Viljan är A och O för att lyckas med någonting. Jag tror att den som verkligen vill någonting har förmågan att genomföra det. Innan jag somnar på nätterna brukar jag ofta tänka på mina mål och hur jag ska nå dem och det tror jag är till stor hjälp med att föra mig framåt. Ibland tar det tid och ibland är vägen svår, men vill du tillräckligt mycket så klarar du av det... ger du upp så är det förhoppningsvis för att du hittade en ny dröm att följa. Kanske för att den nya drömmen verkade roligare eller helt enkelt för att den kändes mer nåbar.
Just nu har jag en pluggpaus och jag har pluggat på bra idag. Vi har påbörjat ett grupparbete och jag känner redan hur jag fallit tillbaka i gamla mönster. Jag vill vara ledaren som bestämmer och samtidigt vill jag inte göra jobbet åt alla andra. Jag vågar säga att mitt sätt att göra arbeten på är riktigt bra och därför vill jag ha det på mitt sätt. Jag gör arbetet med en tjej från Holland som jag bor med samt en polsk tjej som går på universitetet i England. Våra arbetssätt tror jag kommer att skilja sig åt beroende på att vi kommer från olika länder med olika studiekulturer.
Så kommer en av mina roomies hem, spärrar upp ögonen och säger utan att skoja: "Pluggar du? Jag trodde inte det var möjligt." Hade det kommit med ett leende hade jag skrattat (i palatset skrattar vi ofta åt hur lata vi är), men nu blev jag provocerad. Låt mig förklara för er hur det ser ut.
Jag pluggar i princip aldrig. Jag går inte alltid på föreläsningarna. Betyder det att jag är studieomotiverad, lat och korkad? Visserligen lite lat och visserligen tillfälligt studieomotiverad, men det beror på yttre faktorer.
Jag är i Spanien och kan ha roligt så därför väljer jag att ha roligt istället för att plugga... MEN det gör jag för att möjligheten finns. Mina studier på GU hade aldrig tillåtit samma taktik därför att där har vi massor att göra hela tiden. Om inte inlämningar eller tentor så massa andra småuppgifter som kräver mängder av tid. Några dagar i otakt gör att allt blir kaos och man hamnar efter och jag får panik. Här krävs inte närvaro på alla föreläsningar, därför går jag inte alltid (men oftast går jag på allt annat än litteraturen och även där går jag på över hälften av lektionera). Varför pluggar jag inte? Det behövs inte.
Nivån känns för mig oerhört låg. Jag läser fyra ämnen här, precis som jag gjorde i snitt i Sverige. Det vi gör på en hel termin här i Cádiz, görs på ett par veckor i Sverige. Lärarna här behandlar sina universitetsstudenter som gymnasieelever. Erasmuseleverna får i vissa fall ännu snällare behandling. Såklart passar jag på att utnyttja tillfället! Jag har minst fem terminer kvar efter detta och det kommer att vara tufft och dessutom kommer jag aldrig mer att vara Erasmus. Jag njuter av en vår med mycket ledighet... Jag tror förresten att det är hälsosamt för mig som alltid varit en perfektionist som tagit studierna på stort allvar. Relax and live a bit! Så såklart... roomien som fällde den kommentaren ser ju bara Johanna som trallar omkring glad i lägenheten och tänker på roligheter. Roomien vet inte vilka fina betyg som finns i mitt bagage. Och vet ni? Det kommer den aldrig få veta heller. Jag har inget behov av att andra ska veta om jag är duktig eller inte för jag har alltid strävat efter toppresultat för min egen skull. Däremot var jag tjejen som hatade att få proven ryckta ifrån min hand på högstadiet bara för att alla andra skulle kontrollera om det var MVG igen... och jag har lika svårt för personer idag som lägger sig i mina studier. Gå på dina föreläsningar, sköt ditt plugg och klara dina tentor... men strunta i mig.
...och jag vet att nu när examen närmar sig, då får jag plugga mer. Jag är inte orolig. Måste jag plugga så kommer jag att plugga och då kommer jag att klara detta one way or another. Nu åter till mina studier kring el andaluz!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar