29 april 2012
Update om helgen
Palatset har varit allmänt deppigt i helgen. Jag säger palatset därför att är en ledsen, blir en annan också det och så går det i en kedja tills alla är ledsna tillsammans. Mitt bland alla djupa samtal, tårar och kramar har det hunnits med skratt också.
Torsdagen var för mig en av de roligaste kvällarna någonsin och för tyskarna var det istället fredagen som var rolig. Jag förstår inte grejen med att slå en palm eller en mur så att man blöder eller visa rumpan, men tycker de att det är kul så... De har klagat mycket på att vi väsnas för mycket, men efter fredagen tycker jag inte att de har någon rätt överhuvudtaget att säga någonting. Vi skriker inte för att störa och vi går garanterat inte in i andras rum och studsar i sängarna när andra försöker sova. Jag blev dock inte alls irriterad över detta, snarare glad, för som sagt nu kan det inte klagas från deras håll anser jag.
I fredags (innan det tyska kaoset) kände jag mig lite som hemma i Bergsjön. Vi satt i köket och lyssnade på musik och fransmännen lyssnar på samma slags musik som folk i Bergsjön eller som alla araber i Funkan. Jag blev astaggad. Bouger bouger! Dock var det den kortaste turen till La Punta ever. Drum & Bass-fest är inte riktigt våran grej.
Igår köpte jag massa strumpbyxor. Tråkig grej att köpa, men alla mina har hål och det är fortfarande för kallt för att gå utan. Färgade också Giulias hår mörkare och det blev jättesnyggt! Hon litade inte på att jag skulle göra det fint, så nu är hon verkligen jätteglad. Jag var lite uttråkad sedan så jag snodde killarnas gröna spray och sprayade håret grönt. Lyckades lura dem att det var permanent färg (med mitt blonda hår fick det inte samma ton som de hade under karnevalen).
Jag har också flyttat tillfälligt. Sällskapssjuk som jag är tycker jag att det är astråkigt att sova själv, så för att slippa trängas i en 90säng har jag burit in min madrass till Giulia.
Nu ska jag ta siesta innan jag packar... IMORGON GÅR BUSSEN TILL IBIZAAAAAAAAAAAAA.
Torsdagen var för mig en av de roligaste kvällarna någonsin och för tyskarna var det istället fredagen som var rolig. Jag förstår inte grejen med att slå en palm eller en mur så att man blöder eller visa rumpan, men tycker de att det är kul så... De har klagat mycket på att vi väsnas för mycket, men efter fredagen tycker jag inte att de har någon rätt överhuvudtaget att säga någonting. Vi skriker inte för att störa och vi går garanterat inte in i andras rum och studsar i sängarna när andra försöker sova. Jag blev dock inte alls irriterad över detta, snarare glad, för som sagt nu kan det inte klagas från deras håll anser jag.
I fredags (innan det tyska kaoset) kände jag mig lite som hemma i Bergsjön. Vi satt i köket och lyssnade på musik och fransmännen lyssnar på samma slags musik som folk i Bergsjön eller som alla araber i Funkan. Jag blev astaggad. Bouger bouger! Dock var det den kortaste turen till La Punta ever. Drum & Bass-fest är inte riktigt våran grej.
Igår köpte jag massa strumpbyxor. Tråkig grej att köpa, men alla mina har hål och det är fortfarande för kallt för att gå utan. Färgade också Giulias hår mörkare och det blev jättesnyggt! Hon litade inte på att jag skulle göra det fint, så nu är hon verkligen jätteglad. Jag var lite uttråkad sedan så jag snodde killarnas gröna spray och sprayade håret grönt. Lyckades lura dem att det var permanent färg (med mitt blonda hår fick det inte samma ton som de hade under karnevalen).
Jag har också flyttat tillfälligt. Sällskapssjuk som jag är tycker jag att det är astråkigt att sova själv, så för att slippa trängas i en 90säng har jag burit in min madrass till Giulia.
Nu ska jag ta siesta innan jag packar... IMORGON GÅR BUSSEN TILL IBIZAAAAAAAAAAAAA.
fredag 27 april 2012
Klagomuren
Nu måste jag få blogga om annat än hur fantaaaaastiskt livet i palatset är. Jag väljer i princip att bara visa den rosa bubblan, men bor man med tio andra personer ovanför en småbarnsfamilj ovanför en restaurang utan avskiljdhet... såklart blir det då konflikter.
Ända sedan jag kom har det varit problem med tvättmaskinen. Ibland har vi fått vänta upp till fem timmar med en tvätt. Fem timmar, elva personer... det blir femtiofem timmars tvättid om alla ska få tvättat en maskin. Nu har den strejkat helt och är helt sönder, vilket lett till att vi just nu tvättar det viktigaste hos familjen, men jag har i över en timme tvättat för hand (jag har inte kunnat tvätta på två veckor, tänk vad mycket tvätt det då blir).
Problem nummer två är tvättstället. Vi kan hänga upp på terassen, men där är det fullt just nu och sedan har vi ett enda tvättställ här nere... som just nu svämmar över av tvätt. Jag gillar inte tanken på att de kläder vi nu tvättar nere hos familjen behöver stå blöta i en påse tills imorgon - det förstör kläderna! Vi har ett räcke där vi skulle kunna hänga mängder av tvätt, men det ser ju inte trevligt ut för gästerna. (VILKA JÄVLA GÄSTER? Okej, borgmästarinnan åt här igår, men annars är det aldrig en människa i restaurangen.) Just nu känner jag att min hyra på 290 euro är ett jävla skämt.
Sedan stör mitt delade fönster mig mer än någonsin. Jag har ju inte direkt valt vem jag ska dela rum med heller och jag hatar att trippa på tå för någon annan.
Och om jag säger till folk: "Vill ni säga någonting till mig som ni vill att jag ska ta åt mig av, då får ni säga det trevligt först" och gör folk inte det, då är det deras egna förbannade problem om jag skiter i vad de säger till mig. Allt skulle kännas lättare om jag kände att jag fick vara ifred, men jag kan fan inte ens stänga in mig i mitt rum för att få privacy och jag är trött på att ha folk jag inte valt uppe i mitt ansikte så fort jag rör mig här hemma.
Nåväl. Rummet ser återigen ut som ett bombnedslag och jag ska ta tag i det och städa rummet och hämta min tvätt. Städar jag slipper jag åtminstone folk som pratar med mig.
(En del av dem jag bor med älskar jag och andra är okej... men när man bor ihop, då blir det fruktansvärt intensivt och det gav upphov till detta inlägg. Nu har jag fått sura så peace, nu kan vi fortsätta vårt glada liv.)
Ända sedan jag kom har det varit problem med tvättmaskinen. Ibland har vi fått vänta upp till fem timmar med en tvätt. Fem timmar, elva personer... det blir femtiofem timmars tvättid om alla ska få tvättat en maskin. Nu har den strejkat helt och är helt sönder, vilket lett till att vi just nu tvättar det viktigaste hos familjen, men jag har i över en timme tvättat för hand (jag har inte kunnat tvätta på två veckor, tänk vad mycket tvätt det då blir).
Problem nummer två är tvättstället. Vi kan hänga upp på terassen, men där är det fullt just nu och sedan har vi ett enda tvättställ här nere... som just nu svämmar över av tvätt. Jag gillar inte tanken på att de kläder vi nu tvättar nere hos familjen behöver stå blöta i en påse tills imorgon - det förstör kläderna! Vi har ett räcke där vi skulle kunna hänga mängder av tvätt, men det ser ju inte trevligt ut för gästerna. (VILKA JÄVLA GÄSTER? Okej, borgmästarinnan åt här igår, men annars är det aldrig en människa i restaurangen.) Just nu känner jag att min hyra på 290 euro är ett jävla skämt.
Sedan stör mitt delade fönster mig mer än någonsin. Jag har ju inte direkt valt vem jag ska dela rum med heller och jag hatar att trippa på tå för någon annan.
Och om jag säger till folk: "Vill ni säga någonting till mig som ni vill att jag ska ta åt mig av, då får ni säga det trevligt först" och gör folk inte det, då är det deras egna förbannade problem om jag skiter i vad de säger till mig. Allt skulle kännas lättare om jag kände att jag fick vara ifred, men jag kan fan inte ens stänga in mig i mitt rum för att få privacy och jag är trött på att ha folk jag inte valt uppe i mitt ansikte så fort jag rör mig här hemma.
Nåväl. Rummet ser återigen ut som ett bombnedslag och jag ska ta tag i det och städa rummet och hämta min tvätt. Städar jag slipper jag åtminstone folk som pratar med mig.
(En del av dem jag bor med älskar jag och andra är okej... men när man bor ihop, då blir det fruktansvärt intensivt och det gav upphov till detta inlägg. Nu har jag fått sura så peace, nu kan vi fortsätta vårt glada liv.)
torsdag 26 april 2012
Feria de Sevilla
Tisdagen inleddes med att gå till en kinesaffär för att köpa outfits till feria de Sevilla. Vi köpte vestidos sevillanas (flamencoklänningar typ), blommor till håret, örhängen och en vifta (eller vad heter en sådan egentligen på svenska?).
När vi hoppade på bussen mot Sevilla vid femtiden antar jag att Luca såg ut som en don juan där han gick ensam bland fyra tjejer (Giulia, Iosune, Raffaella & jag). Väl i Sevilla möttes vi av hettan (33 grader vid sjutiden på kvällen) och massvis med folk där alla kvinnor var klädda i vackra sevillana klänningar. Riktig folkfest som dessutom var en fröjd för ögat! Italienarna (de 2 brorsorna, den enas tjej samt tre kompisar) väntade på oss. Vi tog oss till recinto de feria (feriaplatsen) och såg oss omkring. Det dåliga med denna feria var att de flesta casetas var privata, så man kunde inte gå in i småhusen utan fick hålla sig till de publika som var ytterst få. Det första vi gjorde var att äta en macka.
Efter en stund drog vi från feriaplatsen och lämnade allt folk, alla casetas, alla hästar och alla karuseller bakom oss. Vi förfestade utanför italienarnas hostel eftersom vi inte var välkomna in. Det var roligt och självklart praktiserade jag och Iosune italienska bäst vi kunde. Vi sa att vi inte längre pratar spanska, men inte heller italienska utan palaciano.
Vi drog oss tillbaka till feriaplatsen där vi gick in i en caseta och smakade på rebujito, ett typiskt spanskt vin. "Agua seca asquerosa" kallade vi det. Torrt äckligt vatten. En rebujito jag dock gillar är bandet los rebujitos från Málaga som sjunger typisk andalusisk musik. Vi dansade så gott vi kunde. Dansen de dansar ser enkel ut men är verkligen en konst att bemästra. Trots att det fanns massor med vackra kvinnor i vackrare klänningar än våra så blev vi fotade oerhört många gånger av och med främlingar. Det var roligt. Tyvärr hade vi inte koll på klockan så när karusellerna började stänga vid tvåtiden blev jag besviken - jag hade hoppats få åka karusell som på feria de Málaga förra sommaren. När alla casetas stängde vid tre gick vi i den kalla natten mot hostellet, som inte heller nu släppte in oss. Det återstod två timmar tills bussen skulle gå så vi satt på gatan, drog våra egna skämt och huttrade av kylan. När vi klev in i bussen vid sju somnade alla direkt. Jag hade det lyxigast eftersom jag låg längst bak och därmed kunde ligga raklång. Först i Cádiz vaknade jag upp och då genom att bli väckt.
Det var en riktigt rolig feria och jag ser fram emot feria de Jerez som vi kommer att gå på efter Ibiza-resan. Då har vi tänkt använda våra sevillana-klänningar igen. Jag är ju för lat för att ladda upp bilder när jag bloggar, men här slänger jag in en till er så ni får se hur fina vi var! Nu till helgen är det feria de los pueblos i Funkan och jag tycker det är riktigt synd att inte vara där, pero bueno mina vänner kommer inte vara där och jag ska till Ibiza så jag är glad ändå!
När vi hoppade på bussen mot Sevilla vid femtiden antar jag att Luca såg ut som en don juan där han gick ensam bland fyra tjejer (Giulia, Iosune, Raffaella & jag). Väl i Sevilla möttes vi av hettan (33 grader vid sjutiden på kvällen) och massvis med folk där alla kvinnor var klädda i vackra sevillana klänningar. Riktig folkfest som dessutom var en fröjd för ögat! Italienarna (de 2 brorsorna, den enas tjej samt tre kompisar) väntade på oss. Vi tog oss till recinto de feria (feriaplatsen) och såg oss omkring. Det dåliga med denna feria var att de flesta casetas var privata, så man kunde inte gå in i småhusen utan fick hålla sig till de publika som var ytterst få. Det första vi gjorde var att äta en macka.
Efter en stund drog vi från feriaplatsen och lämnade allt folk, alla casetas, alla hästar och alla karuseller bakom oss. Vi förfestade utanför italienarnas hostel eftersom vi inte var välkomna in. Det var roligt och självklart praktiserade jag och Iosune italienska bäst vi kunde. Vi sa att vi inte längre pratar spanska, men inte heller italienska utan palaciano.
Vi drog oss tillbaka till feriaplatsen där vi gick in i en caseta och smakade på rebujito, ett typiskt spanskt vin. "Agua seca asquerosa" kallade vi det. Torrt äckligt vatten. En rebujito jag dock gillar är bandet los rebujitos från Málaga som sjunger typisk andalusisk musik. Vi dansade så gott vi kunde. Dansen de dansar ser enkel ut men är verkligen en konst att bemästra. Trots att det fanns massor med vackra kvinnor i vackrare klänningar än våra så blev vi fotade oerhört många gånger av och med främlingar. Det var roligt. Tyvärr hade vi inte koll på klockan så när karusellerna började stänga vid tvåtiden blev jag besviken - jag hade hoppats få åka karusell som på feria de Málaga förra sommaren. När alla casetas stängde vid tre gick vi i den kalla natten mot hostellet, som inte heller nu släppte in oss. Det återstod två timmar tills bussen skulle gå så vi satt på gatan, drog våra egna skämt och huttrade av kylan. När vi klev in i bussen vid sju somnade alla direkt. Jag hade det lyxigast eftersom jag låg längst bak och därmed kunde ligga raklång. Först i Cádiz vaknade jag upp och då genom att bli väckt.
Det var en riktigt rolig feria och jag ser fram emot feria de Jerez som vi kommer att gå på efter Ibiza-resan. Då har vi tänkt använda våra sevillana-klänningar igen. Jag är ju för lat för att ladda upp bilder när jag bloggar, men här slänger jag in en till er så ni får se hur fina vi var! Nu till helgen är det feria de los pueblos i Funkan och jag tycker det är riktigt synd att inte vara där, pero bueno mina vänner kommer inte vara där och jag ska till Ibiza så jag är glad ändå!
Iosune, Giulia, jag och Raffaella vid Torre del Oro i Sevilla.
ÅK!
Content Lobby gav mig tillstånd att ändra deras inlägg, men jag valde att publicera det som det var och här kommer jag med egna synpunkter för att komplettera deras inlägg.
Att plugga utomlands är det absolut bästa jag någonsin valt att göra. Man lär känna världen och sig själv på ett annat sätt. Innan man åker är det absolut smart att googla runt och ta reda på mer om stället eller utbildningen.
För mig har platsen alltid varit avgörande för var jag valt att plugga (Málaga & Cádiz). När jag skulle söka som Erasmus sa en spanjorska till mig: "Om du har chansen att välja Salamanca, åk dit, där har dem de bästa universiteten. I Andalusien är utbildningarna ofta dåliga, med undantag för exempelvis Granada." Jag valde att strunta i den kommentaren. Jag ska bli spanskalärare och huvudmålet för mig som Erasmus är att förbättra min spanska, då är det lite strunt samma vad det faktiskt är jag läser. Jag ville ha sol, bad och fest... vilket jag vet skulle finnas i Cádiz, men kanske inte i Salamanca.
Angående boende tycker jag absolut att man ska vänta tills man är på plats. Dels för att många ljuger på internet om boenden som inte existerar och dels för att lägenhetsstandarden ofta är sämre här... och det är så lätt att hitta lägenhet här så man behöver inte oroa sig. Dock gick jag emot den principen nu när jag kom till Càdiz, men det gäller väl att gå på magkänsla.
Man ska också tänka på hur man vill bo och hur man vill ha sin fritid. Vill man ha lugn och ro och kunna plugga ifred är en delad lägenhet kanske det bästa, medan ett residens är för den som vill ha mer fart och fläkt. Att välja att bo i residens här är mitt bästa val, jag älskar det! Dock vet jag att inte alla älskar det, men min kommentar till det är bara att om du ska bo med elva utbytesstudenter och dela på badrum och kök... då kan du räkna med att det kommer att vara stökigt och smutsigt samt att det sällan är tyst (ens på nätterna).
Men vad du än går så åk, åk, åk! Din hemstad står alltid kvar och chansen att återvända hem finns alltid. Vad som kanske inte kommer igen är möjligheten att åka iväg... och då står du kvar där med ditt "tänk om...".
Att plugga utomlands är det absolut bästa jag någonsin valt att göra. Man lär känna världen och sig själv på ett annat sätt. Innan man åker är det absolut smart att googla runt och ta reda på mer om stället eller utbildningen.
För mig har platsen alltid varit avgörande för var jag valt att plugga (Málaga & Cádiz). När jag skulle söka som Erasmus sa en spanjorska till mig: "Om du har chansen att välja Salamanca, åk dit, där har dem de bästa universiteten. I Andalusien är utbildningarna ofta dåliga, med undantag för exempelvis Granada." Jag valde att strunta i den kommentaren. Jag ska bli spanskalärare och huvudmålet för mig som Erasmus är att förbättra min spanska, då är det lite strunt samma vad det faktiskt är jag läser. Jag ville ha sol, bad och fest... vilket jag vet skulle finnas i Cádiz, men kanske inte i Salamanca.
Angående boende tycker jag absolut att man ska vänta tills man är på plats. Dels för att många ljuger på internet om boenden som inte existerar och dels för att lägenhetsstandarden ofta är sämre här... och det är så lätt att hitta lägenhet här så man behöver inte oroa sig. Dock gick jag emot den principen nu när jag kom till Càdiz, men det gäller väl att gå på magkänsla.
Man ska också tänka på hur man vill bo och hur man vill ha sin fritid. Vill man ha lugn och ro och kunna plugga ifred är en delad lägenhet kanske det bästa, medan ett residens är för den som vill ha mer fart och fläkt. Att välja att bo i residens här är mitt bästa val, jag älskar det! Dock vet jag att inte alla älskar det, men min kommentar till det är bara att om du ska bo med elva utbytesstudenter och dela på badrum och kök... då kan du räkna med att det kommer att vara stökigt och smutsigt samt att det sällan är tyst (ens på nätterna).
Men vad du än går så åk, åk, åk! Din hemstad står alltid kvar och chansen att återvända hem finns alltid. Vad som kanske inte kommer igen är möjligheten att åka iväg... och då står du kvar där med ditt "tänk om...".
Tips och råd för att plugga i Spanien
skrivet av Ella Levin för Content Lobby
Varje år åker hundratals svenska studenter till Spanien för att studera,
men säkerligen finns hundratals fler som drömmer om det, utan att någonsin
åka. Missa inte chansen! Att studera utomlands kan verkligen vara en av de
bästa sakerna som du någonsin kommer att uppleva, vare sig du efteråt
väljer att stanna kvar i landet eller åka tillbaka hem till Sverige. Här
kommer lite tips och idéer för dig som är sugen på att plugga utomlands
och inte riktigt vet hur man kan gå till väga!
Ta chansen att prata med många olika människor och sök information från
olika håll! På internet finns hundratals bloggar från människor som
studerar utomlands, precis som denna. Hitta en blogg eller hemsida från
platsen du är sugen på och hör av dig till författaren med frågor, de
flesta är glada att berätta om sina egna liv och skolan de studerar på.
Genom att prata med andra studenter får du ofta en mer nyanserad bild än
du får från reklam som såklart vill sälja bästa möjliga bilden av skolan
eller resan.
Fundera på hur du vill att utbildningen ska passa in med resten av din
utbildning. Till exempel kan du söka utbildningar i Sverige där ett
Erasmus-år utomlands ingår, eller så hör du av dig till universitetets
eller gymnasiets studievägledare och hör dig för om Erasmus-möjligheter
inom deras utbildningar. Om du själv vet vad du vill är det ofta möjligt
att ordna det. Du kan också söka en hel utbildning på ett spanskt
universitet eller college. Kontakta då internationella kontoret på den
skola du är intresserad av och fråga hur intagningen sker, sista
ansökningsdatum osv. Vill du söka på egen hand till ett utländskt
universitet är det oftast bäst att börja planera TIDIGT, det kan ta ett
tag att samla in all information du behöver för ansökan.
En viktig faktor att ta reda på innan ansökan är vilka språkkrav skolan
har på utländska studenter. Ofta krävs ett DELE språkcertifikat i spanska,
eller att man tagit del i universitetets egna spanska-kurser innan
utbildningen startar. DELE-certifikat kan man sitta antingen i Sverige
eller så kan man läsa speciellt utformade DELE-kurser på språkskolor i
Spanien. Väljer du att resa på en språkresa som förberedelse för vidare
studier utomlands har du inte bara chansen att <a
href="http://www.esl.se/se/vuxna-18/sprakskolor/spanska/index.htm"target="_blank">lär
dig spanska</a> på ett effektivt sätt, men också möjligheten att lära
känna Spanien bättre innan du flyttar. En språkkurs i Spanien kan också
kombineras med en längre rundresa i Spanien och besök på olika
universitet, en bra idé innan man ansöker.
Både språkkurser och universitetsstudier i Spanien täcks av CSN studiestöd
så för dig som har möjlighet att ansöka om studiestöd innebär detta att du
inte behöver fundera på hur du ska finansiera dina studier. Kontakta CSN
innan du ansöker till vare sig ett universitet eller en språkskola för att
ta reda på att skolan omfattas av CSN:s regler. För språkkurser
utomlands kan du också kontakta språkreseleverantörer i Sverige för gratis
rådgivning, t.ex.kan du besöka www.esl.se för att
se de kurser som de erbjuder samt rådgiving om finansiering. Samla
information från flera språkreseföretag innan du bestämmer dig.
Allt detta kan låta krångligt och skrämmande men låt inte det stoppa dig!
Gå systematiskt till väga, skriv listor och ta ett steg i taget.
Koncentrera dig på att hitta en utbildning som känns rätt för dig och
lämna praktiska saker så som boende till senare. För språkkurser ingår
boende i kursavgiften så du behöver inte oroa dig alls om det och
universitet har ofta egna residens eller service för att hjälpa studenter
att finna boende.
Bilder från Flickr.
Varje år åker hundratals svenska studenter till Spanien för att studera,
men säkerligen finns hundratals fler som drömmer om det, utan att någonsin
åka. Missa inte chansen! Att studera utomlands kan verkligen vara en av de
bästa sakerna som du någonsin kommer att uppleva, vare sig du efteråt
väljer att stanna kvar i landet eller åka tillbaka hem till Sverige. Här
kommer lite tips och idéer för dig som är sugen på att plugga utomlands
och inte riktigt vet hur man kan gå till väga!
Ta chansen att prata med många olika människor och sök information från
olika håll! På internet finns hundratals bloggar från människor som
studerar utomlands, precis som denna. Hitta en blogg eller hemsida från
platsen du är sugen på och hör av dig till författaren med frågor, de
flesta är glada att berätta om sina egna liv och skolan de studerar på.
Genom att prata med andra studenter får du ofta en mer nyanserad bild än
du får från reklam som såklart vill sälja bästa möjliga bilden av skolan
eller resan.
Fundera på hur du vill att utbildningen ska passa in med resten av din
utbildning. Till exempel kan du söka utbildningar i Sverige där ett
Erasmus-år utomlands ingår, eller så hör du av dig till universitetets
eller gymnasiets studievägledare och hör dig för om Erasmus-möjligheter
inom deras utbildningar. Om du själv vet vad du vill är det ofta möjligt
att ordna det. Du kan också söka en hel utbildning på ett spanskt
universitet eller college. Kontakta då internationella kontoret på den
skola du är intresserad av och fråga hur intagningen sker, sista
ansökningsdatum osv. Vill du söka på egen hand till ett utländskt
universitet är det oftast bäst att börja planera TIDIGT, det kan ta ett
tag att samla in all information du behöver för ansökan.
En viktig faktor att ta reda på innan ansökan är vilka språkkrav skolan
har på utländska studenter. Ofta krävs ett DELE språkcertifikat i spanska,
eller att man tagit del i universitetets egna spanska-kurser innan
utbildningen startar. DELE-certifikat kan man sitta antingen i Sverige
eller så kan man läsa speciellt utformade DELE-kurser på språkskolor i
Spanien. Väljer du att resa på en språkresa som förberedelse för vidare
studier utomlands har du inte bara chansen att <a
href="http://www.esl.se/se/vuxna-18/sprakskolor/spanska/index.htm"target="_blank">lär
dig spanska</a> på ett effektivt sätt, men också möjligheten att lära
känna Spanien bättre innan du flyttar. En språkkurs i Spanien kan också
kombineras med en längre rundresa i Spanien och besök på olika
universitet, en bra idé innan man ansöker.
Både språkkurser och universitetsstudier i Spanien täcks av CSN studiestöd
så för dig som har möjlighet att ansöka om studiestöd innebär detta att du
inte behöver fundera på hur du ska finansiera dina studier. Kontakta CSN
innan du ansöker till vare sig ett universitet eller en språkskola för att
ta reda på att skolan omfattas av CSN:s regler. För språkkurser
utomlands kan du också kontakta språkreseleverantörer i Sverige för gratis
rådgivning, t.ex.kan du besöka www.esl.se för att
se de kurser som de erbjuder samt rådgiving om finansiering. Samla
information från flera språkreseföretag innan du bestämmer dig.
Allt detta kan låta krångligt och skrämmande men låt inte det stoppa dig!
Gå systematiskt till väga, skriv listor och ta ett steg i taget.
Koncentrera dig på att hitta en utbildning som känns rätt för dig och
lämna praktiska saker så som boende till senare. För språkkurser ingår
boende i kursavgiften så du behöver inte oroa dig alls om det och
universitet har ofta egna residens eller service för att hjälpa studenter
att finna boende.
Bilder från Flickr.
Tjugosjätte april.
Idag har vi vilat oss efter ferian i Sevilla (som jag kommer att berätta om senare) samt vilat oss inför Ibiza. Jag hängde en timme på takterassen också, riktigt gött. Vi har kikat på bilder från ferian och skrattat (ni kan också se dem på facebook) och så har jag läst. Jag har snart läst ut Lars Keplers "Eldvittnet" som är riktigt bra. Idag fick jag också läsa en reseberättelse som pappa kommer att publicera i sin tidning och det var jätteroligt att läsa om hur bra han hade haft det i Spanien. Jag har också blivit kontaktad av Content Lobby om att publicera ett inlägg åt dem om studier i Spanien skrivet av Ella Levin, vilket strax kommer att dyka upp på min blogg. Kanske finns det någon som googlar något om studier i Spanien och kan få hjälp av min blogg!
måndag 23 april 2012
Du kan om du vill och dessutom kan du lämna mig ifred oavsett vad du vill...
Viljan är A och O för att lyckas med någonting. Jag tror att den som verkligen vill någonting har förmågan att genomföra det. Innan jag somnar på nätterna brukar jag ofta tänka på mina mål och hur jag ska nå dem och det tror jag är till stor hjälp med att föra mig framåt. Ibland tar det tid och ibland är vägen svår, men vill du tillräckligt mycket så klarar du av det... ger du upp så är det förhoppningsvis för att du hittade en ny dröm att följa. Kanske för att den nya drömmen verkade roligare eller helt enkelt för att den kändes mer nåbar.
Just nu har jag en pluggpaus och jag har pluggat på bra idag. Vi har påbörjat ett grupparbete och jag känner redan hur jag fallit tillbaka i gamla mönster. Jag vill vara ledaren som bestämmer och samtidigt vill jag inte göra jobbet åt alla andra. Jag vågar säga att mitt sätt att göra arbeten på är riktigt bra och därför vill jag ha det på mitt sätt. Jag gör arbetet med en tjej från Holland som jag bor med samt en polsk tjej som går på universitetet i England. Våra arbetssätt tror jag kommer att skilja sig åt beroende på att vi kommer från olika länder med olika studiekulturer.
Så kommer en av mina roomies hem, spärrar upp ögonen och säger utan att skoja: "Pluggar du? Jag trodde inte det var möjligt." Hade det kommit med ett leende hade jag skrattat (i palatset skrattar vi ofta åt hur lata vi är), men nu blev jag provocerad. Låt mig förklara för er hur det ser ut.
Jag pluggar i princip aldrig. Jag går inte alltid på föreläsningarna. Betyder det att jag är studieomotiverad, lat och korkad? Visserligen lite lat och visserligen tillfälligt studieomotiverad, men det beror på yttre faktorer.
Jag är i Spanien och kan ha roligt så därför väljer jag att ha roligt istället för att plugga... MEN det gör jag för att möjligheten finns. Mina studier på GU hade aldrig tillåtit samma taktik därför att där har vi massor att göra hela tiden. Om inte inlämningar eller tentor så massa andra småuppgifter som kräver mängder av tid. Några dagar i otakt gör att allt blir kaos och man hamnar efter och jag får panik. Här krävs inte närvaro på alla föreläsningar, därför går jag inte alltid (men oftast går jag på allt annat än litteraturen och även där går jag på över hälften av lektionera). Varför pluggar jag inte? Det behövs inte.
Nivån känns för mig oerhört låg. Jag läser fyra ämnen här, precis som jag gjorde i snitt i Sverige. Det vi gör på en hel termin här i Cádiz, görs på ett par veckor i Sverige. Lärarna här behandlar sina universitetsstudenter som gymnasieelever. Erasmuseleverna får i vissa fall ännu snällare behandling. Såklart passar jag på att utnyttja tillfället! Jag har minst fem terminer kvar efter detta och det kommer att vara tufft och dessutom kommer jag aldrig mer att vara Erasmus. Jag njuter av en vår med mycket ledighet... Jag tror förresten att det är hälsosamt för mig som alltid varit en perfektionist som tagit studierna på stort allvar. Relax and live a bit! Så såklart... roomien som fällde den kommentaren ser ju bara Johanna som trallar omkring glad i lägenheten och tänker på roligheter. Roomien vet inte vilka fina betyg som finns i mitt bagage. Och vet ni? Det kommer den aldrig få veta heller. Jag har inget behov av att andra ska veta om jag är duktig eller inte för jag har alltid strävat efter toppresultat för min egen skull. Däremot var jag tjejen som hatade att få proven ryckta ifrån min hand på högstadiet bara för att alla andra skulle kontrollera om det var MVG igen... och jag har lika svårt för personer idag som lägger sig i mina studier. Gå på dina föreläsningar, sköt ditt plugg och klara dina tentor... men strunta i mig.
...och jag vet att nu när examen närmar sig, då får jag plugga mer. Jag är inte orolig. Måste jag plugga så kommer jag att plugga och då kommer jag att klara detta one way or another. Nu åter till mina studier kring el andaluz!
Just nu har jag en pluggpaus och jag har pluggat på bra idag. Vi har påbörjat ett grupparbete och jag känner redan hur jag fallit tillbaka i gamla mönster. Jag vill vara ledaren som bestämmer och samtidigt vill jag inte göra jobbet åt alla andra. Jag vågar säga att mitt sätt att göra arbeten på är riktigt bra och därför vill jag ha det på mitt sätt. Jag gör arbetet med en tjej från Holland som jag bor med samt en polsk tjej som går på universitetet i England. Våra arbetssätt tror jag kommer att skilja sig åt beroende på att vi kommer från olika länder med olika studiekulturer.
Så kommer en av mina roomies hem, spärrar upp ögonen och säger utan att skoja: "Pluggar du? Jag trodde inte det var möjligt." Hade det kommit med ett leende hade jag skrattat (i palatset skrattar vi ofta åt hur lata vi är), men nu blev jag provocerad. Låt mig förklara för er hur det ser ut.
Jag pluggar i princip aldrig. Jag går inte alltid på föreläsningarna. Betyder det att jag är studieomotiverad, lat och korkad? Visserligen lite lat och visserligen tillfälligt studieomotiverad, men det beror på yttre faktorer.
Jag är i Spanien och kan ha roligt så därför väljer jag att ha roligt istället för att plugga... MEN det gör jag för att möjligheten finns. Mina studier på GU hade aldrig tillåtit samma taktik därför att där har vi massor att göra hela tiden. Om inte inlämningar eller tentor så massa andra småuppgifter som kräver mängder av tid. Några dagar i otakt gör att allt blir kaos och man hamnar efter och jag får panik. Här krävs inte närvaro på alla föreläsningar, därför går jag inte alltid (men oftast går jag på allt annat än litteraturen och även där går jag på över hälften av lektionera). Varför pluggar jag inte? Det behövs inte.
Nivån känns för mig oerhört låg. Jag läser fyra ämnen här, precis som jag gjorde i snitt i Sverige. Det vi gör på en hel termin här i Cádiz, görs på ett par veckor i Sverige. Lärarna här behandlar sina universitetsstudenter som gymnasieelever. Erasmuseleverna får i vissa fall ännu snällare behandling. Såklart passar jag på att utnyttja tillfället! Jag har minst fem terminer kvar efter detta och det kommer att vara tufft och dessutom kommer jag aldrig mer att vara Erasmus. Jag njuter av en vår med mycket ledighet... Jag tror förresten att det är hälsosamt för mig som alltid varit en perfektionist som tagit studierna på stort allvar. Relax and live a bit! Så såklart... roomien som fällde den kommentaren ser ju bara Johanna som trallar omkring glad i lägenheten och tänker på roligheter. Roomien vet inte vilka fina betyg som finns i mitt bagage. Och vet ni? Det kommer den aldrig få veta heller. Jag har inget behov av att andra ska veta om jag är duktig eller inte för jag har alltid strävat efter toppresultat för min egen skull. Däremot var jag tjejen som hatade att få proven ryckta ifrån min hand på högstadiet bara för att alla andra skulle kontrollera om det var MVG igen... och jag har lika svårt för personer idag som lägger sig i mina studier. Gå på dina föreläsningar, sköt ditt plugg och klara dina tentor... men strunta i mig.
...och jag vet att nu när examen närmar sig, då får jag plugga mer. Jag är inte orolig. Måste jag plugga så kommer jag att plugga och då kommer jag att klara detta one way or another. Nu åter till mina studier kring el andaluz!
Like the sand through the hourglass, so are the days of our lives
Like the sand in the hourglass, so are the days of our lives.
- Våra bästa år
Kollar på datumet och får smått panik när jag inser att jag varit här i 2½ månad. Tiden bokstavligen rinner ifrån mig. Det känns så naturligt, så rätt att vara här... Varför trivs jag alltid som bäst i de miljöer som är tillfälliga (Funkan '09 + '10, Cádiz '12...)? Min Erasmustid är bättre än jag någonsin skulle kunna föreställa mig och jag är evigt tacksam för det, men samtidigt känner jag att jag är lite avundsjuk på dem som längtar hem (inte för att någon jag känner i Cádiz gör det, men...)... det betyder ju att deras post-Erasmus depression blir lindrigare. Jag kan bara inte tänka mig hur det är att återvända. Jag får helt enkelt leva i nuet och sedan minnas mitt mantra ("No llores porque ya terminó, sonríe porque sucedió" - "Gråt inte för att det är över, le för att det hände"). Jag vill i alla fall att hela världen ska veta att jag älskar att vara Erasmus, jag älskar vackra Cádiz, jag älskar mitt palats och mina animales! Var sak har dock sin tid och man kan inte fortsätta såhär forever. Just därför ska jag live it to the fullest och njuta. Fatta att det är exakt en vecka kvar tills vi åker till Ibiza?! Dessutom bokas eventuellt en annan rolig sak in ikväll... håll tummarna att det inte krockar med mina exámenes! Nu ska jag laga lite lunch, magen kurrar efter litteraturklassen och snart ska jag sätta igång med ett grupparbete.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)