Nu måste jag få blogga om annat än hur fantaaaaastiskt livet i palatset är. Jag väljer i princip att bara visa den rosa bubblan, men bor man med tio andra personer ovanför en småbarnsfamilj ovanför en restaurang utan avskiljdhet... såklart blir det då konflikter.
Ända sedan jag kom har det varit problem med tvättmaskinen. Ibland har vi fått vänta upp till fem timmar med en tvätt. Fem timmar, elva personer... det blir femtiofem timmars tvättid om alla ska få tvättat en maskin. Nu har den strejkat helt och är helt sönder, vilket lett till att vi just nu tvättar det viktigaste hos familjen, men jag har i över en timme tvättat för hand (jag har inte kunnat tvätta på två veckor, tänk vad mycket tvätt det då blir).
Problem nummer två är tvättstället. Vi kan hänga upp på terassen, men där är det fullt just nu och sedan har vi ett enda tvättställ här nere... som just nu svämmar över av tvätt. Jag gillar inte tanken på att de kläder vi nu tvättar nere hos familjen behöver stå blöta i en påse tills imorgon - det förstör kläderna! Vi har ett räcke där vi skulle kunna hänga mängder av tvätt, men det ser ju inte trevligt ut för gästerna. (VILKA JÄVLA GÄSTER? Okej, borgmästarinnan åt här igår, men annars är det aldrig en människa i restaurangen.) Just nu känner jag att min hyra på 290 euro är ett jävla skämt.
Sedan stör mitt delade fönster mig mer än någonsin. Jag har ju inte direkt valt vem jag ska dela rum med heller och jag hatar att trippa på tå för någon annan.
Och om jag säger till folk: "Vill ni säga någonting till mig som ni vill att jag ska ta åt mig av, då får ni säga det trevligt först" och gör folk inte det, då är det deras egna förbannade problem om jag skiter i vad de säger till mig. Allt skulle kännas lättare om jag kände att jag fick vara ifred, men jag kan fan inte ens stänga in mig i mitt rum för att få privacy och jag är trött på att ha folk jag inte valt uppe i mitt ansikte så fort jag rör mig här hemma.
Nåväl. Rummet ser återigen ut som ett bombnedslag och jag ska ta tag i det och städa rummet och hämta min tvätt. Städar jag slipper jag åtminstone folk som pratar med mig.
(En del av dem jag bor med älskar jag och andra är okej... men när man bor ihop, då blir det fruktansvärt intensivt och det gav upphov till detta inlägg. Nu har jag fått sura så peace, nu kan vi fortsätta vårt glada liv.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar