fredag 30 mars 2012
Djurriket på äventyr
Nu säger jag hej då för närmare en vecka framöver, eftersom djuren ska ut på resa. Giulia, Luca, Erwan, Andrea och jag ska bila runt i Portugal. Jag är hur taggad som helst! Ingen utav oss har varit i Portugal innan och vi åker utan GPS och vi har inga förbokade hostal, så vi får ta dagen som den kommer, men målet är att köra upp till Lissabon imorgon. Åååååååh vad roligt det ska bli, jag åker med det absolut bästa sällskapet man kan föreställa sig! Räknar med att prata italienska efter resans gång eftersom jag dagligen lär mig lite här och eftersom det nu blir intensivkurs i italienska haha. Blir också kul att se biluthyrarens min när Andrea kliver in och hämtar nycklarna, eftersom de skrivit att chauffören är señorita Andrea... Woohooo Portugal, här kommer vi!
torsdag 29 mars 2012
Önskelista
Helt seriöst, jag fattar typ inte varför vi inte har lägenhet i Funkan. Det är lika mycket hemma för mig som Sverige nu typ. Pappa ska ner nästa vecka och såklart vill jag ha pappa på besök här också så jag får visa upp min fantastiska stad. Därför har jag skrivit en liten önskelista, eftersom jag hoppas att jag får tuliaisia från papujen rapu (ja, jag kallar min pappa för räkornas böna).
¤ Teckning ritad av min lilla prinsessa. Herregud, hon blir sex år snart, när blev hon så stor? Stackars unge, jag kommer ju att kalla henne för min lilla prinsessa och pussa på henne till och med när hon är typ sjutton...
¤ Eldvittnet av Lars Kepler.
¤ The dirt : bekännelser av världens mest ökända rockband / Mötley Crüe av Neil Strauss.
¤ Moroccan Oil Treatment
¤ Italiensk salladskrydda. Ni vet sådan man blandar med olja (fast jag skippar oljan) så att man kan krydda sallad.
Alltså, detta kan ju ses som början till en önskelista inför jul också, jag tror kanske inte att jag kommer att läsa ut böckerna här. Moroccan Oil Treatment är ju en dyr olja, men den tror jag dock vore bra för mitt hår nu eftersom det slits av solen. Man kan köpa den hos bra frisörer, tror jag.
Snälla, inget godis bara. Så hälsosamt liv (?) vi lever här så är det det sista jag behöver.
¤ Teckning ritad av min lilla prinsessa. Herregud, hon blir sex år snart, när blev hon så stor? Stackars unge, jag kommer ju att kalla henne för min lilla prinsessa och pussa på henne till och med när hon är typ sjutton...
¤ Eldvittnet av Lars Kepler.
¤ The dirt : bekännelser av världens mest ökända rockband / Mötley Crüe av Neil Strauss.
¤ Moroccan Oil Treatment
¤ Italiensk salladskrydda. Ni vet sådan man blandar med olja (fast jag skippar oljan) så att man kan krydda sallad.
Alltså, detta kan ju ses som början till en önskelista inför jul också, jag tror kanske inte att jag kommer att läsa ut böckerna här. Moroccan Oil Treatment är ju en dyr olja, men den tror jag dock vore bra för mitt hår nu eftersom det slits av solen. Man kan köpa den hos bra frisörer, tror jag.
Snälla, inget godis bara. Så hälsosamt liv (?) vi lever här så är det det sista jag behöver.
Massa tankar
Hej från ett strejkande Spanien!
Alla sover, vilket ger mig tid att tänka, vilket just idag inte känns jättebra. Vart tar tiden vägen? Jag har snart varit här två månader och dagarna bara rusar iväg. Jag vill stanna här föralltid. Varför varför varför fick jag inte ett helt Erasmus-år? Ett halvår är för lite. Tanken på att komma hem och behöva vara hemma och jobba i augusti... ja, det är väl inte den gladaste tanken i mitt liv direkt. Varför kan jag aldrig få vara i Spanien så pass länge att jag börjar längta hem? (Okej, jag inser att det absolut aldrig skulle hända.)
Nåväl... dags för små rapporter.
Jag åt bacon igår. Igen. Denna gången dock fullt medveten om att det var bacon. Det var någon italiensk pastarätt och ska jag vara ärlig så var det faktiskt inte så illa. Samma sak om kaffet vi dricker varje kväll... en liten slatt kaffe med massa socker i. Inte så illa. Plus att det är så lite kaffe så jag får inte ens ont i magen av det, som jag får av stora koppar kaffe annars.
Idag hoppas jag vi får hyrt bilen till Portugal. Alltid är det något som krånglar och jag vill inte boka det nu på egen hand när alla sover. Vi är fem pers som planerat hyra en Seat Ibiza eller liknande. Tyskarna skrattar och skakar på huvudet åt det. De undrar hur fem personer inklusive bagage för en vecka ska få plat i bilen. Jag vet inte vad en Seat Ibiza är, så jag har ingen aning. Ios lugnar mig dock med att tyskar är vana vid gigantiska bilar, det är därför de ser tanken som halvt omöjlig. Om inte annat så får vi väl se det som en veckas myspys när vi sitter inklämda som små räkor. När vi pratade packning igår sa de dock: "Jaja, men som tur är så åker bara två tjejer med, då kanske det inte blir så mycket bagage." och jag hann inte ens svara utan bara spärra upp mina ögon innan fortsättningen kom: "Faaaaaast... tre av fem är italienare. Vi tar tillbaka det vi sa."
Jag lyckas alltid hitta caracoles till vänner i Spanien. Alltid någon som man får vänta på. "Vi drar till stranden nu." säger de och jag rusar in på rummet och slänger på mig bikinin. Märker att ingen är klar, sätter mig på soffan och väntar fem minuter... tar upp en tidning... så går lite tid... tar min smartphone och surfar... och efter tre timmar står alla färdiga för att gå till stranden. Story of my life.
En annan sak jag eventuellt ska göra idag är att boka en Barcelona-resa till slutet av maj. Hay que aprovechar. Massa små resor i resandet... Konstigt... nu när jag känner att jag inte behöver resa (men gör det för att upptäcka mer --> bli en bättre profesora de español) så gör jag massa resor, men i Sverige när jag alltid vill iväg... ja, då går det aldrig. Här kommer ett löfte till mig själv: i Sverige ska jag plugga ordentligt (vilket lär behövas eftersom jag ska plugga engelska i höst), jobba hårt varannan helg och försöka resa mycket. Det är exempelvis alltid mycket snack om att man ska resa till varandra när man känner folk från nya länder. Okej, jag räknar inte med några besök i Sverige... men jag menar, jag vill se Italien och Amsterdam till exempel. Och så kommer jag ju att sakna mina vänner här! Jag vill även besöka England och Island.
Jag önskar att jag vore rik. Rik så att jag fick resa runt och shoppa hur mycket jag ville utan ångest. Rik så att jag kunde plugga, men i den takt jag själv väljer. Nu lever jag the good life, men att plugga är annars lite som att slösa bort de bästa åren av sitt liv. Nåväl. Jag ska försöka avsluta utbildningen utan pauser, för i så fall är jag klar som lärare vid 25 och vem säger att jag måste börja jobba som det i Sverige direkt? Eftersom jag är en språklärare är det ju en stor bonus bara om jag bor utomlands ett tag, även om det skulle innebära att jag sysslar med annat.
Ett sista avslöjande om framtiden: våren 2014 är planen att plugga i Brighton (om jag inte byter från engelskan till något annat). Det är nämligen ett val alla engelskalärare kan göra. Dock ser jag till att aprovechar mycket nu, för Brighton blir nog betydligt tuffare pluggmässigt än detta. Erasmus är Erasmus... men att plugga i Brighton, ja, det är nog att plugga hårt.
Bra, nu har jag fått ur lite framtidstankeångest! Japp, idag ger detta mig ångest. Varför är jag inte som typ en fisk som bara kan leva i nuet? Ska i alla fall öva på det idag... nu hör jag nämligen att tyskarna är vakna, så jag ska hoppa upp i soffan med dem.
Besitos!
Alla sover, vilket ger mig tid att tänka, vilket just idag inte känns jättebra. Vart tar tiden vägen? Jag har snart varit här två månader och dagarna bara rusar iväg. Jag vill stanna här föralltid. Varför varför varför fick jag inte ett helt Erasmus-år? Ett halvår är för lite. Tanken på att komma hem och behöva vara hemma och jobba i augusti... ja, det är väl inte den gladaste tanken i mitt liv direkt. Varför kan jag aldrig få vara i Spanien så pass länge att jag börjar längta hem? (Okej, jag inser att det absolut aldrig skulle hända.)
Nåväl... dags för små rapporter.
Jag åt bacon igår. Igen. Denna gången dock fullt medveten om att det var bacon. Det var någon italiensk pastarätt och ska jag vara ärlig så var det faktiskt inte så illa. Samma sak om kaffet vi dricker varje kväll... en liten slatt kaffe med massa socker i. Inte så illa. Plus att det är så lite kaffe så jag får inte ens ont i magen av det, som jag får av stora koppar kaffe annars.
Idag hoppas jag vi får hyrt bilen till Portugal. Alltid är det något som krånglar och jag vill inte boka det nu på egen hand när alla sover. Vi är fem pers som planerat hyra en Seat Ibiza eller liknande. Tyskarna skrattar och skakar på huvudet åt det. De undrar hur fem personer inklusive bagage för en vecka ska få plat i bilen. Jag vet inte vad en Seat Ibiza är, så jag har ingen aning. Ios lugnar mig dock med att tyskar är vana vid gigantiska bilar, det är därför de ser tanken som halvt omöjlig. Om inte annat så får vi väl se det som en veckas myspys när vi sitter inklämda som små räkor. När vi pratade packning igår sa de dock: "Jaja, men som tur är så åker bara två tjejer med, då kanske det inte blir så mycket bagage." och jag hann inte ens svara utan bara spärra upp mina ögon innan fortsättningen kom: "Faaaaaast... tre av fem är italienare. Vi tar tillbaka det vi sa."
Jag lyckas alltid hitta caracoles till vänner i Spanien. Alltid någon som man får vänta på. "Vi drar till stranden nu." säger de och jag rusar in på rummet och slänger på mig bikinin. Märker att ingen är klar, sätter mig på soffan och väntar fem minuter... tar upp en tidning... så går lite tid... tar min smartphone och surfar... och efter tre timmar står alla färdiga för att gå till stranden. Story of my life.
En annan sak jag eventuellt ska göra idag är att boka en Barcelona-resa till slutet av maj. Hay que aprovechar. Massa små resor i resandet... Konstigt... nu när jag känner att jag inte behöver resa (men gör det för att upptäcka mer --> bli en bättre profesora de español) så gör jag massa resor, men i Sverige när jag alltid vill iväg... ja, då går det aldrig. Här kommer ett löfte till mig själv: i Sverige ska jag plugga ordentligt (vilket lär behövas eftersom jag ska plugga engelska i höst), jobba hårt varannan helg och försöka resa mycket. Det är exempelvis alltid mycket snack om att man ska resa till varandra när man känner folk från nya länder. Okej, jag räknar inte med några besök i Sverige... men jag menar, jag vill se Italien och Amsterdam till exempel. Och så kommer jag ju att sakna mina vänner här! Jag vill även besöka England och Island.
Jag önskar att jag vore rik. Rik så att jag fick resa runt och shoppa hur mycket jag ville utan ångest. Rik så att jag kunde plugga, men i den takt jag själv väljer. Nu lever jag the good life, men att plugga är annars lite som att slösa bort de bästa åren av sitt liv. Nåväl. Jag ska försöka avsluta utbildningen utan pauser, för i så fall är jag klar som lärare vid 25 och vem säger att jag måste börja jobba som det i Sverige direkt? Eftersom jag är en språklärare är det ju en stor bonus bara om jag bor utomlands ett tag, även om det skulle innebära att jag sysslar med annat.
Ett sista avslöjande om framtiden: våren 2014 är planen att plugga i Brighton (om jag inte byter från engelskan till något annat). Det är nämligen ett val alla engelskalärare kan göra. Dock ser jag till att aprovechar mycket nu, för Brighton blir nog betydligt tuffare pluggmässigt än detta. Erasmus är Erasmus... men att plugga i Brighton, ja, det är nog att plugga hårt.
Bra, nu har jag fått ur lite framtidstankeångest! Japp, idag ger detta mig ångest. Varför är jag inte som typ en fisk som bara kan leva i nuet? Ska i alla fall öva på det idag... nu hör jag nämligen att tyskarna är vakna, så jag ska hoppa upp i soffan med dem.
Besitos!
onsdag 28 mars 2012
Fan vad bra Spanien är!
Wohooo började dagen på bästa sätt! Tillsammans med Luca gick jag till ESN:s kontor och betalade resten av Ibiza-biljetterna. Yeeee, nu är det alltså helt säkert: we're going to Ibiza! Helt sjukt, nu är det 50 biljetter och stor press på platserna (fan vilken tur jag hade alltså!), men förra året var det bara 30 som ville åka. Hur är det möjligt? Ibiza är... IBIZAAAAAAAAAA!
Igårkväll hade vi en mysig shisha-kväll, men först efter att Giulia och jag varit ensamma hemma i timmar när de andra spelade fotboll. Sjukt vad sällskapssjuk (beroende) man blir av att bo tillsammans med så många andra... är van vid att ha huset fullt och plötsligt var det bara vi två. Kändes riktigt ensamt! Nåväl, det kompenserades som sagt med en myskväll efteråt, vilket gjorde att jag mådde illa imorse av trötthet och fick ta mig en siesta. Jag hade den bästa drömmen någonsin och när jag vaknade upp var jag ledsen i typ en kvart efteråt. Illa om jag vaknar upp och inte är helt nöjd över min fantastiska tillvaro här, då var det verkligen en bra dröm! (Sanndröm, ja, snälla??)
Nåväl... fan vad bra Spanien är! Jag har inte varit i skolan denna veckan eftersom jag inte mådde bra i måndags och tisdags plus att det är en kurs jag funderar på att skippa. Idag är min lediga dag... och imorgon, på min låååånga dag... då strejkar Spanien mot den nya regeringen som vill göra reformer på arbetspolitiken. Fan vad underbart, det betyder att jag haft en veckas lov. Ska dock försöka ta tillfället i akt och plugga undan, såklart.
Nu blir det dock att försöka organisera resor, dels vår Portugal-resa och dels pappas Spanien-resa. Vad roligt det ska bli att få träffa världens bästa pappa igen!
Igårkväll hade vi en mysig shisha-kväll, men först efter att Giulia och jag varit ensamma hemma i timmar när de andra spelade fotboll. Sjukt vad sällskapssjuk (beroende) man blir av att bo tillsammans med så många andra... är van vid att ha huset fullt och plötsligt var det bara vi två. Kändes riktigt ensamt! Nåväl, det kompenserades som sagt med en myskväll efteråt, vilket gjorde att jag mådde illa imorse av trötthet och fick ta mig en siesta. Jag hade den bästa drömmen någonsin och när jag vaknade upp var jag ledsen i typ en kvart efteråt. Illa om jag vaknar upp och inte är helt nöjd över min fantastiska tillvaro här, då var det verkligen en bra dröm! (Sanndröm, ja, snälla??)
Nåväl... fan vad bra Spanien är! Jag har inte varit i skolan denna veckan eftersom jag inte mådde bra i måndags och tisdags plus att det är en kurs jag funderar på att skippa. Idag är min lediga dag... och imorgon, på min låååånga dag... då strejkar Spanien mot den nya regeringen som vill göra reformer på arbetspolitiken. Fan vad underbart, det betyder att jag haft en veckas lov. Ska dock försöka ta tillfället i akt och plugga undan, såklart.
Nu blir det dock att försöka organisera resor, dels vår Portugal-resa och dels pappas Spanien-resa. Vad roligt det ska bli att få träffa världens bästa pappa igen!
tisdag 27 mars 2012
Tankar om språk
En av de vackraste gåvorna en förälder kan ge sitt barn är språk, tycker jag. Ett barn kan lära sig vilket språk som helst med samma lätthet (säger man så på svenska? Nu är jag insnöad i mina spanska begrepp...), vilket inte en vuxen kan.
Fram tills 5-6 årsåldern är barn öppna att ta in vilket språk som helst och kan lära sig det flytande.
Fram tills tidiga tonåren kan man fortfarande lära sig ett språks uttal perfekt, men det blir inte samma flyt i språket som om det varit ett modersmål. Sedan, efter den tidiga tonåren, går det bara utför i språkprocessen. En vuxen kan inte lära sig ett språk perfekt. En vuxen kanske får stora problem med uttalet eller har svårt att hitta ord. Det kan vara svårt att höra att uttalet inte är perfekt och kanske låter pratet helt korrekt, men i vissa fall kommer det ändå att vara svårt att hitta det korrekta ordet.
Varför kan en vuxen ha problem med uttalet? Alla ljud som inte hör till de språk vi själva behärskar stöts bort till en början. Ni har väl själva någon gång sett på tv och hört ett främmande språk. Ibland låter det som att de pratar jättefort och man kan inte urskilja ord för ord vad som sägs. Kanske har det bara att göra med att språkmelodin är olik (spanskan ter sig exempelvis snabb för svenskan därför att den inte har korta och långa stavelser som svenskan) och kanske för att vi inte hör alla ljud som uttalas i orden.
Varför tycker jag att språk är en gåva? Ju fler språk du kan, desto lättare har du att lära dig andra, därför att du redan kan göra jämförelser med de språk du kan sedan innan. Dessutom, med språk kan du kommunicera med så många fler. Jag känner många människor som jag inte skulle kunnat prata med om det inte hade varit så att jag pratade spanska. Ett liv med färre språk tror jag helt enkelt är ett fattigare liv.
Jämför bara någon som kommer från ett område där få är utbildade med dem som kommer från ett område där majoriteten är akademiker. Troligtvis är språkbruket annorlunda (sociolingvistik). Den första gruppen har ett sätt att prata och den andra ett annat. Nu vet jag faktiskt inte hur jag ska uttrycka detta på svenska på bästa sätt (eftersom jag enbart studerat detta på spanska), men den som kommer från akademikerområdet kommer att ha ett rikare och mer varierat språkbruk som den bättre kan anpassa till olika situationer än vad den andra kommer att ha. Om man ser det som en målning, kommer akademikern kunna använda flera färger. Precis så tror jag att det är om man kan flera språk. Då har man flera nyanser i sin färgpalett.
Det finns ju dock olika sätt att vara flerspråkig på. Man kanske har lärt sig språket i olika kontexter och använder dem inom skilda områden. Då är det logiskt att ens språkbruk inte är detsamma inom alla språken.
Hur ser jag på mitt språkbruk? Svenskan är mitt modersmål. Min värld utgår ifrån mina svenska begrepp. Om jag kommer till en ny miljö kanske det saknas ord för mig att beskriva min omgivning, men då kommer jag att ta till svenska begrepp för att göra jämförelser och försöka förklara min omgivning. Låt mig förklara det för er såhär... I Sverige vet vi skillnaden på blåbär, tranbär och lingon. Om jag vill ha blåbär och du kommer med ett lingon till mig kommer jag inte att vara nöjd. Om jag i Spanien ber om samma sak är det en vild chansning om jag får ett blåbär, tranbär eller lingon, därför att ordet är detsamma för alla tre (arándano). Finskan är mitt andra modersmål, men som jag absolut inte behärskar på samma sätt som svenskan. Jag förstår vad som sägs och jag kan prata, men jag får leta ord, därför att finskan är ett språk som jag sällan använder annat än med min pappa. Dock vet jag att om jag skulle flytta till Finland och omge mig av finnar och exempelvis studera på finska, då skulle min finska bli perfekt. Sedan har vi engelskan... som jag pratar och som efter mina perioder utomlands kommer med flyt, men som jag ändå har svårt med. Jag behärskar inte alla ord och jag tycker vissa uttal är svåra (orden through, three, tree eller little tillexempel, jag hatar dem!), men eftersom engelskan omger oss så tror jag att genom att kämpa hårt kommer jag att klara utbildningen till engelskalärare. Spanskan då? Mitt hjärtespråk - för mig det absolut vackraste språket i världen och språknörd som jag är blir jag lycklig av att höra det och av att prata det... så varje sekund just nu är ett halleluja-moment eftersom min vardag förtillfället är 100% på spanska (förutom när jag bloggar, facebookar eller pratar med vänner/familj på Skype).
Alla föräldrar kan ge sina barn de språk de själva kan gratis (genom att barn har lika lätt att lära sig alla språk).... men, betyder det att det är lätt för föräldrarna att göra det? Jag tror inte det. Det naturligaste alternativet är att välja att prata med sina barn på det språk man själv tänker och känner på. Exempelvis om jag skulle få barn skulle det vara helt otänkbart för mig att prata finska med det. Mina känslor är inte på finska. Dessutom skulle mitt barn få ett fattigt språk. Däremot tror jag på att låta barn växa upp i miljöer där olika språk kommer i kontakt. Exempelvis barnen på Svenska Skolan i Funkan fascinerade mig. Små brunbrända blonda och blåögda ungar som ena sekunden babblade på flytande svenska, i nästa sekund lät de som små spanska gubbar (andalusiska barn låter som hesa gubbar och tanter) och plötsligt kunde de växla över i värsta brittiskan. Jag är avundsjuk och önskar att jag själv kunnat växa upp så. Samtidigt inser jag att hade det varit fallet, kanske språk inte hade varit min passion.
Tack mamma och pappa för att ni satte mig i en finsk skola först så att jag kunde lära mig svenska och finska samtidigt! Tack Sverige för att ni visar så mycket engelska program på TV utan att dubba dem! Tack Göran för att du var en så bra spanskalärare som gav mig privatlektioner när alla andra på högstadiet hoppade av! Min dröm vore att behärska dessa språk perfekt, sedan skulle jag också vilja kunna arabiska, italienska och franska. Undrar förresten vilket yrkesval jag skulle ha gjort om jag aldrig börjat läsa spanska? Jag har svårt att föreställa mig att jag skulle kunnat bli lika förälskad i tyskan (förlåt, men jag tycker det är ett av världens fulaste språk), men antagligen hade jag väl läst till lågstadielärare... något jag funderade på, men spanskan vägde tyngre och det är jag glad för idag för jag kan inte se mig som något annat än spanskalärare.
Om någon som inte kan många språk blev upprörd nu kan jag bara rekommendera den att läsa böcker och utveckla sitt eget modersmål ifall man inte vill gå en språkkurs i något annat språk.
Alltså... språknörd (och därmed pratnörd) som jag är, förstår ni att min stora sorg i livet är mina stämbandsknutor som gör att jag ofta går med hes röst och har ont i halsen när jag pratar? Jag borde nog börja hos en logoped i höst igen i alla fall... eller vill någon betala för en sångcoach, för det är tydligen ännu bättre?
Fram tills 5-6 årsåldern är barn öppna att ta in vilket språk som helst och kan lära sig det flytande.
Fram tills tidiga tonåren kan man fortfarande lära sig ett språks uttal perfekt, men det blir inte samma flyt i språket som om det varit ett modersmål. Sedan, efter den tidiga tonåren, går det bara utför i språkprocessen. En vuxen kan inte lära sig ett språk perfekt. En vuxen kanske får stora problem med uttalet eller har svårt att hitta ord. Det kan vara svårt att höra att uttalet inte är perfekt och kanske låter pratet helt korrekt, men i vissa fall kommer det ändå att vara svårt att hitta det korrekta ordet.
Varför kan en vuxen ha problem med uttalet? Alla ljud som inte hör till de språk vi själva behärskar stöts bort till en början. Ni har väl själva någon gång sett på tv och hört ett främmande språk. Ibland låter det som att de pratar jättefort och man kan inte urskilja ord för ord vad som sägs. Kanske har det bara att göra med att språkmelodin är olik (spanskan ter sig exempelvis snabb för svenskan därför att den inte har korta och långa stavelser som svenskan) och kanske för att vi inte hör alla ljud som uttalas i orden.
Varför tycker jag att språk är en gåva? Ju fler språk du kan, desto lättare har du att lära dig andra, därför att du redan kan göra jämförelser med de språk du kan sedan innan. Dessutom, med språk kan du kommunicera med så många fler. Jag känner många människor som jag inte skulle kunnat prata med om det inte hade varit så att jag pratade spanska. Ett liv med färre språk tror jag helt enkelt är ett fattigare liv.
Jämför bara någon som kommer från ett område där få är utbildade med dem som kommer från ett område där majoriteten är akademiker. Troligtvis är språkbruket annorlunda (sociolingvistik). Den första gruppen har ett sätt att prata och den andra ett annat. Nu vet jag faktiskt inte hur jag ska uttrycka detta på svenska på bästa sätt (eftersom jag enbart studerat detta på spanska), men den som kommer från akademikerområdet kommer att ha ett rikare och mer varierat språkbruk som den bättre kan anpassa till olika situationer än vad den andra kommer att ha. Om man ser det som en målning, kommer akademikern kunna använda flera färger. Precis så tror jag att det är om man kan flera språk. Då har man flera nyanser i sin färgpalett.
Det finns ju dock olika sätt att vara flerspråkig på. Man kanske har lärt sig språket i olika kontexter och använder dem inom skilda områden. Då är det logiskt att ens språkbruk inte är detsamma inom alla språken.
Hur ser jag på mitt språkbruk? Svenskan är mitt modersmål. Min värld utgår ifrån mina svenska begrepp. Om jag kommer till en ny miljö kanske det saknas ord för mig att beskriva min omgivning, men då kommer jag att ta till svenska begrepp för att göra jämförelser och försöka förklara min omgivning. Låt mig förklara det för er såhär... I Sverige vet vi skillnaden på blåbär, tranbär och lingon. Om jag vill ha blåbär och du kommer med ett lingon till mig kommer jag inte att vara nöjd. Om jag i Spanien ber om samma sak är det en vild chansning om jag får ett blåbär, tranbär eller lingon, därför att ordet är detsamma för alla tre (arándano). Finskan är mitt andra modersmål, men som jag absolut inte behärskar på samma sätt som svenskan. Jag förstår vad som sägs och jag kan prata, men jag får leta ord, därför att finskan är ett språk som jag sällan använder annat än med min pappa. Dock vet jag att om jag skulle flytta till Finland och omge mig av finnar och exempelvis studera på finska, då skulle min finska bli perfekt. Sedan har vi engelskan... som jag pratar och som efter mina perioder utomlands kommer med flyt, men som jag ändå har svårt med. Jag behärskar inte alla ord och jag tycker vissa uttal är svåra (orden through, three, tree eller little tillexempel, jag hatar dem!), men eftersom engelskan omger oss så tror jag att genom att kämpa hårt kommer jag att klara utbildningen till engelskalärare. Spanskan då? Mitt hjärtespråk - för mig det absolut vackraste språket i världen och språknörd som jag är blir jag lycklig av att höra det och av att prata det... så varje sekund just nu är ett halleluja-moment eftersom min vardag förtillfället är 100% på spanska (förutom när jag bloggar, facebookar eller pratar med vänner/familj på Skype).
Alla föräldrar kan ge sina barn de språk de själva kan gratis (genom att barn har lika lätt att lära sig alla språk).... men, betyder det att det är lätt för föräldrarna att göra det? Jag tror inte det. Det naturligaste alternativet är att välja att prata med sina barn på det språk man själv tänker och känner på. Exempelvis om jag skulle få barn skulle det vara helt otänkbart för mig att prata finska med det. Mina känslor är inte på finska. Dessutom skulle mitt barn få ett fattigt språk. Däremot tror jag på att låta barn växa upp i miljöer där olika språk kommer i kontakt. Exempelvis barnen på Svenska Skolan i Funkan fascinerade mig. Små brunbrända blonda och blåögda ungar som ena sekunden babblade på flytande svenska, i nästa sekund lät de som små spanska gubbar (andalusiska barn låter som hesa gubbar och tanter) och plötsligt kunde de växla över i värsta brittiskan. Jag är avundsjuk och önskar att jag själv kunnat växa upp så. Samtidigt inser jag att hade det varit fallet, kanske språk inte hade varit min passion.
Tack mamma och pappa för att ni satte mig i en finsk skola först så att jag kunde lära mig svenska och finska samtidigt! Tack Sverige för att ni visar så mycket engelska program på TV utan att dubba dem! Tack Göran för att du var en så bra spanskalärare som gav mig privatlektioner när alla andra på högstadiet hoppade av! Min dröm vore att behärska dessa språk perfekt, sedan skulle jag också vilja kunna arabiska, italienska och franska. Undrar förresten vilket yrkesval jag skulle ha gjort om jag aldrig börjat läsa spanska? Jag har svårt att föreställa mig att jag skulle kunnat bli lika förälskad i tyskan (förlåt, men jag tycker det är ett av världens fulaste språk), men antagligen hade jag väl läst till lågstadielärare... något jag funderade på, men spanskan vägde tyngre och det är jag glad för idag för jag kan inte se mig som något annat än spanskalärare.
Om någon som inte kan många språk blev upprörd nu kan jag bara rekommendera den att läsa böcker och utveckla sitt eget modersmål ifall man inte vill gå en språkkurs i något annat språk.
Alltså... språknörd (och därmed pratnörd) som jag är, förstår ni att min stora sorg i livet är mina stämbandsknutor som gör att jag ofta går med hes röst och har ont i halsen när jag pratar? Jag borde nog börja hos en logoped i höst igen i alla fall... eller vill någon betala för en sångcoach, för det är tydligen ännu bättre?
måndag 26 mars 2012
Resarrangör
Alltså jag fattar att researrangörer tar överpris på sina resor. Det står mycket jobb bakom att fixa en gruppresa! Idag har jag i alla fall kollat hur det ser ut om vi åker till Portugal.
Ska vi ha utlandsförsäkring, gps och om vi måste betala all bensin går det åt som maximalt 100e per person för en vecka för bilen om vi åker till Lissabon och Albufeira. Ska vi ha allt det med, är det sak samma om vi åker fem eller sex, för vi kan max spara in 10e. Skulle vi åka utan allt det, skulle det vara otroligt mycket billigare per person att bara åka fem personer... men jag vill att vi åker alla sex och jag hoppas verkligen det blir av. Eftersom det är en stor bil har vi pratat om att eventuellt ibland bara sova i bilen istället för att checka in på hostal.
Jag har lagt ned mycket jobb på detta så ikväll hoppas jag att alla vill ta sig tid att vara hemma så att vi kan gå igenom detta och bestämma: åker vi eller åker vi inte? Det är måndag och i så fall är avfärden på lördag. Håll tummarna att alla vi sex kommer iväg för jag har en känsla av att det skulle kunna bli en av de roligaste resorna någonsin!
Detta har annars varit en riktigt onödig dag. Jag har legat inomhus och mått dåligt hela tiden, men nu börjar huvudvärken släppa poco a poco. Ha en fin kväll alla!
Ska vi ha utlandsförsäkring, gps och om vi måste betala all bensin går det åt som maximalt 100e per person för en vecka för bilen om vi åker till Lissabon och Albufeira. Ska vi ha allt det med, är det sak samma om vi åker fem eller sex, för vi kan max spara in 10e. Skulle vi åka utan allt det, skulle det vara otroligt mycket billigare per person att bara åka fem personer... men jag vill att vi åker alla sex och jag hoppas verkligen det blir av. Eftersom det är en stor bil har vi pratat om att eventuellt ibland bara sova i bilen istället för att checka in på hostal.
Jag har lagt ned mycket jobb på detta så ikväll hoppas jag att alla vill ta sig tid att vara hemma så att vi kan gå igenom detta och bestämma: åker vi eller åker vi inte? Det är måndag och i så fall är avfärden på lördag. Håll tummarna att alla vi sex kommer iväg för jag har en känsla av att det skulle kunna bli en av de roligaste resorna någonsin!
Detta har annars varit en riktigt onödig dag. Jag har legat inomhus och mått dåligt hela tiden, men nu börjar huvudvärken släppa poco a poco. Ha en fin kväll alla!
No hay nada como Granada
Innan jag berättar om helgen, som spenderades med ESN Cádiz (Erasmus) i Granada, kan jag berätta att jag tog första Atlanten-doppet 2012 förra veckan med Giulia och Iosune! Nåväl, helgen började med att våra roommates snällt följde med oss som bärhjälp till bussen i fredags morse och sedan åkte Giulia och jag iväg. Vi satt bakom busschauffören som till en början inte alls uppskattade våra höga skratt och vårt prat, men jag lovar att han önskar att vi hade suttit nära på hemresan också.
Granada är en stad i Andalusien som omringas av berg och den ligger vid foten av Sierra Nevada, så när man går runt i stan ser man snötäckta bergskedjor, vilket är otroligt vackert och samtidigt lite svårt att förstå när det är så otroligt varmt i staden. Vår första och sista dag var det närmare 30 grader, medan det i lördags knappt kom upp till 15. Vintrarna sägs vara fruktansvärt kalla i Granada (tänk inte Sverige-kyla nu! Jag tycker faktiskt det är värre här när det är kallt än i Sverige, även om det är färre grader i Sverige) och jag förstår inte hur folk överlever de heta sommarmånaderna, när jag själv höll på att dö av värmeslag och det är bara slutet av mars.
Efter cirka fyra timmars bussresa (med ett stopp) hoppade vi av och gick till vårt hippiehostal Funky Hostal. Jag gillade det verkligen och kan absolut rekommendera det till folk som åker till Granada. Jag och Giulia tog sängarna i köket, medan tyskarna (tre tjejer, en kille) tog det andra sovrummet. Sedan bar det av till Alhambra.
Alhambra är ett arabiskt borg- och palatsområde byggt runt 1250-1300. Det är verkligen gigantiskt och vackert, med vacker utsikt. Harry Potter skulle ha kunnat hämta inspiration därifrån.
Torsdagen hade varit energikrävande och därför var jag på tok för trött för att gå omkring på Alhambra. Jag kände mig som Alicia en el país de las maravillas (Alice i Underlandet), det var som en labyrint som aldrig tog slut. Efter att ha kollat på massa vackra arabiska krusiduller och fina katter som åt upp guldfiskarna fick jag och Giulia nog efter tre timmar och åkte till hostallet för den troligtvis mest välbehövda siestan i hela våra liv. Hela helgen gick vi omkring och skojade med varandra om att åka tillbaka till det fantastiska Alhambra...
På kvällen gjorde vi oss iordning och följde med ESN till klubben Granada 10. Alltså, det var en fin klubb och bra musik (mycket LMFAO vilket fick mig att tänka på Karnevalen och därmed även Emma & Alex), men... varför gå till en barnklubb? Alla var 16-17 år. Alla. Några danskar kom och pratade med mig eftersom jag också gick ut med Converse (vilket alla förutom Skandinavier verkar tycka är helknäppt och asfult) och de tyckte jag var såååå gammal och för att impa sa de: "Alltså, vi är 17, men vi festar som att vi är 18." Eh, coolt? Jag kunde inte låta bli att undra om jag och Johanna också var sådana under våra första resor till Funkan. Förresten undrar jag vad som hänt. Ingen dansk tycks förstå svenska längre, medan jag förstår allt de säger. Eller har jag bara träffat konstiga danskar sedan jag kom ner? Det blev i alla fall ingen sen kväll...
...vilket ändå inte innebar att vi inte skulle sova bort halva dagen. Vi kände oss som två abuelitas (och med det kan jag gratta min egen abuela som fyller år idag! <3 ) som sov konstant. Efteråt blev det världens största frukost på Plaza de la Trinidad innan vi påbörjade vår shoppingrunda. Med ekonomin i åtanke köpte jag ingenting, medan Giulia fyndade en helt ny garderob i princip. Eftersom killarnas shisha gått sönder, köpte vi en ny i en av alla arabiska affärer. En vacker stor blå shisha.
Det var en av sakerna jag verkligen älskade med Granada - att det var så arabinfluerat. Byggnaderna, affärerna som doftade Marocko och var fyllda med vackra lampor, smycken, tyger, shishor etc., teteríorna där man kunde äta arabisk mat och använda shishan (vilket vi inte hade tid med) och dessutom fanns en hel gata som var som tusen och en natt. Det var som att komma till Marocko och jag gick runt alldeles lyrisk och hälsade på alla på arabiska. På lördagkvällen gick vi med ESN till ett ställe på arabgatan och lyssnade på en arabisk konsert. Jag gillar ju i vanliga fall arabisk musik, men det här var inte alls bra och det enda bra med timmen vi satt där (innan vi sneakade ut, såklart före alla andra) var att vi fick marockanskt té. Det smakar mynta och socker, som varm mojito utan alkohol. Ñam ñam. Väl utanför bjöd jag Giulia på baklava.
På kvällen hängde vi med alla andra i hostallets spelrum innan det bar av till en klubb nära Alhambra. Det var ett vitt fint hus på en höjd med vacker utsikt, jättefin uteplats och jättebra musik. Dessutom kändes det inte som att gå på barnkalas. Vi har filmat riktigt roliga videoklipp "Hola, esto es el documentario de Giulia y Johanna" hela helgen och de absolut roligaste bitarna filmades i lördagskväll. Skulle vi sätta ihop alla minidokumentärer till en film skulle vi lätt vinna nästa års Oscar.
Nationaliteten stod i fokus denna helgen. När jag såg araber pratade jag arabiska och påstod att jag var halvarab, men annars var jag italiana som Giulia. När en italienare sa: "Men du har sjukt konstig italienska" (när jag inte kunde något ord sa jag det på spanska med konstigt uttal) svarade jag: "Men jag är napolitana" för där pratar de tydligen annorlunda och använder helt andra ord. Alla trodde nog att vi skulle ha problemas de comunicación denna helgen, men så var det inte... jag fick inte heller riktigt den italienskakurs jag förväntade mig. Ios här hemma har ju blivit halvitalienare och fattar allt och kan prata massor... men men, hon som har spanska som modersmål ser mer likheter och det blir lättare. Jag är dock sjukt imponerad... även av Giulia. När hon kom hit för lite mer än en månad sedan pratade hon inte spanska och nu babblar hon på som bara den helt perfekt. Hur är det möjligt att lära sig så fort?
På söndagen väcktes vi efter tre timmars sömn (typiskt att sommartiden skulle komma denna helgen!) för check-out och vi hade tio minuter på oss att packa ihop och pallra oss ut ur rummen. Vi fick en stund för att äta frukost och sedan påbörjade vandringen mot helvetet, annars känt som Sacromonte. På grund av en stressig checkout hade jag jeans, linne, kofta och min höstjacka... och det var nästan trettio grader och vi skulle promenera upp för ett berg. "Klarar vi detta, klarar vi allt" peppade vi oss. Sacromonte är ett berg som består av bebodda grottor. Tidigare beboddes det av gitanas (zigenare), men nu har även hippies hittat dit. Jobbig väg upp, men förstår att utsikten gör det värt att bo i en av dessa grottor. Man ser ut över hela Granada och dess vackra byggnader så som exempelvis Alhambra, över alla vackra berg och man ser snötäckta Sierra Nevada.
Efteråt var det dags för mat och efter en massa kebab och falafel som vi är riktigt trötta på valde vi att gå till en ganska fin italiensk restaurang. Jag åt lax och det var supergott, men det kändes konstigt att de hade på eld som värmde alla bord på utsidan när det var sol och riktigt varmt ute. Jag satt så långt bort från elden som jag bara kunde. Därefter gick vi till hostallets spelrum och vilade en timme. Det var en rolig syn. Alla soffor och stolar ockuperades av Erasmus-studenter med noll energi. Alla var glada när det äntligen var dags att sätta sig i bussen så att man kunde få sova på riktigt. Eftersom färden går genom kurviga berg var det obligatoriskt för alla att hela tiden ha säkerhetsbälten på.
Helgen var helt fantastisk och miljoner gånger roligare än vad jag hade kunnat förvänta mig... såklart tack vare min italiana! Vi kom fram till Cádiz vid midnatt. Något av det bästa med Cádiz är att hur fantastisk resa jag än haft (än så länge: Algonodales, Fuengirola, Madrid och Granada) så blir jag ändå så ofantligt glad när jag kommer till mitt palats (eller zoo eller centro de menos-válidos eller vad man nu vill se det som). I Sverige uppstår alltid en tomhet som varar i flera dagar efter en resa. Innan sovdags hade vi en rolig catchup med vår doktor och min andra medpacient.
Erasmus är det bästa jag någonsin gjort och jag skulle inte byta ut det mot någonting annat. Och det är viktigt: skolan är inte det enda ställe man lär sig på, det är ett komplement till det verkliga livet och det är där man verkligen lär sig (vilket jag vill minnas som lärare). Min spanska finslipas, mina kunskaper om Spanien likaså, men också om övriga länder i världen där folk kommer ifrån (Italien, Frankrike, Tyskland, Ryssland, Mexiko, Holland etc.). Jag njuter av varje sekund och jag önskar att Erasmus kunde vara förevigt.
Granada är en stad i Andalusien som omringas av berg och den ligger vid foten av Sierra Nevada, så när man går runt i stan ser man snötäckta bergskedjor, vilket är otroligt vackert och samtidigt lite svårt att förstå när det är så otroligt varmt i staden. Vår första och sista dag var det närmare 30 grader, medan det i lördags knappt kom upp till 15. Vintrarna sägs vara fruktansvärt kalla i Granada (tänk inte Sverige-kyla nu! Jag tycker faktiskt det är värre här när det är kallt än i Sverige, även om det är färre grader i Sverige) och jag förstår inte hur folk överlever de heta sommarmånaderna, när jag själv höll på att dö av värmeslag och det är bara slutet av mars.
Efter cirka fyra timmars bussresa (med ett stopp) hoppade vi av och gick till vårt hippiehostal Funky Hostal. Jag gillade det verkligen och kan absolut rekommendera det till folk som åker till Granada. Jag och Giulia tog sängarna i köket, medan tyskarna (tre tjejer, en kille) tog det andra sovrummet. Sedan bar det av till Alhambra.
Alhambra är ett arabiskt borg- och palatsområde byggt runt 1250-1300. Det är verkligen gigantiskt och vackert, med vacker utsikt. Harry Potter skulle ha kunnat hämta inspiration därifrån.
Torsdagen hade varit energikrävande och därför var jag på tok för trött för att gå omkring på Alhambra. Jag kände mig som Alicia en el país de las maravillas (Alice i Underlandet), det var som en labyrint som aldrig tog slut. Efter att ha kollat på massa vackra arabiska krusiduller och fina katter som åt upp guldfiskarna fick jag och Giulia nog efter tre timmar och åkte till hostallet för den troligtvis mest välbehövda siestan i hela våra liv. Hela helgen gick vi omkring och skojade med varandra om att åka tillbaka till det fantastiska Alhambra...
På kvällen gjorde vi oss iordning och följde med ESN till klubben Granada 10. Alltså, det var en fin klubb och bra musik (mycket LMFAO vilket fick mig att tänka på Karnevalen och därmed även Emma & Alex), men... varför gå till en barnklubb? Alla var 16-17 år. Alla. Några danskar kom och pratade med mig eftersom jag också gick ut med Converse (vilket alla förutom Skandinavier verkar tycka är helknäppt och asfult) och de tyckte jag var såååå gammal och för att impa sa de: "Alltså, vi är 17, men vi festar som att vi är 18." Eh, coolt? Jag kunde inte låta bli att undra om jag och Johanna också var sådana under våra första resor till Funkan. Förresten undrar jag vad som hänt. Ingen dansk tycks förstå svenska längre, medan jag förstår allt de säger. Eller har jag bara träffat konstiga danskar sedan jag kom ner? Det blev i alla fall ingen sen kväll...
...vilket ändå inte innebar att vi inte skulle sova bort halva dagen. Vi kände oss som två abuelitas (och med det kan jag gratta min egen abuela som fyller år idag! <3 ) som sov konstant. Efteråt blev det världens största frukost på Plaza de la Trinidad innan vi påbörjade vår shoppingrunda. Med ekonomin i åtanke köpte jag ingenting, medan Giulia fyndade en helt ny garderob i princip. Eftersom killarnas shisha gått sönder, köpte vi en ny i en av alla arabiska affärer. En vacker stor blå shisha.
Det var en av sakerna jag verkligen älskade med Granada - att det var så arabinfluerat. Byggnaderna, affärerna som doftade Marocko och var fyllda med vackra lampor, smycken, tyger, shishor etc., teteríorna där man kunde äta arabisk mat och använda shishan (vilket vi inte hade tid med) och dessutom fanns en hel gata som var som tusen och en natt. Det var som att komma till Marocko och jag gick runt alldeles lyrisk och hälsade på alla på arabiska. På lördagkvällen gick vi med ESN till ett ställe på arabgatan och lyssnade på en arabisk konsert. Jag gillar ju i vanliga fall arabisk musik, men det här var inte alls bra och det enda bra med timmen vi satt där (innan vi sneakade ut, såklart före alla andra) var att vi fick marockanskt té. Det smakar mynta och socker, som varm mojito utan alkohol. Ñam ñam. Väl utanför bjöd jag Giulia på baklava.
På kvällen hängde vi med alla andra i hostallets spelrum innan det bar av till en klubb nära Alhambra. Det var ett vitt fint hus på en höjd med vacker utsikt, jättefin uteplats och jättebra musik. Dessutom kändes det inte som att gå på barnkalas. Vi har filmat riktigt roliga videoklipp "Hola, esto es el documentario de Giulia y Johanna" hela helgen och de absolut roligaste bitarna filmades i lördagskväll. Skulle vi sätta ihop alla minidokumentärer till en film skulle vi lätt vinna nästa års Oscar.
Nationaliteten stod i fokus denna helgen. När jag såg araber pratade jag arabiska och påstod att jag var halvarab, men annars var jag italiana som Giulia. När en italienare sa: "Men du har sjukt konstig italienska" (när jag inte kunde något ord sa jag det på spanska med konstigt uttal) svarade jag: "Men jag är napolitana" för där pratar de tydligen annorlunda och använder helt andra ord. Alla trodde nog att vi skulle ha problemas de comunicación denna helgen, men så var det inte... jag fick inte heller riktigt den italienskakurs jag förväntade mig. Ios här hemma har ju blivit halvitalienare och fattar allt och kan prata massor... men men, hon som har spanska som modersmål ser mer likheter och det blir lättare. Jag är dock sjukt imponerad... även av Giulia. När hon kom hit för lite mer än en månad sedan pratade hon inte spanska och nu babblar hon på som bara den helt perfekt. Hur är det möjligt att lära sig så fort?
På söndagen väcktes vi efter tre timmars sömn (typiskt att sommartiden skulle komma denna helgen!) för check-out och vi hade tio minuter på oss att packa ihop och pallra oss ut ur rummen. Vi fick en stund för att äta frukost och sedan påbörjade vandringen mot helvetet, annars känt som Sacromonte. På grund av en stressig checkout hade jag jeans, linne, kofta och min höstjacka... och det var nästan trettio grader och vi skulle promenera upp för ett berg. "Klarar vi detta, klarar vi allt" peppade vi oss. Sacromonte är ett berg som består av bebodda grottor. Tidigare beboddes det av gitanas (zigenare), men nu har även hippies hittat dit. Jobbig väg upp, men förstår att utsikten gör det värt att bo i en av dessa grottor. Man ser ut över hela Granada och dess vackra byggnader så som exempelvis Alhambra, över alla vackra berg och man ser snötäckta Sierra Nevada.
Efteråt var det dags för mat och efter en massa kebab och falafel som vi är riktigt trötta på valde vi att gå till en ganska fin italiensk restaurang. Jag åt lax och det var supergott, men det kändes konstigt att de hade på eld som värmde alla bord på utsidan när det var sol och riktigt varmt ute. Jag satt så långt bort från elden som jag bara kunde. Därefter gick vi till hostallets spelrum och vilade en timme. Det var en rolig syn. Alla soffor och stolar ockuperades av Erasmus-studenter med noll energi. Alla var glada när det äntligen var dags att sätta sig i bussen så att man kunde få sova på riktigt. Eftersom färden går genom kurviga berg var det obligatoriskt för alla att hela tiden ha säkerhetsbälten på.
Helgen var helt fantastisk och miljoner gånger roligare än vad jag hade kunnat förvänta mig... såklart tack vare min italiana! Vi kom fram till Cádiz vid midnatt. Något av det bästa med Cádiz är att hur fantastisk resa jag än haft (än så länge: Algonodales, Fuengirola, Madrid och Granada) så blir jag ändå så ofantligt glad när jag kommer till mitt palats (eller zoo eller centro de menos-válidos eller vad man nu vill se det som). I Sverige uppstår alltid en tomhet som varar i flera dagar efter en resa. Innan sovdags hade vi en rolig catchup med vår doktor och min andra medpacient.
Erasmus är det bästa jag någonsin gjort och jag skulle inte byta ut det mot någonting annat. Och det är viktigt: skolan är inte det enda ställe man lär sig på, det är ett komplement till det verkliga livet och det är där man verkligen lär sig (vilket jag vill minnas som lärare). Min spanska finslipas, mina kunskaper om Spanien likaså, men också om övriga länder i världen där folk kommer ifrån (Italien, Frankrike, Tyskland, Ryssland, Mexiko, Holland etc.). Jag njuter av varje sekund och jag önskar att Erasmus kunde vara förevigt.
tisdag 20 mars 2012
Min förmiddag
Tröttheten över mina resor sköljde över mig idag och jag måste snart lägga mig och ta siesta. Var på litteraturlektionen idag. Helt ärligt så oroar jag mig för hur jag ska klara den. Jag tycker det är jättesvårt och konstigt, jag hatar verkligen litteratur (så länge det inte är bra böcker jag väljer själv - men då är det ju snarare kioskvältare och inte konstiga skitböcker som ska analyseras för att förstås) och jag hatar sättet det lärs ut på här. Efteråt handlade jag. Istället för att gå till Carrefour gick jag till Dìa. Jag tycker inte om Carrefour alls och dessutom är Día mycket billigare. Jag lagade fantastiskt god lunch. Körsbärstomater, sallad med fransk kryddning och piri piri räkor. Jag hoppas att jag orkar plugga ikväll, annars får jag göra det imorgon när jag är ledig. Planen för imorgon är också att planera våra resor. I påsk blir det Portugal, i början av maj Ibiza och i mitten av maj Marocko. Förresten så åker jag till Granada i helgen med Erasmus. Giulia och Jana åker också med. Granada är en stad med 240 000 pers och av dessa är 60 000 studenter. Hört att det är en av de roligaste städerna i Andalusien. Nej, nu ska jag släpa med mig handduken och ta siesta på takterassen. Det gäller att vara effektiv och göra två saker samtidigt - sola och sova.
måndag 19 mars 2012
Röd dag
Älskar att känna "detta är bästa dagen i Cádiz" och det kommer fler och fler sådana dagar. Idag var en fantastisk dag och jag är jätteledsen att kameran var hemma på laddning. Det är fars dag i Spanien (grattis pappa, jag älskar dig!) och dessutom firade Cádiz 200årig konstitutionsdag (kungen var här idag) så vi var lediga. Det är nog det bästa med Andalusien - de är så lata här och man är alltid ledig. Jag hängde på stranden vid Santa María med Giulia, Erwan, Luca och två italienare till. Det var helt underbart. Riktigt varmt och massa surfare på stranden. Dessutom är vyn därifrån så vacker och jag skrattade tills magen krampade av våra interna skämt. Ser fram emot att djurens kung, djurägaren och veterinären får åka tillsammans till Ibiza! Tråkigt nog hade jag inte bikini idag, men jag vadade i ända tills shortsen blev lite blöta... yes, det är helt klart snart dags för ett dopp i Atlanten även om det är fruktansvärt kallt. Efteråt tog vi en liten promenad runt i stan. Idag har jag faktiskt kunnat gå och det tror jag dels är tack vare mina inflammationsdämpande tabletter samt tack vare boxningsmisshandeln jag blivit utsatt för. Jag vet inte om det egentligen är så smart att slå på krampande vader med inre blödningar, men det är skönare och jag har ju faktiskt kunnat gå till skillnad från i Madrid. Det var dock roligt imorse när jag vaknade (fick slag på benen igår) och folk tappade ansiktet och blev rädda att de gett mig blåmärken (mina ben är som vanligt fulla med blåmärken).
Nu ska jag borsta tänderna, skriva dagbok och sova. De andra kollar på film, men jag kände att jag behövde en lugn kväll för mig själv. God natt alla fina!
Nu ska jag borsta tänderna, skriva dagbok och sova. De andra kollar på film, men jag kände att jag behövde en lugn kväll för mig själv. God natt alla fina!
Madrid
Fuengirola-Madrid bussen tog 7h och jag anlände klockan 7 på morgonen i fredags till Madrid. Uwe dök upp efter fem minuter och tillsammans tog vi oss in till stan. Gick till hostalet (Mad Hostal) och dumpade av grejerna innan vi påbörjade vår frukostjakt. Spanjorer äter inte frukost och det visade sig vara en svår uppgift. Promenerade mot katedralen (där Opus Dei grundades) som ligger vid palatset och hamnade sedan på Plaza Mayor. Turister varnas att gå dit för priserna där är dyra, men vi behövde frukost och det var det enda vi hittade. Efteråt var jag yr av trötthet så vi checkade in på vårt rum. Hostalet var billigt (24e för 2 nätter), supercentralt (gångavstånd till allt i centrum) och riktigt fräscht. Man hade dessutom ett eget skåp att låsa in sina saker i. Jag sov i några timmar och blev sedan väckt av en jätteglad Jenny. Tillsammans promenerade vi runt och mötte sedan upp Uwe och hans två tyska vänner. Lunchade och fortsatte gå runt. Det fanns fantastiska vyer överallt, som typ vid triumfbågen eller vad det nu var för båge.
Madrid är fantastiskt vackert. Rent, fräscht och med massa roliga färger och detaljer, jättemycket vackra krusiduller. Med värkande fötter drog Jenny och jag senare oss tillbaka och möttes av Marie och Lisa på hostalet. Sälarna var reunited! På kvällen var det lite förfest hos oss innan vi drog ut och mötte upp några spanjorer vid Puerta del Sol där Spaniens mittpunkt går. Alla avstånd mäts därifrån. Vi var först på en ljus bar. Jag tyckte om det, det var vitt och extremt mycket lampor. De andra tyckte det var störande och omysigt, men jag tyckte det var skönt att man kunde se så bra. Planen var att klubba, men för mig blev det taxi hem först eftersom jag inte blev insläppt någonstans. "Vi kan inte släppa in minderåriga." sa de. Hur gammal de trodde att jag var? "Sexton... eller ärligt talat, fjorton." Ingen av vakterna gissade på över sexton. Egentligen en fin komplimang, speciellt med det hårda livet med lite sömn, mycket sol och mycket fest... men inte kul att höra när man ska ut. I Funkan när jag gick ut med Emma (också 90:a) fick vi höra att jag såg ut som 16 och hon som 24... Nåväl! Klubbarna (En Babia ex.) var riktigt bra. Gillade musiken... och jag måste säga att jag aldrig sett så mycket snygga killar på en och samma gång. Andalusierna är oftast korta och deras utseenden faller inte mig alls i smaken, men los madrileños... ñam ñam. Tror att vi alla var ganska eniga på den punkten. Nu vill jag visst hitta en spanjor i framtiden att gifta mig med, haha!
På lördagen vaknade vi upp för att äta hostalfrukosten som ingick. Inget att hurra för. Vi la oss och vaknade upp en stund senare, svinhungriga. På Gran Vía hittade vi en buffé för under 10e och det var en av de bästa bufférna jag ätit. Det bästa var paellan. Alltså, jag säger att jag inte gillar paella, men jag älskar det... jag älskar all spansk mat! Vi rullade därifrån och gick mot shoppingen. Den vackraste affären - palatslik inredning men stort, ljust och fräscht - med de snyggaste kläderna någonsin låg på Gran Vía. Vilken affär? H&M. Jag fattar inte. Varför är inte H&M-kläderna lika snygga överallt? Det var som paradiset, helt otroligt. Tjejerna ville fortsätta shoppa, men Uwe och jag drog på utflykt. Vi såg vart Prado-muséet låg och sedan gick vi till Retiro-parken. Jättevacker park och vi fortsatte längre in och det var som en sagovärld. De hade en sjö med vackra stentrappor runt omkring och i sjön rodde folk båt. Jag ville också göra det, men istället lade vi oss i gräset och sov en stund. För lite sömn, fruktansvärda smärtor i mina ben och ingen röst... det var skönt att sova, men Madrid var kallt hela helgen (och stackars mig, jag åkte dit med samma kläder som till Funkan... och där var det liksom solsemester). Väl på hostalet igen blev det ännu en sovstund. På kvällen hamnade vi på en genuin liten spansk restaurang som är jättegammal. Tapasen som vi delade på var riktigt, riktigt goda... men det var äckligt vin och jag blev äcklad av det uppstoppade tjurhuvudet som hängde på väggen. Jag vill väl inte stirra på en död tjur när jag äter heller! Det var dock kul att komma ifrån det turistiga i Madrid.
Jag har aldrig ätit så mycket tortilla de patatas som i Madrid. Jag tyckte mat var dyrt i Madrid, restaurangerna hade mycket högre priser än i Andalusien. Jag var glad att höra deras spanska (castellano) för jämfört med den låter el andaluz som bondspråk, men jag gillar såklart el andaluz också. Jag är glad att jag bott i tjuvstaden Fuengirola för jag såg hela tiden till att hålla handväskan i handen i ett hårt grepp för tjuvarna är duktiga och hittar lätt sätt att sno grejer på. Alla utom jag var med om små smidiga rånförsök. Uwe exempelvis blev lurad av en gitana och hon hade 100e i handen om hon snott av honom, men som tur var upptäckte han det. Förresten tycker jag att vissa restauranger är fula. De ger turister engelska menyer med dyrare priser, så kan man spanska är ett hett tips att alltid ta menyn på spanska. Taxichaufförerna kändes däremot dumsnälla. Den typiska taxichauffören tänker man sig ska köra vilse och ta långa vägar så att taxametern tickar på, men i Madrid föreslog de själva att de kunde stanna tidigare så att man fick gå en bit för att det inte skulle bli så dyrt.
Efter middagen i lördags stoppade vi förbi en tysk bar eftersom Uwe gärna ville det och sedan drog vi in till Malasaña. Vi gick in på ett ställe som såg vidrigt ut på utsidan, men helt fantastiskt på insidan. El otro bar hette den. Fin inredning och trevlig musik, även om det inte var min typ av musik. Jag kunde dock inte prata och mina ben gjorde så ont att det var helt omöjligt att stå - så vuxen som jag blivit valde jag att kasta in handduken. Partylivet i Madrid må vara något av det bästa som går att finna i Europa, men man måste också veta när man nått sin gräns och min gräns var definitivt nådd.
På söndagen drog vi till den berömda söndagsmarknaden El Rastro. Herregud vad mycket folk! I Madrid bor det 6 miljoner människor och alla dem + alla turister verkade hänga på El Rastro. Jag tyckte bara att de sålde skit, men jag lyckades i alla fall hitta en svart hippietygväska till stranden som jag velat ha länge. Efter det promenerade vi runt staden lite till. Madrid innerstaden har väldigt korta avstånd och det är lätt att hitta. Förresten så är Madrid favoriten av mina besöka huvudstäder. Riktigt vackert och jag gillade människorna. Poliser i Spanien är inte direkt mina favoriter för de är läskiga, men till och med de var trevliga i Madrid (jag fick klättra upp på deras bil och klappa en av hästarna som hette Eleno). Det enda som fattas i Madrid är havet. Jag gillar att det är en stad med så lite sevärdheter, för egentligen räcker det att bara gå omkring och göra det som andan faller på.
Det var tråkigt att säga hej då till tjejerna och på ett sätt var jag lite avundsjuk att de hade en dag till i Madrid, men samtidigt längtade jag hem till mitt palacio. Med min personliga kudde Uwe gick bussresan på åtta timmar bra. Tanke om Madrid? Jag vill helt klart återvända för att se fler nattklubbar och shoppa, dock får det bli när jag hängt ett tag på ICA så att jag har råd.
Tack fina Lisa, Marie, Jenny och Uwe för en grym helg i Madrid!
Madrid är fantastiskt vackert. Rent, fräscht och med massa roliga färger och detaljer, jättemycket vackra krusiduller. Med värkande fötter drog Jenny och jag senare oss tillbaka och möttes av Marie och Lisa på hostalet. Sälarna var reunited! På kvällen var det lite förfest hos oss innan vi drog ut och mötte upp några spanjorer vid Puerta del Sol där Spaniens mittpunkt går. Alla avstånd mäts därifrån. Vi var först på en ljus bar. Jag tyckte om det, det var vitt och extremt mycket lampor. De andra tyckte det var störande och omysigt, men jag tyckte det var skönt att man kunde se så bra. Planen var att klubba, men för mig blev det taxi hem först eftersom jag inte blev insläppt någonstans. "Vi kan inte släppa in minderåriga." sa de. Hur gammal de trodde att jag var? "Sexton... eller ärligt talat, fjorton." Ingen av vakterna gissade på över sexton. Egentligen en fin komplimang, speciellt med det hårda livet med lite sömn, mycket sol och mycket fest... men inte kul att höra när man ska ut. I Funkan när jag gick ut med Emma (också 90:a) fick vi höra att jag såg ut som 16 och hon som 24... Nåväl! Klubbarna (En Babia ex.) var riktigt bra. Gillade musiken... och jag måste säga att jag aldrig sett så mycket snygga killar på en och samma gång. Andalusierna är oftast korta och deras utseenden faller inte mig alls i smaken, men los madrileños... ñam ñam. Tror att vi alla var ganska eniga på den punkten. Nu vill jag visst hitta en spanjor i framtiden att gifta mig med, haha!
På lördagen vaknade vi upp för att äta hostalfrukosten som ingick. Inget att hurra för. Vi la oss och vaknade upp en stund senare, svinhungriga. På Gran Vía hittade vi en buffé för under 10e och det var en av de bästa bufférna jag ätit. Det bästa var paellan. Alltså, jag säger att jag inte gillar paella, men jag älskar det... jag älskar all spansk mat! Vi rullade därifrån och gick mot shoppingen. Den vackraste affären - palatslik inredning men stort, ljust och fräscht - med de snyggaste kläderna någonsin låg på Gran Vía. Vilken affär? H&M. Jag fattar inte. Varför är inte H&M-kläderna lika snygga överallt? Det var som paradiset, helt otroligt. Tjejerna ville fortsätta shoppa, men Uwe och jag drog på utflykt. Vi såg vart Prado-muséet låg och sedan gick vi till Retiro-parken. Jättevacker park och vi fortsatte längre in och det var som en sagovärld. De hade en sjö med vackra stentrappor runt omkring och i sjön rodde folk båt. Jag ville också göra det, men istället lade vi oss i gräset och sov en stund. För lite sömn, fruktansvärda smärtor i mina ben och ingen röst... det var skönt att sova, men Madrid var kallt hela helgen (och stackars mig, jag åkte dit med samma kläder som till Funkan... och där var det liksom solsemester). Väl på hostalet igen blev det ännu en sovstund. På kvällen hamnade vi på en genuin liten spansk restaurang som är jättegammal. Tapasen som vi delade på var riktigt, riktigt goda... men det var äckligt vin och jag blev äcklad av det uppstoppade tjurhuvudet som hängde på väggen. Jag vill väl inte stirra på en död tjur när jag äter heller! Det var dock kul att komma ifrån det turistiga i Madrid.
Jag har aldrig ätit så mycket tortilla de patatas som i Madrid. Jag tyckte mat var dyrt i Madrid, restaurangerna hade mycket högre priser än i Andalusien. Jag var glad att höra deras spanska (castellano) för jämfört med den låter el andaluz som bondspråk, men jag gillar såklart el andaluz också. Jag är glad att jag bott i tjuvstaden Fuengirola för jag såg hela tiden till att hålla handväskan i handen i ett hårt grepp för tjuvarna är duktiga och hittar lätt sätt att sno grejer på. Alla utom jag var med om små smidiga rånförsök. Uwe exempelvis blev lurad av en gitana och hon hade 100e i handen om hon snott av honom, men som tur var upptäckte han det. Förresten tycker jag att vissa restauranger är fula. De ger turister engelska menyer med dyrare priser, så kan man spanska är ett hett tips att alltid ta menyn på spanska. Taxichaufförerna kändes däremot dumsnälla. Den typiska taxichauffören tänker man sig ska köra vilse och ta långa vägar så att taxametern tickar på, men i Madrid föreslog de själva att de kunde stanna tidigare så att man fick gå en bit för att det inte skulle bli så dyrt.
Efter middagen i lördags stoppade vi förbi en tysk bar eftersom Uwe gärna ville det och sedan drog vi in till Malasaña. Vi gick in på ett ställe som såg vidrigt ut på utsidan, men helt fantastiskt på insidan. El otro bar hette den. Fin inredning och trevlig musik, även om det inte var min typ av musik. Jag kunde dock inte prata och mina ben gjorde så ont att det var helt omöjligt att stå - så vuxen som jag blivit valde jag att kasta in handduken. Partylivet i Madrid må vara något av det bästa som går att finna i Europa, men man måste också veta när man nått sin gräns och min gräns var definitivt nådd.
På söndagen drog vi till den berömda söndagsmarknaden El Rastro. Herregud vad mycket folk! I Madrid bor det 6 miljoner människor och alla dem + alla turister verkade hänga på El Rastro. Jag tyckte bara att de sålde skit, men jag lyckades i alla fall hitta en svart hippietygväska till stranden som jag velat ha länge. Efter det promenerade vi runt staden lite till. Madrid innerstaden har väldigt korta avstånd och det är lätt att hitta. Förresten så är Madrid favoriten av mina besöka huvudstäder. Riktigt vackert och jag gillade människorna. Poliser i Spanien är inte direkt mina favoriter för de är läskiga, men till och med de var trevliga i Madrid (jag fick klättra upp på deras bil och klappa en av hästarna som hette Eleno). Det enda som fattas i Madrid är havet. Jag gillar att det är en stad med så lite sevärdheter, för egentligen räcker det att bara gå omkring och göra det som andan faller på.
Det var tråkigt att säga hej då till tjejerna och på ett sätt var jag lite avundsjuk att de hade en dag till i Madrid, men samtidigt längtade jag hem till mitt palacio. Med min personliga kudde Uwe gick bussresan på åtta timmar bra. Tanke om Madrid? Jag vill helt klart återvända för att se fler nattklubbar och shoppa, dock får det bli när jag hängt ett tag på ICA så att jag har råd.
Tack fina Lisa, Marie, Jenny och Uwe för en grym helg i Madrid!
Min vecka i Funkan
Vad gjorde jag i Fuengirola?
- Hängde med mina fina vänner och med deras Sector Alarm-vänner.
- Åt svensk godis och svensk mat (köttbullar med mos, fisk och potatis, räkmacka).
- Köpte lösgodis och kryddor till mig själv i svenskaffären, sedan köpte jag Djungelvrål och Snus-klubbor till alla i palaciot. Det är det roligaste man kan ge till folk som inte är vana vid det.
- Träffade massa skandinavier. Att åka till Funkan är som att åka till Sverige, fast på ett bra sätt!
- Dansade tills fötterna värkte. Insett att jag nog är för gammal för lördagar (för mycket folk och för mycket unga), men däremot är det riktigt roligt med vardag off season.
- Skrattade massor. Veckans favoritord är zurre av zürucheblieben eller hur det stavas.
- Tog årets första dopp (förra onsdagen) ute i Medelhavet.
- Hade massagestund som gjorde mer skada än nytta. Dock tog det bort magkatarren, så det var väl värt smärtan efteråt. Skrattar fortfarande av tanken på strandförsäljaren som stoppade och stirrade på oss. "Good massage? Good massage? Big lady, big lady, big lady good massage. Big lady good for me. Big lady, I love you Big Lady."
- Åt goda tapas. Lagade själv även extreeeemt heta gambas al piri piri (piri piri räkor). Alla borde smaka det när jag lagar det, jag är grym!
- Var på Miramar (shoppingcentrum) utan att köpa något.
- Fått världens roligaste nyhet som gör tanken på att återvända till Göteborg ganska mysig ändå. Jag är så, så, så glad!
- Insett att Spanien är det land där jag vill bo. På riktigt. Jag älskar Spanien. Jag har alltid sagt det, men det är liksom på riktigt... det är här det är meningen att jag ska vara.
- Missade bussen till Cádiz i onsdags och tog mig istället direkt från Fuengirola till Madrid. Det händer ju alltid något missöde i Funkan och nu hade det ju inte gjort det, så det var väl bara meningen att det skulle ske... nåväl, förutom att jag tyvärr missade veckans viktigaste skoldag samt fick betala i onödan för bussen så fick jag trots allt en trevlig kväll till i Funkan och fick kortare resa till Madrid.
Jag hann inte: träffa släktingar, åka till IKEA eller bada i pool.
Saknar redan mina fina fuengiroleña-vänner. Hoppas på besök i palaciot! Tack för en fin vecka! <3
- Hängde med mina fina vänner och med deras Sector Alarm-vänner.
- Åt svensk godis och svensk mat (köttbullar med mos, fisk och potatis, räkmacka).
- Köpte lösgodis och kryddor till mig själv i svenskaffären, sedan köpte jag Djungelvrål och Snus-klubbor till alla i palaciot. Det är det roligaste man kan ge till folk som inte är vana vid det.
- Träffade massa skandinavier. Att åka till Funkan är som att åka till Sverige, fast på ett bra sätt!
- Dansade tills fötterna värkte. Insett att jag nog är för gammal för lördagar (för mycket folk och för mycket unga), men däremot är det riktigt roligt med vardag off season.
- Skrattade massor. Veckans favoritord är zurre av zürucheblieben eller hur det stavas.
- Tog årets första dopp (förra onsdagen) ute i Medelhavet.
- Hade massagestund som gjorde mer skada än nytta. Dock tog det bort magkatarren, så det var väl värt smärtan efteråt. Skrattar fortfarande av tanken på strandförsäljaren som stoppade och stirrade på oss. "Good massage? Good massage? Big lady, big lady, big lady good massage. Big lady good for me. Big lady, I love you Big Lady."
- Åt goda tapas. Lagade själv även extreeeemt heta gambas al piri piri (piri piri räkor). Alla borde smaka det när jag lagar det, jag är grym!
- Var på Miramar (shoppingcentrum) utan att köpa något.
- Fått världens roligaste nyhet som gör tanken på att återvända till Göteborg ganska mysig ändå. Jag är så, så, så glad!
- Insett att Spanien är det land där jag vill bo. På riktigt. Jag älskar Spanien. Jag har alltid sagt det, men det är liksom på riktigt... det är här det är meningen att jag ska vara.
- Missade bussen till Cádiz i onsdags och tog mig istället direkt från Fuengirola till Madrid. Det händer ju alltid något missöde i Funkan och nu hade det ju inte gjort det, så det var väl bara meningen att det skulle ske... nåväl, förutom att jag tyvärr missade veckans viktigaste skoldag samt fick betala i onödan för bussen så fick jag trots allt en trevlig kväll till i Funkan och fick kortare resa till Madrid.
Jag hann inte: träffa släktingar, åka till IKEA eller bada i pool.
Saknar redan mina fina fuengiroleña-vänner. Hoppas på besök i palaciot! Tack för en fin vecka! <3
Shopping i Jerez de la Frontera
Här ska jag visa vad som köptes förrförra onsdagen när jag var i Centro Comercial Área Sur när jag var i Jerez de la Frontera med Anne, Jana och Aimée. Förutom shoppingen åt vi pintxos och senare på kvällen fick jag montaditos. Ñam ñam!
Resultatet efter 3h på Primark.Man fick prova 8 plagg samtidigt, men istället för att ställa sig i kön igen fick man stanna i provrummet. Ologiskt och onödigt, men det var ju skönt för mig som slapp köa och dessutom var det såklart mindre folk än på Primark i London. Köpte långklänning, tröja, 2 bikinis, tofflor, flipflops, rosa solglasögon, Fanta-läppglans (galet gott!), strumpor, trosor, vitt linne, skärp, väska, hårbulle och hårborste. Kan te sig som mycket - men det var bara nödvändiga inköp.
Det blev även en sväng på H&M. Stumpbyxor, ansiktsmask, ögonbrynspenna och plånbok (nu har jag inte längre mina pengar i en apotekspåse).
Äntligen hemma i Cádiz
Jag har massor att uppdatera er om! Dels shoppingen i Jerez, men också om minisemestern hem till Funkan (som slutade med en hel veckas semester) och sedan om helgen i Madrid. Jag är så tacksam och njuter av varje sekund, varje dag. Jag skulle inte byta ut mitt Erasmus-liv mot någonting. Nu är jag i Cádiz och kan faktiskt säga att detta varit den bästa dagen hittills. När jag lämnade Cádiz för Fuengirola var jag sugen på att komma bort... jag insåg inte hur mycket jag skulle se fram emot att återvända och hur mycket jag skulle sakna alla i palaciot. Jag har haft en fantastisk semester från Cádiz, men det är underbart att vara hemma igen och jag är så glad som kan känna så. Ville skriva detta här så jag minns känslan framöver. När jag klev innanför portarna till palaciot igår och kramade om alla... då kände jag mig hemma. Kan inte detta vara förevigt?
torsdag 8 mars 2012
Vi hörs nästa vecka
Igår var vi i Jerez på shoppingrunda. Får berätta mer om det nästa vecka och visa bilder på shoppingen samt på lunchen (mmm, pinxos) och på middagen i Càdiz på kvällen (montaditos). Vi skulle även gått till IKEA, men eftersom vi åt lunch redan sket vi i det (hallå, på IKEA kostar köttbullarna 1e - det är ju otroligt billigt). Jag var inte ledsen för det, eventuellt får jag chansen att åka dit imorgon...
IKVÄLL ÅKER JAG NÄMLIGEN TILL FUENGIROLA. Älskar Cádiz (dessutom mer och mer för varje dag!), men nu när chansen dök upp att åka "hem" till Funkan i helgen så tog jag den. Ångest över bussresan, men blir kul att komma dit lite. <3
Vaknade för en timme sedan och har packat och gått omkring. I natt sov jag utan värmekudde, utan strumpor och med bara pyjamasbyxor och t-shirt. Jag frös inte ens nu när jag vaknade!
Ha en fin helg alla så hörs vi när jag är tillbaka i Cádiz!
ps. Kan ingen komma på hur jag ska stanna kvar i Spanien efter min utbytestermin utan att behöva avbryta min utbildning? Det är ju i Spanien jag vill vara....
IKVÄLL ÅKER JAG NÄMLIGEN TILL FUENGIROLA. Älskar Cádiz (dessutom mer och mer för varje dag!), men nu när chansen dök upp att åka "hem" till Funkan i helgen så tog jag den. Ångest över bussresan, men blir kul att komma dit lite. <3
Vaknade för en timme sedan och har packat och gått omkring. I natt sov jag utan värmekudde, utan strumpor och med bara pyjamasbyxor och t-shirt. Jag frös inte ens nu när jag vaknade!
Ha en fin helg alla så hörs vi när jag är tillbaka i Cádiz!
ps. Kan ingen komma på hur jag ska stanna kvar i Spanien efter min utbytestermin utan att behöva avbryta min utbildning? Det är ju i Spanien jag vill vara....
onsdag 7 mars 2012
Bästa dagen hittills
and let me tell you why...
* Resa köpt till Granada, Córdoba & Tarifa. Övriga resor har vi satt datum på. Just det, kvar i Andalusien förutom Sevilla är också Ronda! Sedan tror jag nog att jag sett det viktigaste.
* Jag och tjejerna fick nya klädhängare av killarna som inte behövde sina. Äntligen kan jag få lite ordning i garderoben!
* Uwe hade fått ett paket på 19kg från Tyskland och där fanns bland annat 4 Milko-chokladägg som liknade kinderägg utanpå. Han frågade snällt om jag ville ha en och jag hoppade av lycka. Han prickade in tiden perfekt för sin gåva, den hade inte kunnat komma bättre. Blev jätteglad verkligen och åh så gott det var. Danke schön Uwe!
* Anne och jag tog en löprunda. Vi sprang samma runda som vi gjorde när vi var ute ett gäng förra veckan. Det tog 50 minuter med en 3 minuterspaus för stretchning. Blev chockad när jag hörde hur länge vi varit ute. Orkar jag springa så länge? Men det peppar mig att alla andra gör det, att de vill göra det med mig och springa är ju faktiskt mycket mentalt. Tror jag att jag klarar det så gör jag det. Stretchpausen var förövrigt helt underbar! Det var solnedgång och jag har faktiskt aldrig sett solen gå ner helt - åtminstone inte bakom ett blått gigantiskt hav. Det gick jättesnabbt, som att den bara trillade bort. Det var riktigt vackert. Cádiz är ju känt för sitt ljus och så finns här många färgglada hus. Verkligen en syn som alla borde få uppleva!
* Anne, Jana och jag kollade på "El Orfanato". Fantastiskt bra film! Den var känd i Sverige för några år sedan ("The Orphanage"). Det är en spansk typ skräckfilm. Det handlar om en pojke som leker med sina låtsaskompisar och försvinner, sedan letar hans föräldrar efter honom. Alla borde se den filmen! Vi skrek till flera gånger av både äckel och rädsla och mot slutet grät jag som ett barn. Jaha, nu har hela huset sett mig gråta också... Mina axlar skakade och jag hoppade upp och ned medan jag snyftade. Det var liksom hejdlöst. Jag älskar gråtafilmer så det var ett bra betyg!
Nu ska jag sova så att jag är redo för en ny dag imorgon. Min lediga dag, hurra! Vad vi planerat in tänker jag inte avslöja ännu... God natt och hoppas ni också haft en bra dag!
* Resa köpt till Granada, Córdoba & Tarifa. Övriga resor har vi satt datum på. Just det, kvar i Andalusien förutom Sevilla är också Ronda! Sedan tror jag nog att jag sett det viktigaste.
* Jag och tjejerna fick nya klädhängare av killarna som inte behövde sina. Äntligen kan jag få lite ordning i garderoben!
* Uwe hade fått ett paket på 19kg från Tyskland och där fanns bland annat 4 Milko-chokladägg som liknade kinderägg utanpå. Han frågade snällt om jag ville ha en och jag hoppade av lycka. Han prickade in tiden perfekt för sin gåva, den hade inte kunnat komma bättre. Blev jätteglad verkligen och åh så gott det var. Danke schön Uwe!
* Anne och jag tog en löprunda. Vi sprang samma runda som vi gjorde när vi var ute ett gäng förra veckan. Det tog 50 minuter med en 3 minuterspaus för stretchning. Blev chockad när jag hörde hur länge vi varit ute. Orkar jag springa så länge? Men det peppar mig att alla andra gör det, att de vill göra det med mig och springa är ju faktiskt mycket mentalt. Tror jag att jag klarar det så gör jag det. Stretchpausen var förövrigt helt underbar! Det var solnedgång och jag har faktiskt aldrig sett solen gå ner helt - åtminstone inte bakom ett blått gigantiskt hav. Det gick jättesnabbt, som att den bara trillade bort. Det var riktigt vackert. Cádiz är ju känt för sitt ljus och så finns här många färgglada hus. Verkligen en syn som alla borde få uppleva!
* Anne, Jana och jag kollade på "El Orfanato". Fantastiskt bra film! Den var känd i Sverige för några år sedan ("The Orphanage"). Det är en spansk typ skräckfilm. Det handlar om en pojke som leker med sina låtsaskompisar och försvinner, sedan letar hans föräldrar efter honom. Alla borde se den filmen! Vi skrek till flera gånger av både äckel och rädsla och mot slutet grät jag som ett barn. Jaha, nu har hela huset sett mig gråta också... Mina axlar skakade och jag hoppade upp och ned medan jag snyftade. Det var liksom hejdlöst. Jag älskar gråtafilmer så det var ett bra betyg!
Nu ska jag sova så att jag är redo för en ny dag imorgon. Min lediga dag, hurra! Vad vi planerat in tänker jag inte avslöja ännu... God natt och hoppas ni också haft en bra dag!
tisdag 6 mars 2012
New Haircut
Idag har jag varit hos frisören.
Såhär såg jag ut före. Älskar längden och älskar färgen när jag har luggen nere (har jag den uppe ser det mörkare ut). Dock hade jag torrt, slitet hår med puntos abiertos - klyvna hårtoppar - och dessutom hade jag som en lugg baktill för att det slitits av. Ingen bra kvalitét med andra ord.
Frisören - en kort (som alla andra), men snygg (vilket inte alla andra är) gaditano - klippte mig. Han låg närmast (inte ens en minut bort) och har en fräsch salong. När jag kom in frågade han om jag hade extensions. Jag? Som har minst hår i världen? Han tyckte bara det var så långt och så blont. Jag berättade att jag var ledsen för att jag inte kan bleka det mer. "Va? Bleka det mer? Det här är det blondaste jag har sett." sa han och tog upp en sliten hårslinga.
Efter besöket. Missnöjd tjej! För att tussen som slitits av ska passa in bättre började han typ tunna ut mitt hår på sidorna - utan att ens fråga. Sedan gav jag godkännande att klippa några centimeter (tänk att jag typ precis hade nått min drömlängd som jag sparat till sedan 2006 och sen ska skiten av igen) och då klippte han det... så att resultatet blev ojämnt. Ville dock inte säga något så att han kortar ner det mer, då föredrar jag att göra det själv.
Okej... föredrar mitt hår på bild 1, men det är friskare på bild 2 så jag ska inte klaga.
Once in a lifetime
Mitt mål som Erasmus 2012 är att få uppleva Andalusien, eftersom jag tidigare inte direkt utnyttjat tillfället att resa runt. Jag har en reservplats till Ibiza (alla som anmält sig är på reservlistan) och idag bokade jag in mig på en 3dagarstur till Granada, wohoo! Priset är för bussresa samt boende och jag betalade 70 euro. Jag har tänkt boka en dagsresa till Córdoba (20 euro), men ska vänta med det. Eventuellt bokar jag in mig för Tarifa (15 euro) också även om vi tänkt åka dit på egen hand också, men det är bara för att jag älskar staden och för att de ska se andra platser samtidigt. Planen för helgen är att hälsa på i Fuengirola (bussen går på ca 44 euro). Saknar mina vänner, vill köpa svenskt godis och behöver miljöombyte! Dessutom vet jag inte när jag har chansen att åka dit igen. Själva ska vi försöka planera in Portugal och Marocko också. Håll tummarna att allt går som planerat! Mina Erasmus-klasskompisar från Sverige vill åka till Madrid nästa helg - nu ska jag kolla buss+tåg-tider och priser. Det blir dyrt med alla resor, men det här är once in a lifetime och det är bättre att ta chansen nu och uppleva allt än att tänka tänk om...
Jävla zoo!
Nyvaken på väg till köket för att koka mitt thé (frös jättemycket imorse! Jag är konstigt nog den enda som fryser hela tiden... och jag är ändå svensk!) fick jag en överraskning. Ingen trevlig sådan. En svart sak kom fladdrande emot mig och fortsatte upp mot terassen. Köksfönstrena hade stått öppna och då hade den tagit sig in. Antingen en svart fågel eller en fladdermus. Fladdermöss sover ju på dagarna, men den fladdrade likt en fladdermus... jag kanske väckte den? Men seriöst så äckligt! Jävla zoo! Och varför ska jag som är räddast för alla åka ut för allt?
måndag 5 mars 2012
Handlingsplan för studier
Eftersom Erasmus-livet erbjuder massa roligheter har jag kommit på en handlingsplan som ska hjälpa mig att lyckas med mina studier.
* Ta tag i allt så fort jag har tid, så att jag bockar av saker och inte har det liggande till "sen".
* Om jag har mycket - börja med det lätta och gå vidare till det svåra. Ibland när man pluggar är det viktigaste att bara komma igång och istället för att sitta och känna att det är jobbigt/att man inte fattar så känns det skönt att faktiskt få gjort något. Det svåra löser sig säkert sen!
* Plugga ihop ibland och prata om lektionerna.
* Försöka använda takterassen till all läsning så att jag får frisk luft och sol och sedan göra de saker som kräver dator inomhus.
* Plugga de dagar då jag går i skolan och gärna direkt efter skolan på förmiddagarna så kvällarna är fria för att göra roliga saker. Det är dock inte enda anledningen till att plugga tidigt! Jag pluggar bäst när det är knäpptyst för annars får jag svårt att koncentrera mig och blir irriterad - och jag bor i ett studentresidens med tunna väggar... såklart är det livat på kvällarna och tyvärr hjälper det inte att stänga in sig i rummet för det låter lika mycket som om jag är i vardagsrummet (som dessutom bara är 1m bort). Som om detta inte vore nog bor vi ju ovanför en bar/restaurang som spelar hög musik de kvällar de har öppet.
* Om jag vet att jag ska göra något roligt/vara borta några dagar - då ska jag försöka plugga undan innan.
* Jag måste skriva upp viktiga saker i min kalender så att jag gör allt i rätt tid.
* Jag ska gå till copisteríat och skriva ut alla papper jag behöver.
* Måste se över all obligatorisk studielitteratur.
Det här ska nog gå bra!
* Ta tag i allt så fort jag har tid, så att jag bockar av saker och inte har det liggande till "sen".
* Om jag har mycket - börja med det lätta och gå vidare till det svåra. Ibland när man pluggar är det viktigaste att bara komma igång och istället för att sitta och känna att det är jobbigt/att man inte fattar så känns det skönt att faktiskt få gjort något. Det svåra löser sig säkert sen!
* Plugga ihop ibland och prata om lektionerna.
* Försöka använda takterassen till all läsning så att jag får frisk luft och sol och sedan göra de saker som kräver dator inomhus.
* Plugga de dagar då jag går i skolan och gärna direkt efter skolan på förmiddagarna så kvällarna är fria för att göra roliga saker. Det är dock inte enda anledningen till att plugga tidigt! Jag pluggar bäst när det är knäpptyst för annars får jag svårt att koncentrera mig och blir irriterad - och jag bor i ett studentresidens med tunna väggar... såklart är det livat på kvällarna och tyvärr hjälper det inte att stänga in sig i rummet för det låter lika mycket som om jag är i vardagsrummet (som dessutom bara är 1m bort). Som om detta inte vore nog bor vi ju ovanför en bar/restaurang som spelar hög musik de kvällar de har öppet.
* Om jag vet att jag ska göra något roligt/vara borta några dagar - då ska jag försöka plugga undan innan.
* Jag måste skriva upp viktiga saker i min kalender så att jag gör allt i rätt tid.
* Jag ska gå till copisteríat och skriva ut alla papper jag behöver.
* Måste se över all obligatorisk studielitteratur.
Det här ska nog gå bra!
Fröken Duktig
Trött som en sengångare släpade jag mig iväg de 2 minutrarna det tar att gå till skolan imorse. Blev inte piggare av den 2 timmar långa (kändes som två år!) litteraturlektionen. Vi skriver bara upp massa onödiga saker (namn på personer & böcker samt åratal) och beskriver några böcker lite kort. Fruktansvärt tråkigt, ointressant, svårt och bläää... tydligen har vi obligatorisk kurslitteratur också. Enda pluset är att läraren sa att Erasmus-studenterna kan slippa några. Håller tummarna för det för jag spyr seriöst på den kursen!
Sedan gick jag till copisterían och hämtade ut lite kurspapper. Väl hemma åkte bikinin på och Hawaiian Tropic solkrämen faktor 6 (tänkte vara ansvarig och faktiskt köra solkräm hela tiden) kletades på och så drog jag till takterassen. Läste om Amerika-erövringen, det ena var ett brev från Colón (skrivet någon gång precis före 1500-talet på en blandning av spanskportugisiska - men det var inte så svårt, det kändes mest som att läsa en duktig dyslexielevs text). Sedan läste jag över 30 sidor om lingüística aplicada. När jag var färdiga stirrade de andra på mig och sa: "Men du är väl inte klar redan?". Jag är glad att jag läser snabbt... alla barn borde få läsa mycket så att de lär sig göra det, jag fattar inte hur man annars orkar traggla sig igenom all läsning på universitetet. Det som fattas nu till didaktiken (som lingüística aplicada var till) är att jag måste göra en summering och fem frågor till texten. Det gör jag senare eller imorgon!
Efter att ha pluggat somnade jag på terassen och enligt de andra hade jag en konsert. Hemma snarkar jag ju inte varje natt, men här gör jag det varje gång jag sover. Stör mig jättemycket på det, men det är ju ingenting jag kan göra något åt. Måste vara för att jag varit småförkyld ända sedan jag kom hit. Igår firade jag förresten en månad i Spanien.
På kvällen tänkte jag gå en promenad, men fylld av energi tog jag en joggingtur. Är stolt över mig själv, det hör ju inte direkt till vanligheterna. Stretchade ordentligt, men blir inte förvånad om jag inte kommer upp ur sängen imorgon. Nu har jag god natt-skypat med världens bästa unge och snart ska jag till affären och handla grönsaker. Jag saknar mjölk (har för litet kylskåp) och svenskt godis/naturgodis.
Förhoppningsvis planerar vi Marocko och Portugal idag - men alla har någonting att göra alla helger, så det blir svårt att klämma in det...
Puss på er!
Sedan gick jag till copisterían och hämtade ut lite kurspapper. Väl hemma åkte bikinin på och Hawaiian Tropic solkrämen faktor 6 (tänkte vara ansvarig och faktiskt köra solkräm hela tiden) kletades på och så drog jag till takterassen. Läste om Amerika-erövringen, det ena var ett brev från Colón (skrivet någon gång precis före 1500-talet på en blandning av spanskportugisiska - men det var inte så svårt, det kändes mest som att läsa en duktig dyslexielevs text). Sedan läste jag över 30 sidor om lingüística aplicada. När jag var färdiga stirrade de andra på mig och sa: "Men du är väl inte klar redan?". Jag är glad att jag läser snabbt... alla barn borde få läsa mycket så att de lär sig göra det, jag fattar inte hur man annars orkar traggla sig igenom all läsning på universitetet. Det som fattas nu till didaktiken (som lingüística aplicada var till) är att jag måste göra en summering och fem frågor till texten. Det gör jag senare eller imorgon!
Efter att ha pluggat somnade jag på terassen och enligt de andra hade jag en konsert. Hemma snarkar jag ju inte varje natt, men här gör jag det varje gång jag sover. Stör mig jättemycket på det, men det är ju ingenting jag kan göra något åt. Måste vara för att jag varit småförkyld ända sedan jag kom hit. Igår firade jag förresten en månad i Spanien.
På kvällen tänkte jag gå en promenad, men fylld av energi tog jag en joggingtur. Är stolt över mig själv, det hör ju inte direkt till vanligheterna. Stretchade ordentligt, men blir inte förvånad om jag inte kommer upp ur sängen imorgon. Nu har jag god natt-skypat med världens bästa unge och snart ska jag till affären och handla grönsaker. Jag saknar mjölk (har för litet kylskåp) och svenskt godis/naturgodis.
Förhoppningsvis planerar vi Marocko och Portugal idag - men alla har någonting att göra alla helger, så det blir svårt att klämma in det...
Puss på er!
söndag 4 mars 2012
Myssöndag
Det må ha varit hur gött som helst på takterassen idag, men samtidigt blir man uttråkad av att inte göra någonting, så jag, Giulia (Italien) och Iosune (Baskien) drog på promenad. Vi gick mot stranden och sedan gick vi och såg någon utställningsplats innan vi promenerade längs stranden mot katedralen. Jag blev superglad när vi sedan hamnade på mitt absoluta favoritställe i hela Spanien - Cervecería 100 Montaditos. Nam, nam, nam. En caña, några chipssmulor... och en supergod montadito! Vi skulle äta hemma på kvällen igen så därav nöjde jag mig med en. Det blev en montadito (minibaguette) med tortilla de patatas con alioli - min absoluta favoritmontadito. Det var jättemysigt! Måste dock börja ta med kameran när vi gör våra små utflykter så att jag kan fota. När vi väl kom hem var jag sugen på att se Big Brother och jag blev jätteglad när jag såg att det funkade. Alarmet står på 07:50 (samma tid som jag gick och lade mig på igår - hej konstig dygnsrytm!), men ett avsnitt till vill jag se innan jag somnar. Ligger under mina filtar med varmvattenpåsen på magen och har massa stearinljus tända. Det har varit varmaste dagen hittills, men nu på kvällen är det allt annat än varmt. God natt!
Lägesrapport
Ibland känns det som att jag bor på ett locutorio (internetcafé). Alla sitter jämt med sina datorer... men det är riktigt nice att kunna sitta och stekas på takterassen (det är galet varmt idag) i bikini och prata med familj och vänner hemifrån.
De senaste dagarna har jag varit väldigt trött, men idag vaknade jag upp med ett brett leende på läpparna. Livet här i palatset är underbart. Vi gör egentligen ingenting speciellt, men alla är så underbara. Att välja Cádiz som Erasmus kan vara ett av mina absolut klokaste beslut i livet!
Trots detta funderar jag på en helg i Funkan så att jag får hänga med världens bästa tjejer där, saknar dem. Måste planera lite resor snart för jag vill göra något. Dessutom är jag jättesugen på tapas... följer inte någon med mig snart går jag snart och käkar det själv! Jag saknar också Mercadona-mat, men orka ta bussen till nya delen bara för att jag saknar Mercadonamat haha. Nästa vecka ska jag försöka komma ihåg att lyxa till det med pappas laxrätt, förtjänar det för maten jag ätit den senaste tiden har varit allt annat än god. Under karnevalen var jag duktig i köket, men sedan vände det och nej usch bläää.
Ska fortsätta njuta av solen. Ikväll är filmmys inplanerat. Skulle ta en joggingtur, men min kropp värker så jag får se.
De senaste dagarna har jag varit väldigt trött, men idag vaknade jag upp med ett brett leende på läpparna. Livet här i palatset är underbart. Vi gör egentligen ingenting speciellt, men alla är så underbara. Att välja Cádiz som Erasmus kan vara ett av mina absolut klokaste beslut i livet!
Trots detta funderar jag på en helg i Funkan så att jag får hänga med världens bästa tjejer där, saknar dem. Måste planera lite resor snart för jag vill göra något. Dessutom är jag jättesugen på tapas... följer inte någon med mig snart går jag snart och käkar det själv! Jag saknar också Mercadona-mat, men orka ta bussen till nya delen bara för att jag saknar Mercadonamat haha. Nästa vecka ska jag försöka komma ihåg att lyxa till det med pappas laxrätt, förtjänar det för maten jag ätit den senaste tiden har varit allt annat än god. Under karnevalen var jag duktig i köket, men sedan vände det och nej usch bläää.
Ska fortsätta njuta av solen. Ikväll är filmmys inplanerat. Skulle ta en joggingtur, men min kropp värker så jag får se.
lördag 3 mars 2012
Gamla tanten & kackerlackan
Vad är nu detta? Det är mer regel än undantag att jag kastar in handduken tidigt under festkvällarna för att gå hem och sova. Har jag blivit gammal? Men nej jag känner att det är mer rättvist för alla andra. Är jag inte på partyhumör, då är det bättre att jag går hem än att jag står och halvsover medan alla andra är peppade. Det är synd att inte alla är på samma humör samtidigt - i torsdags var jag på topp och igår var det alla andras tur... men men, jag är ändå inte här för att festa som fan (been there, done that) så jag är glad i alla fall.
När jag kom hem i natt stod jag och höll på att bädda när jag noterade en rörelse på golvet. En kackerlacka. Ironiskt - vi hade pratat om kackerlackor på Woodstock någon timme tidigare. Jag var för rädd för att döda den plus att man helst inte ska döda kackerlackor för då lämnar den sina ägg och det föds nya kackerlacksbebisar. Den sprang in där jag har mina skor och jag flög ut ur rummet med täcket i högsta hugg. Satte mig på soffan i vardagsrummet och grät för jag var för rädd att gå in i mitt rum. (Jag fick jobbiga flaschbacks av när jag jobbade på kackerlacksbaren i Funkan.) Varför skulle kackerlacksjäveln komma just när jag var helt ensam och visste att de andra skulle dröja minst tre-fyra timmar innan de skulle komma hem?
Jag sov hela natten på soffan. Den är gammal, sliten och äcklig, men det gick bra. Hellre att sova där än i mitt rum med en kackerlacka på rymmen. För att ni bättre ska förstå hur soffan är kan jag citera Emma som var här i en vecka: "Det är som ett zoo, för den är så äcklig så det finns säkert massa småkryp som bor där." Jag skulle inte bli förvånad.
En sak är jag dock modig över... att jag vågar komma hem till palatset ensam. Strömmen bryts ofta och det är verkligen gigantiskt och jag är dels mörkrädd och dels gillar jag inte att vara ensam hemma på platser jag inte har kontroll över. Så okej, min kackerlacksfobi blir bara större och större, men min mörkerrädsla kanske jag kan övervinna här i palatset?
När jag kom hem i natt stod jag och höll på att bädda när jag noterade en rörelse på golvet. En kackerlacka. Ironiskt - vi hade pratat om kackerlackor på Woodstock någon timme tidigare. Jag var för rädd för att döda den plus att man helst inte ska döda kackerlackor för då lämnar den sina ägg och det föds nya kackerlacksbebisar. Den sprang in där jag har mina skor och jag flög ut ur rummet med täcket i högsta hugg. Satte mig på soffan i vardagsrummet och grät för jag var för rädd att gå in i mitt rum. (Jag fick jobbiga flaschbacks av när jag jobbade på kackerlacksbaren i Funkan.) Varför skulle kackerlacksjäveln komma just när jag var helt ensam och visste att de andra skulle dröja minst tre-fyra timmar innan de skulle komma hem?
Jag sov hela natten på soffan. Den är gammal, sliten och äcklig, men det gick bra. Hellre att sova där än i mitt rum med en kackerlacka på rymmen. För att ni bättre ska förstå hur soffan är kan jag citera Emma som var här i en vecka: "Det är som ett zoo, för den är så äcklig så det finns säkert massa småkryp som bor där." Jag skulle inte bli förvånad.
En sak är jag dock modig över... att jag vågar komma hem till palatset ensam. Strömmen bryts ofta och det är verkligen gigantiskt och jag är dels mörkrädd och dels gillar jag inte att vara ensam hemma på platser jag inte har kontroll över. Så okej, min kackerlacksfobi blir bara större och större, men min mörkerrädsla kanske jag kan övervinna här i palatset?
torsdag 1 mars 2012
9½h skola
Vandrade iväg trött som en sengångare till skolan imorse och var beredd på att komma hem betydligt tröttare eftersom jag skulle tillbringa 9½h (8h lektioner) på universitetet. Istället skuttade jag hem full av energi! Varje lektion blev bättre och bättre.
På morgonen startade vi med español de américa - nu pratade vi mest om historian om när Amerika upptäcktes. Under de 3 timmarna fick jag en helt annan bild och mer kunskap om hur det var när Cristobal Colón (Christoffer Columbus) kom till den nya världen. Eftersom det officiellt är Spanien som upptäckte den nya världen och eftersom Colón seglat från Cádiz under 2 av 4 resor är jag förvånad över att läraren stod där och sa att det inte var Spanien som upptäckte Amerika utan att han ingående beskrev om vikingarna etc. Efter att ha läst om Malinche fick jag veta att indianerna mottog Colón väl därför att de trodde att de vita var gudar, men läraren idag gav även en annan bild. Det fanns kannibaler och när indianerna såg européerna komma och såg att de inte försökte äta dem tänkte de att européerna skulle skydda dem mot kannibalerna. Och varför fick européerna allt guld? De hade hästar med metall i munnen och hästar tuggar jämt - så de sa till indianerna att hästarna behövde äta guld. Det var i alla fall en väldigt intressant lektion - men seg ska jag också erkänna.
Efter det åt vi i caféet. Gott och billigt! Åt en baguette med tortilla de patatas i och en liten sidesallad till. Efter hade vi sociolingüística. Bytte litteraturen mot det för: jag hatar litteratur men gillar lingvistik, tror att det är ett bra komplement till kursen som går på morgonen och dessutom är det bra att ha tre kurser gemensamt med Anne för då kan vi plugga gemensamt. Hoppas kursen blir godkänd av min kordinator men det borde den bli! De första tio minuterna var jag dock livrädd typ. Dels verkade kursen fruktansvärt svår och när jag frågade läraren en sak fick jag ett bitchigt svar. Efter den första stunden vände det dock och nu är jag peppad till att läsa kursen!
Sedan satte jag mig ute med min Cosmopolitan (spanska, såklart) en timme innan jag hade min didaktikkurs Teoría y Metodología de la enseñanza de lenguas. Vilken fantastisk lärare! Såg lite Esther (grammatik) och Marianne (didaktik) i henne. Dessutom fick vi aktivera oss under lektionen och jag fick prata (och fick dessutom beröm!), så jag var superpeppad.
Nu sitter jag i vardagsrummet och vet ni vad? Det regnar... vilket betyder lite kallare väder och lite mindre pepp inför kvällen. Har precis hört en story som gav rysningar och gåshud. Alla dagar är en gåva - glöm aldrig det.
Jag har pyttelitet rum och massa grejer... det ser ut som ett bombnedslag. Folk rycker till när jag visar dem rummet eftersom allt ligger huller och buller. Inspirerad av killarna som nu städar sina rum ska jag också göra ett ryck och få ordning! Hoppas tvättmaskinen funkar så jag slipper vänta i över fem timmar på min tvätt som de senaste gångerna. Det är nog vad jag saknar mest med att bo hemma - att få tvätten tvättad jämt.
På morgonen startade vi med español de américa - nu pratade vi mest om historian om när Amerika upptäcktes. Under de 3 timmarna fick jag en helt annan bild och mer kunskap om hur det var när Cristobal Colón (Christoffer Columbus) kom till den nya världen. Eftersom det officiellt är Spanien som upptäckte den nya världen och eftersom Colón seglat från Cádiz under 2 av 4 resor är jag förvånad över att läraren stod där och sa att det inte var Spanien som upptäckte Amerika utan att han ingående beskrev om vikingarna etc. Efter att ha läst om Malinche fick jag veta att indianerna mottog Colón väl därför att de trodde att de vita var gudar, men läraren idag gav även en annan bild. Det fanns kannibaler och när indianerna såg européerna komma och såg att de inte försökte äta dem tänkte de att européerna skulle skydda dem mot kannibalerna. Och varför fick européerna allt guld? De hade hästar med metall i munnen och hästar tuggar jämt - så de sa till indianerna att hästarna behövde äta guld. Det var i alla fall en väldigt intressant lektion - men seg ska jag också erkänna.
Efter det åt vi i caféet. Gott och billigt! Åt en baguette med tortilla de patatas i och en liten sidesallad till. Efter hade vi sociolingüística. Bytte litteraturen mot det för: jag hatar litteratur men gillar lingvistik, tror att det är ett bra komplement till kursen som går på morgonen och dessutom är det bra att ha tre kurser gemensamt med Anne för då kan vi plugga gemensamt. Hoppas kursen blir godkänd av min kordinator men det borde den bli! De första tio minuterna var jag dock livrädd typ. Dels verkade kursen fruktansvärt svår och när jag frågade läraren en sak fick jag ett bitchigt svar. Efter den första stunden vände det dock och nu är jag peppad till att läsa kursen!
Sedan satte jag mig ute med min Cosmopolitan (spanska, såklart) en timme innan jag hade min didaktikkurs Teoría y Metodología de la enseñanza de lenguas. Vilken fantastisk lärare! Såg lite Esther (grammatik) och Marianne (didaktik) i henne. Dessutom fick vi aktivera oss under lektionen och jag fick prata (och fick dessutom beröm!), så jag var superpeppad.
Nu sitter jag i vardagsrummet och vet ni vad? Det regnar... vilket betyder lite kallare väder och lite mindre pepp inför kvällen. Har precis hört en story som gav rysningar och gåshud. Alla dagar är en gåva - glöm aldrig det.
Jag har pyttelitet rum och massa grejer... det ser ut som ett bombnedslag. Folk rycker till när jag visar dem rummet eftersom allt ligger huller och buller. Inspirerad av killarna som nu städar sina rum ska jag också göra ett ryck och få ordning! Hoppas tvättmaskinen funkar så jag slipper vänta i över fem timmar på min tvätt som de senaste gångerna. Det är nog vad jag saknar mest med att bo hemma - att få tvätten tvättad jämt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)