30 april - 5 maj: Ibiza med 3000 Erasmus-studenter från Spanien. Vi hörs om en vecka! Que locura...
måndag 30 april 2012
Sugen på mat
Med kroppen i obalans har jag idag haft cravings på lite konstiga saker. Tidigare år har jag längtat hem till svensk mat, men nu känner jag att jag klarar mig bra med de råvaror som finns här (även om jag önskar att utbudet vore större).
Det jag saknar mest är mörkt, grovt bröd. Att bara äta vitt bröd känns som att äta deg! Jag saknar också svensk leverpastej, svensk majonnäs och kaviar. Och lax och torsk så som det görs hemma hos oss.
Nu ropar Giulia att hon känner sig ensam i köket med killarna... så istället för att blogga bort de timmar som kvarstår tills vi drar till Ibiza ska jag hänga med folket i köket. Jag är hungrig (eller mer sugen), men klockan är halv två på natten och dessutom har jag ingenting ätbart.
Ha en fin vecka allihopa!
Det jag saknar mest är mörkt, grovt bröd. Att bara äta vitt bröd känns som att äta deg! Jag saknar också svensk leverpastej, svensk majonnäs och kaviar. Och lax och torsk så som det görs hemma hos oss.
Nu ropar Giulia att hon känner sig ensam i köket med killarna... så istället för att blogga bort de timmar som kvarstår tills vi drar till Ibiza ska jag hänga med folket i köket. Jag är hungrig (eller mer sugen), men klockan är halv två på natten och dessutom har jag ingenting ätbart.
Ha en fin vecka allihopa!
söndag 29 april 2012
Update om helgen
Palatset har varit allmänt deppigt i helgen. Jag säger palatset därför att är en ledsen, blir en annan också det och så går det i en kedja tills alla är ledsna tillsammans. Mitt bland alla djupa samtal, tårar och kramar har det hunnits med skratt också.
Torsdagen var för mig en av de roligaste kvällarna någonsin och för tyskarna var det istället fredagen som var rolig. Jag förstår inte grejen med att slå en palm eller en mur så att man blöder eller visa rumpan, men tycker de att det är kul så... De har klagat mycket på att vi väsnas för mycket, men efter fredagen tycker jag inte att de har någon rätt överhuvudtaget att säga någonting. Vi skriker inte för att störa och vi går garanterat inte in i andras rum och studsar i sängarna när andra försöker sova. Jag blev dock inte alls irriterad över detta, snarare glad, för som sagt nu kan det inte klagas från deras håll anser jag.
I fredags (innan det tyska kaoset) kände jag mig lite som hemma i Bergsjön. Vi satt i köket och lyssnade på musik och fransmännen lyssnar på samma slags musik som folk i Bergsjön eller som alla araber i Funkan. Jag blev astaggad. Bouger bouger! Dock var det den kortaste turen till La Punta ever. Drum & Bass-fest är inte riktigt våran grej.
Igår köpte jag massa strumpbyxor. Tråkig grej att köpa, men alla mina har hål och det är fortfarande för kallt för att gå utan. Färgade också Giulias hår mörkare och det blev jättesnyggt! Hon litade inte på att jag skulle göra det fint, så nu är hon verkligen jätteglad. Jag var lite uttråkad sedan så jag snodde killarnas gröna spray och sprayade håret grönt. Lyckades lura dem att det var permanent färg (med mitt blonda hår fick det inte samma ton som de hade under karnevalen).
Jag har också flyttat tillfälligt. Sällskapssjuk som jag är tycker jag att det är astråkigt att sova själv, så för att slippa trängas i en 90säng har jag burit in min madrass till Giulia.
Nu ska jag ta siesta innan jag packar... IMORGON GÅR BUSSEN TILL IBIZAAAAAAAAAAAAA.
Torsdagen var för mig en av de roligaste kvällarna någonsin och för tyskarna var det istället fredagen som var rolig. Jag förstår inte grejen med att slå en palm eller en mur så att man blöder eller visa rumpan, men tycker de att det är kul så... De har klagat mycket på att vi väsnas för mycket, men efter fredagen tycker jag inte att de har någon rätt överhuvudtaget att säga någonting. Vi skriker inte för att störa och vi går garanterat inte in i andras rum och studsar i sängarna när andra försöker sova. Jag blev dock inte alls irriterad över detta, snarare glad, för som sagt nu kan det inte klagas från deras håll anser jag.
I fredags (innan det tyska kaoset) kände jag mig lite som hemma i Bergsjön. Vi satt i köket och lyssnade på musik och fransmännen lyssnar på samma slags musik som folk i Bergsjön eller som alla araber i Funkan. Jag blev astaggad. Bouger bouger! Dock var det den kortaste turen till La Punta ever. Drum & Bass-fest är inte riktigt våran grej.
Igår köpte jag massa strumpbyxor. Tråkig grej att köpa, men alla mina har hål och det är fortfarande för kallt för att gå utan. Färgade också Giulias hår mörkare och det blev jättesnyggt! Hon litade inte på att jag skulle göra det fint, så nu är hon verkligen jätteglad. Jag var lite uttråkad sedan så jag snodde killarnas gröna spray och sprayade håret grönt. Lyckades lura dem att det var permanent färg (med mitt blonda hår fick det inte samma ton som de hade under karnevalen).
Jag har också flyttat tillfälligt. Sällskapssjuk som jag är tycker jag att det är astråkigt att sova själv, så för att slippa trängas i en 90säng har jag burit in min madrass till Giulia.
Nu ska jag ta siesta innan jag packar... IMORGON GÅR BUSSEN TILL IBIZAAAAAAAAAAAAA.
fredag 27 april 2012
Klagomuren
Nu måste jag få blogga om annat än hur fantaaaaastiskt livet i palatset är. Jag väljer i princip att bara visa den rosa bubblan, men bor man med tio andra personer ovanför en småbarnsfamilj ovanför en restaurang utan avskiljdhet... såklart blir det då konflikter.
Ända sedan jag kom har det varit problem med tvättmaskinen. Ibland har vi fått vänta upp till fem timmar med en tvätt. Fem timmar, elva personer... det blir femtiofem timmars tvättid om alla ska få tvättat en maskin. Nu har den strejkat helt och är helt sönder, vilket lett till att vi just nu tvättar det viktigaste hos familjen, men jag har i över en timme tvättat för hand (jag har inte kunnat tvätta på två veckor, tänk vad mycket tvätt det då blir).
Problem nummer två är tvättstället. Vi kan hänga upp på terassen, men där är det fullt just nu och sedan har vi ett enda tvättställ här nere... som just nu svämmar över av tvätt. Jag gillar inte tanken på att de kläder vi nu tvättar nere hos familjen behöver stå blöta i en påse tills imorgon - det förstör kläderna! Vi har ett räcke där vi skulle kunna hänga mängder av tvätt, men det ser ju inte trevligt ut för gästerna. (VILKA JÄVLA GÄSTER? Okej, borgmästarinnan åt här igår, men annars är det aldrig en människa i restaurangen.) Just nu känner jag att min hyra på 290 euro är ett jävla skämt.
Sedan stör mitt delade fönster mig mer än någonsin. Jag har ju inte direkt valt vem jag ska dela rum med heller och jag hatar att trippa på tå för någon annan.
Och om jag säger till folk: "Vill ni säga någonting till mig som ni vill att jag ska ta åt mig av, då får ni säga det trevligt först" och gör folk inte det, då är det deras egna förbannade problem om jag skiter i vad de säger till mig. Allt skulle kännas lättare om jag kände att jag fick vara ifred, men jag kan fan inte ens stänga in mig i mitt rum för att få privacy och jag är trött på att ha folk jag inte valt uppe i mitt ansikte så fort jag rör mig här hemma.
Nåväl. Rummet ser återigen ut som ett bombnedslag och jag ska ta tag i det och städa rummet och hämta min tvätt. Städar jag slipper jag åtminstone folk som pratar med mig.
(En del av dem jag bor med älskar jag och andra är okej... men när man bor ihop, då blir det fruktansvärt intensivt och det gav upphov till detta inlägg. Nu har jag fått sura så peace, nu kan vi fortsätta vårt glada liv.)
Ända sedan jag kom har det varit problem med tvättmaskinen. Ibland har vi fått vänta upp till fem timmar med en tvätt. Fem timmar, elva personer... det blir femtiofem timmars tvättid om alla ska få tvättat en maskin. Nu har den strejkat helt och är helt sönder, vilket lett till att vi just nu tvättar det viktigaste hos familjen, men jag har i över en timme tvättat för hand (jag har inte kunnat tvätta på två veckor, tänk vad mycket tvätt det då blir).
Problem nummer två är tvättstället. Vi kan hänga upp på terassen, men där är det fullt just nu och sedan har vi ett enda tvättställ här nere... som just nu svämmar över av tvätt. Jag gillar inte tanken på att de kläder vi nu tvättar nere hos familjen behöver stå blöta i en påse tills imorgon - det förstör kläderna! Vi har ett räcke där vi skulle kunna hänga mängder av tvätt, men det ser ju inte trevligt ut för gästerna. (VILKA JÄVLA GÄSTER? Okej, borgmästarinnan åt här igår, men annars är det aldrig en människa i restaurangen.) Just nu känner jag att min hyra på 290 euro är ett jävla skämt.
Sedan stör mitt delade fönster mig mer än någonsin. Jag har ju inte direkt valt vem jag ska dela rum med heller och jag hatar att trippa på tå för någon annan.
Och om jag säger till folk: "Vill ni säga någonting till mig som ni vill att jag ska ta åt mig av, då får ni säga det trevligt först" och gör folk inte det, då är det deras egna förbannade problem om jag skiter i vad de säger till mig. Allt skulle kännas lättare om jag kände att jag fick vara ifred, men jag kan fan inte ens stänga in mig i mitt rum för att få privacy och jag är trött på att ha folk jag inte valt uppe i mitt ansikte så fort jag rör mig här hemma.
Nåväl. Rummet ser återigen ut som ett bombnedslag och jag ska ta tag i det och städa rummet och hämta min tvätt. Städar jag slipper jag åtminstone folk som pratar med mig.
(En del av dem jag bor med älskar jag och andra är okej... men när man bor ihop, då blir det fruktansvärt intensivt och det gav upphov till detta inlägg. Nu har jag fått sura så peace, nu kan vi fortsätta vårt glada liv.)
torsdag 26 april 2012
Feria de Sevilla
Tisdagen inleddes med att gå till en kinesaffär för att köpa outfits till feria de Sevilla. Vi köpte vestidos sevillanas (flamencoklänningar typ), blommor till håret, örhängen och en vifta (eller vad heter en sådan egentligen på svenska?).
När vi hoppade på bussen mot Sevilla vid femtiden antar jag att Luca såg ut som en don juan där han gick ensam bland fyra tjejer (Giulia, Iosune, Raffaella & jag). Väl i Sevilla möttes vi av hettan (33 grader vid sjutiden på kvällen) och massvis med folk där alla kvinnor var klädda i vackra sevillana klänningar. Riktig folkfest som dessutom var en fröjd för ögat! Italienarna (de 2 brorsorna, den enas tjej samt tre kompisar) väntade på oss. Vi tog oss till recinto de feria (feriaplatsen) och såg oss omkring. Det dåliga med denna feria var att de flesta casetas var privata, så man kunde inte gå in i småhusen utan fick hålla sig till de publika som var ytterst få. Det första vi gjorde var att äta en macka.
Efter en stund drog vi från feriaplatsen och lämnade allt folk, alla casetas, alla hästar och alla karuseller bakom oss. Vi förfestade utanför italienarnas hostel eftersom vi inte var välkomna in. Det var roligt och självklart praktiserade jag och Iosune italienska bäst vi kunde. Vi sa att vi inte längre pratar spanska, men inte heller italienska utan palaciano.
Vi drog oss tillbaka till feriaplatsen där vi gick in i en caseta och smakade på rebujito, ett typiskt spanskt vin. "Agua seca asquerosa" kallade vi det. Torrt äckligt vatten. En rebujito jag dock gillar är bandet los rebujitos från Málaga som sjunger typisk andalusisk musik. Vi dansade så gott vi kunde. Dansen de dansar ser enkel ut men är verkligen en konst att bemästra. Trots att det fanns massor med vackra kvinnor i vackrare klänningar än våra så blev vi fotade oerhört många gånger av och med främlingar. Det var roligt. Tyvärr hade vi inte koll på klockan så när karusellerna började stänga vid tvåtiden blev jag besviken - jag hade hoppats få åka karusell som på feria de Málaga förra sommaren. När alla casetas stängde vid tre gick vi i den kalla natten mot hostellet, som inte heller nu släppte in oss. Det återstod två timmar tills bussen skulle gå så vi satt på gatan, drog våra egna skämt och huttrade av kylan. När vi klev in i bussen vid sju somnade alla direkt. Jag hade det lyxigast eftersom jag låg längst bak och därmed kunde ligga raklång. Först i Cádiz vaknade jag upp och då genom att bli väckt.
Det var en riktigt rolig feria och jag ser fram emot feria de Jerez som vi kommer att gå på efter Ibiza-resan. Då har vi tänkt använda våra sevillana-klänningar igen. Jag är ju för lat för att ladda upp bilder när jag bloggar, men här slänger jag in en till er så ni får se hur fina vi var! Nu till helgen är det feria de los pueblos i Funkan och jag tycker det är riktigt synd att inte vara där, pero bueno mina vänner kommer inte vara där och jag ska till Ibiza så jag är glad ändå!
När vi hoppade på bussen mot Sevilla vid femtiden antar jag att Luca såg ut som en don juan där han gick ensam bland fyra tjejer (Giulia, Iosune, Raffaella & jag). Väl i Sevilla möttes vi av hettan (33 grader vid sjutiden på kvällen) och massvis med folk där alla kvinnor var klädda i vackra sevillana klänningar. Riktig folkfest som dessutom var en fröjd för ögat! Italienarna (de 2 brorsorna, den enas tjej samt tre kompisar) väntade på oss. Vi tog oss till recinto de feria (feriaplatsen) och såg oss omkring. Det dåliga med denna feria var att de flesta casetas var privata, så man kunde inte gå in i småhusen utan fick hålla sig till de publika som var ytterst få. Det första vi gjorde var att äta en macka.
Efter en stund drog vi från feriaplatsen och lämnade allt folk, alla casetas, alla hästar och alla karuseller bakom oss. Vi förfestade utanför italienarnas hostel eftersom vi inte var välkomna in. Det var roligt och självklart praktiserade jag och Iosune italienska bäst vi kunde. Vi sa att vi inte längre pratar spanska, men inte heller italienska utan palaciano.
Vi drog oss tillbaka till feriaplatsen där vi gick in i en caseta och smakade på rebujito, ett typiskt spanskt vin. "Agua seca asquerosa" kallade vi det. Torrt äckligt vatten. En rebujito jag dock gillar är bandet los rebujitos från Málaga som sjunger typisk andalusisk musik. Vi dansade så gott vi kunde. Dansen de dansar ser enkel ut men är verkligen en konst att bemästra. Trots att det fanns massor med vackra kvinnor i vackrare klänningar än våra så blev vi fotade oerhört många gånger av och med främlingar. Det var roligt. Tyvärr hade vi inte koll på klockan så när karusellerna började stänga vid tvåtiden blev jag besviken - jag hade hoppats få åka karusell som på feria de Málaga förra sommaren. När alla casetas stängde vid tre gick vi i den kalla natten mot hostellet, som inte heller nu släppte in oss. Det återstod två timmar tills bussen skulle gå så vi satt på gatan, drog våra egna skämt och huttrade av kylan. När vi klev in i bussen vid sju somnade alla direkt. Jag hade det lyxigast eftersom jag låg längst bak och därmed kunde ligga raklång. Först i Cádiz vaknade jag upp och då genom att bli väckt.
Det var en riktigt rolig feria och jag ser fram emot feria de Jerez som vi kommer att gå på efter Ibiza-resan. Då har vi tänkt använda våra sevillana-klänningar igen. Jag är ju för lat för att ladda upp bilder när jag bloggar, men här slänger jag in en till er så ni får se hur fina vi var! Nu till helgen är det feria de los pueblos i Funkan och jag tycker det är riktigt synd att inte vara där, pero bueno mina vänner kommer inte vara där och jag ska till Ibiza så jag är glad ändå!
Iosune, Giulia, jag och Raffaella vid Torre del Oro i Sevilla.
ÅK!
Content Lobby gav mig tillstånd att ändra deras inlägg, men jag valde att publicera det som det var och här kommer jag med egna synpunkter för att komplettera deras inlägg.
Att plugga utomlands är det absolut bästa jag någonsin valt att göra. Man lär känna världen och sig själv på ett annat sätt. Innan man åker är det absolut smart att googla runt och ta reda på mer om stället eller utbildningen.
För mig har platsen alltid varit avgörande för var jag valt att plugga (Málaga & Cádiz). När jag skulle söka som Erasmus sa en spanjorska till mig: "Om du har chansen att välja Salamanca, åk dit, där har dem de bästa universiteten. I Andalusien är utbildningarna ofta dåliga, med undantag för exempelvis Granada." Jag valde att strunta i den kommentaren. Jag ska bli spanskalärare och huvudmålet för mig som Erasmus är att förbättra min spanska, då är det lite strunt samma vad det faktiskt är jag läser. Jag ville ha sol, bad och fest... vilket jag vet skulle finnas i Cádiz, men kanske inte i Salamanca.
Angående boende tycker jag absolut att man ska vänta tills man är på plats. Dels för att många ljuger på internet om boenden som inte existerar och dels för att lägenhetsstandarden ofta är sämre här... och det är så lätt att hitta lägenhet här så man behöver inte oroa sig. Dock gick jag emot den principen nu när jag kom till Càdiz, men det gäller väl att gå på magkänsla.
Man ska också tänka på hur man vill bo och hur man vill ha sin fritid. Vill man ha lugn och ro och kunna plugga ifred är en delad lägenhet kanske det bästa, medan ett residens är för den som vill ha mer fart och fläkt. Att välja att bo i residens här är mitt bästa val, jag älskar det! Dock vet jag att inte alla älskar det, men min kommentar till det är bara att om du ska bo med elva utbytesstudenter och dela på badrum och kök... då kan du räkna med att det kommer att vara stökigt och smutsigt samt att det sällan är tyst (ens på nätterna).
Men vad du än går så åk, åk, åk! Din hemstad står alltid kvar och chansen att återvända hem finns alltid. Vad som kanske inte kommer igen är möjligheten att åka iväg... och då står du kvar där med ditt "tänk om...".
Att plugga utomlands är det absolut bästa jag någonsin valt att göra. Man lär känna världen och sig själv på ett annat sätt. Innan man åker är det absolut smart att googla runt och ta reda på mer om stället eller utbildningen.
För mig har platsen alltid varit avgörande för var jag valt att plugga (Málaga & Cádiz). När jag skulle söka som Erasmus sa en spanjorska till mig: "Om du har chansen att välja Salamanca, åk dit, där har dem de bästa universiteten. I Andalusien är utbildningarna ofta dåliga, med undantag för exempelvis Granada." Jag valde att strunta i den kommentaren. Jag ska bli spanskalärare och huvudmålet för mig som Erasmus är att förbättra min spanska, då är det lite strunt samma vad det faktiskt är jag läser. Jag ville ha sol, bad och fest... vilket jag vet skulle finnas i Cádiz, men kanske inte i Salamanca.
Angående boende tycker jag absolut att man ska vänta tills man är på plats. Dels för att många ljuger på internet om boenden som inte existerar och dels för att lägenhetsstandarden ofta är sämre här... och det är så lätt att hitta lägenhet här så man behöver inte oroa sig. Dock gick jag emot den principen nu när jag kom till Càdiz, men det gäller väl att gå på magkänsla.
Man ska också tänka på hur man vill bo och hur man vill ha sin fritid. Vill man ha lugn och ro och kunna plugga ifred är en delad lägenhet kanske det bästa, medan ett residens är för den som vill ha mer fart och fläkt. Att välja att bo i residens här är mitt bästa val, jag älskar det! Dock vet jag att inte alla älskar det, men min kommentar till det är bara att om du ska bo med elva utbytesstudenter och dela på badrum och kök... då kan du räkna med att det kommer att vara stökigt och smutsigt samt att det sällan är tyst (ens på nätterna).
Men vad du än går så åk, åk, åk! Din hemstad står alltid kvar och chansen att återvända hem finns alltid. Vad som kanske inte kommer igen är möjligheten att åka iväg... och då står du kvar där med ditt "tänk om...".
Tips och råd för att plugga i Spanien
skrivet av Ella Levin för Content Lobby
Varje år åker hundratals svenska studenter till Spanien för att studera,
men säkerligen finns hundratals fler som drömmer om det, utan att någonsin
åka. Missa inte chansen! Att studera utomlands kan verkligen vara en av de
bästa sakerna som du någonsin kommer att uppleva, vare sig du efteråt
väljer att stanna kvar i landet eller åka tillbaka hem till Sverige. Här
kommer lite tips och idéer för dig som är sugen på att plugga utomlands
och inte riktigt vet hur man kan gå till väga!
Ta chansen att prata med många olika människor och sök information från
olika håll! På internet finns hundratals bloggar från människor som
studerar utomlands, precis som denna. Hitta en blogg eller hemsida från
platsen du är sugen på och hör av dig till författaren med frågor, de
flesta är glada att berätta om sina egna liv och skolan de studerar på.
Genom att prata med andra studenter får du ofta en mer nyanserad bild än
du får från reklam som såklart vill sälja bästa möjliga bilden av skolan
eller resan.
Fundera på hur du vill att utbildningen ska passa in med resten av din
utbildning. Till exempel kan du söka utbildningar i Sverige där ett
Erasmus-år utomlands ingår, eller så hör du av dig till universitetets
eller gymnasiets studievägledare och hör dig för om Erasmus-möjligheter
inom deras utbildningar. Om du själv vet vad du vill är det ofta möjligt
att ordna det. Du kan också söka en hel utbildning på ett spanskt
universitet eller college. Kontakta då internationella kontoret på den
skola du är intresserad av och fråga hur intagningen sker, sista
ansökningsdatum osv. Vill du söka på egen hand till ett utländskt
universitet är det oftast bäst att börja planera TIDIGT, det kan ta ett
tag att samla in all information du behöver för ansökan.
En viktig faktor att ta reda på innan ansökan är vilka språkkrav skolan
har på utländska studenter. Ofta krävs ett DELE språkcertifikat i spanska,
eller att man tagit del i universitetets egna spanska-kurser innan
utbildningen startar. DELE-certifikat kan man sitta antingen i Sverige
eller så kan man läsa speciellt utformade DELE-kurser på språkskolor i
Spanien. Väljer du att resa på en språkresa som förberedelse för vidare
studier utomlands har du inte bara chansen att <a
href="http://www.esl.se/se/vuxna-18/sprakskolor/spanska/index.htm"target="_blank">lär
dig spanska</a> på ett effektivt sätt, men också möjligheten att lära
känna Spanien bättre innan du flyttar. En språkkurs i Spanien kan också
kombineras med en längre rundresa i Spanien och besök på olika
universitet, en bra idé innan man ansöker.
Både språkkurser och universitetsstudier i Spanien täcks av CSN studiestöd
så för dig som har möjlighet att ansöka om studiestöd innebär detta att du
inte behöver fundera på hur du ska finansiera dina studier. Kontakta CSN
innan du ansöker till vare sig ett universitet eller en språkskola för att
ta reda på att skolan omfattas av CSN:s regler. För språkkurser
utomlands kan du också kontakta språkreseleverantörer i Sverige för gratis
rådgivning, t.ex.kan du besöka www.esl.se för att
se de kurser som de erbjuder samt rådgiving om finansiering. Samla
information från flera språkreseföretag innan du bestämmer dig.
Allt detta kan låta krångligt och skrämmande men låt inte det stoppa dig!
Gå systematiskt till väga, skriv listor och ta ett steg i taget.
Koncentrera dig på att hitta en utbildning som känns rätt för dig och
lämna praktiska saker så som boende till senare. För språkkurser ingår
boende i kursavgiften så du behöver inte oroa dig alls om det och
universitet har ofta egna residens eller service för att hjälpa studenter
att finna boende.
Bilder från Flickr.
Varje år åker hundratals svenska studenter till Spanien för att studera,
men säkerligen finns hundratals fler som drömmer om det, utan att någonsin
åka. Missa inte chansen! Att studera utomlands kan verkligen vara en av de
bästa sakerna som du någonsin kommer att uppleva, vare sig du efteråt
väljer att stanna kvar i landet eller åka tillbaka hem till Sverige. Här
kommer lite tips och idéer för dig som är sugen på att plugga utomlands
och inte riktigt vet hur man kan gå till väga!
Ta chansen att prata med många olika människor och sök information från
olika håll! På internet finns hundratals bloggar från människor som
studerar utomlands, precis som denna. Hitta en blogg eller hemsida från
platsen du är sugen på och hör av dig till författaren med frågor, de
flesta är glada att berätta om sina egna liv och skolan de studerar på.
Genom att prata med andra studenter får du ofta en mer nyanserad bild än
du får från reklam som såklart vill sälja bästa möjliga bilden av skolan
eller resan.
Fundera på hur du vill att utbildningen ska passa in med resten av din
utbildning. Till exempel kan du söka utbildningar i Sverige där ett
Erasmus-år utomlands ingår, eller så hör du av dig till universitetets
eller gymnasiets studievägledare och hör dig för om Erasmus-möjligheter
inom deras utbildningar. Om du själv vet vad du vill är det ofta möjligt
att ordna det. Du kan också söka en hel utbildning på ett spanskt
universitet eller college. Kontakta då internationella kontoret på den
skola du är intresserad av och fråga hur intagningen sker, sista
ansökningsdatum osv. Vill du söka på egen hand till ett utländskt
universitet är det oftast bäst att börja planera TIDIGT, det kan ta ett
tag att samla in all information du behöver för ansökan.
En viktig faktor att ta reda på innan ansökan är vilka språkkrav skolan
har på utländska studenter. Ofta krävs ett DELE språkcertifikat i spanska,
eller att man tagit del i universitetets egna spanska-kurser innan
utbildningen startar. DELE-certifikat kan man sitta antingen i Sverige
eller så kan man läsa speciellt utformade DELE-kurser på språkskolor i
Spanien. Väljer du att resa på en språkresa som förberedelse för vidare
studier utomlands har du inte bara chansen att <a
href="http://www.esl.se/se/vuxna-18/sprakskolor/spanska/index.htm"target="_blank">lär
dig spanska</a> på ett effektivt sätt, men också möjligheten att lära
känna Spanien bättre innan du flyttar. En språkkurs i Spanien kan också
kombineras med en längre rundresa i Spanien och besök på olika
universitet, en bra idé innan man ansöker.
Både språkkurser och universitetsstudier i Spanien täcks av CSN studiestöd
så för dig som har möjlighet att ansöka om studiestöd innebär detta att du
inte behöver fundera på hur du ska finansiera dina studier. Kontakta CSN
innan du ansöker till vare sig ett universitet eller en språkskola för att
ta reda på att skolan omfattas av CSN:s regler. För språkkurser
utomlands kan du också kontakta språkreseleverantörer i Sverige för gratis
rådgivning, t.ex.kan du besöka www.esl.se för att
se de kurser som de erbjuder samt rådgiving om finansiering. Samla
information från flera språkreseföretag innan du bestämmer dig.
Allt detta kan låta krångligt och skrämmande men låt inte det stoppa dig!
Gå systematiskt till väga, skriv listor och ta ett steg i taget.
Koncentrera dig på att hitta en utbildning som känns rätt för dig och
lämna praktiska saker så som boende till senare. För språkkurser ingår
boende i kursavgiften så du behöver inte oroa dig alls om det och
universitet har ofta egna residens eller service för att hjälpa studenter
att finna boende.
Bilder från Flickr.
Tjugosjätte april.
Idag har vi vilat oss efter ferian i Sevilla (som jag kommer att berätta om senare) samt vilat oss inför Ibiza. Jag hängde en timme på takterassen också, riktigt gött. Vi har kikat på bilder från ferian och skrattat (ni kan också se dem på facebook) och så har jag läst. Jag har snart läst ut Lars Keplers "Eldvittnet" som är riktigt bra. Idag fick jag också läsa en reseberättelse som pappa kommer att publicera i sin tidning och det var jätteroligt att läsa om hur bra han hade haft det i Spanien. Jag har också blivit kontaktad av Content Lobby om att publicera ett inlägg åt dem om studier i Spanien skrivet av Ella Levin, vilket strax kommer att dyka upp på min blogg. Kanske finns det någon som googlar något om studier i Spanien och kan få hjälp av min blogg!
måndag 23 april 2012
Du kan om du vill och dessutom kan du lämna mig ifred oavsett vad du vill...
Viljan är A och O för att lyckas med någonting. Jag tror att den som verkligen vill någonting har förmågan att genomföra det. Innan jag somnar på nätterna brukar jag ofta tänka på mina mål och hur jag ska nå dem och det tror jag är till stor hjälp med att föra mig framåt. Ibland tar det tid och ibland är vägen svår, men vill du tillräckligt mycket så klarar du av det... ger du upp så är det förhoppningsvis för att du hittade en ny dröm att följa. Kanske för att den nya drömmen verkade roligare eller helt enkelt för att den kändes mer nåbar.
Just nu har jag en pluggpaus och jag har pluggat på bra idag. Vi har påbörjat ett grupparbete och jag känner redan hur jag fallit tillbaka i gamla mönster. Jag vill vara ledaren som bestämmer och samtidigt vill jag inte göra jobbet åt alla andra. Jag vågar säga att mitt sätt att göra arbeten på är riktigt bra och därför vill jag ha det på mitt sätt. Jag gör arbetet med en tjej från Holland som jag bor med samt en polsk tjej som går på universitetet i England. Våra arbetssätt tror jag kommer att skilja sig åt beroende på att vi kommer från olika länder med olika studiekulturer.
Så kommer en av mina roomies hem, spärrar upp ögonen och säger utan att skoja: "Pluggar du? Jag trodde inte det var möjligt." Hade det kommit med ett leende hade jag skrattat (i palatset skrattar vi ofta åt hur lata vi är), men nu blev jag provocerad. Låt mig förklara för er hur det ser ut.
Jag pluggar i princip aldrig. Jag går inte alltid på föreläsningarna. Betyder det att jag är studieomotiverad, lat och korkad? Visserligen lite lat och visserligen tillfälligt studieomotiverad, men det beror på yttre faktorer.
Jag är i Spanien och kan ha roligt så därför väljer jag att ha roligt istället för att plugga... MEN det gör jag för att möjligheten finns. Mina studier på GU hade aldrig tillåtit samma taktik därför att där har vi massor att göra hela tiden. Om inte inlämningar eller tentor så massa andra småuppgifter som kräver mängder av tid. Några dagar i otakt gör att allt blir kaos och man hamnar efter och jag får panik. Här krävs inte närvaro på alla föreläsningar, därför går jag inte alltid (men oftast går jag på allt annat än litteraturen och även där går jag på över hälften av lektionera). Varför pluggar jag inte? Det behövs inte.
Nivån känns för mig oerhört låg. Jag läser fyra ämnen här, precis som jag gjorde i snitt i Sverige. Det vi gör på en hel termin här i Cádiz, görs på ett par veckor i Sverige. Lärarna här behandlar sina universitetsstudenter som gymnasieelever. Erasmuseleverna får i vissa fall ännu snällare behandling. Såklart passar jag på att utnyttja tillfället! Jag har minst fem terminer kvar efter detta och det kommer att vara tufft och dessutom kommer jag aldrig mer att vara Erasmus. Jag njuter av en vår med mycket ledighet... Jag tror förresten att det är hälsosamt för mig som alltid varit en perfektionist som tagit studierna på stort allvar. Relax and live a bit! Så såklart... roomien som fällde den kommentaren ser ju bara Johanna som trallar omkring glad i lägenheten och tänker på roligheter. Roomien vet inte vilka fina betyg som finns i mitt bagage. Och vet ni? Det kommer den aldrig få veta heller. Jag har inget behov av att andra ska veta om jag är duktig eller inte för jag har alltid strävat efter toppresultat för min egen skull. Däremot var jag tjejen som hatade att få proven ryckta ifrån min hand på högstadiet bara för att alla andra skulle kontrollera om det var MVG igen... och jag har lika svårt för personer idag som lägger sig i mina studier. Gå på dina föreläsningar, sköt ditt plugg och klara dina tentor... men strunta i mig.
...och jag vet att nu när examen närmar sig, då får jag plugga mer. Jag är inte orolig. Måste jag plugga så kommer jag att plugga och då kommer jag att klara detta one way or another. Nu åter till mina studier kring el andaluz!
Just nu har jag en pluggpaus och jag har pluggat på bra idag. Vi har påbörjat ett grupparbete och jag känner redan hur jag fallit tillbaka i gamla mönster. Jag vill vara ledaren som bestämmer och samtidigt vill jag inte göra jobbet åt alla andra. Jag vågar säga att mitt sätt att göra arbeten på är riktigt bra och därför vill jag ha det på mitt sätt. Jag gör arbetet med en tjej från Holland som jag bor med samt en polsk tjej som går på universitetet i England. Våra arbetssätt tror jag kommer att skilja sig åt beroende på att vi kommer från olika länder med olika studiekulturer.
Så kommer en av mina roomies hem, spärrar upp ögonen och säger utan att skoja: "Pluggar du? Jag trodde inte det var möjligt." Hade det kommit med ett leende hade jag skrattat (i palatset skrattar vi ofta åt hur lata vi är), men nu blev jag provocerad. Låt mig förklara för er hur det ser ut.
Jag pluggar i princip aldrig. Jag går inte alltid på föreläsningarna. Betyder det att jag är studieomotiverad, lat och korkad? Visserligen lite lat och visserligen tillfälligt studieomotiverad, men det beror på yttre faktorer.
Jag är i Spanien och kan ha roligt så därför väljer jag att ha roligt istället för att plugga... MEN det gör jag för att möjligheten finns. Mina studier på GU hade aldrig tillåtit samma taktik därför att där har vi massor att göra hela tiden. Om inte inlämningar eller tentor så massa andra småuppgifter som kräver mängder av tid. Några dagar i otakt gör att allt blir kaos och man hamnar efter och jag får panik. Här krävs inte närvaro på alla föreläsningar, därför går jag inte alltid (men oftast går jag på allt annat än litteraturen och även där går jag på över hälften av lektionera). Varför pluggar jag inte? Det behövs inte.
Nivån känns för mig oerhört låg. Jag läser fyra ämnen här, precis som jag gjorde i snitt i Sverige. Det vi gör på en hel termin här i Cádiz, görs på ett par veckor i Sverige. Lärarna här behandlar sina universitetsstudenter som gymnasieelever. Erasmuseleverna får i vissa fall ännu snällare behandling. Såklart passar jag på att utnyttja tillfället! Jag har minst fem terminer kvar efter detta och det kommer att vara tufft och dessutom kommer jag aldrig mer att vara Erasmus. Jag njuter av en vår med mycket ledighet... Jag tror förresten att det är hälsosamt för mig som alltid varit en perfektionist som tagit studierna på stort allvar. Relax and live a bit! Så såklart... roomien som fällde den kommentaren ser ju bara Johanna som trallar omkring glad i lägenheten och tänker på roligheter. Roomien vet inte vilka fina betyg som finns i mitt bagage. Och vet ni? Det kommer den aldrig få veta heller. Jag har inget behov av att andra ska veta om jag är duktig eller inte för jag har alltid strävat efter toppresultat för min egen skull. Däremot var jag tjejen som hatade att få proven ryckta ifrån min hand på högstadiet bara för att alla andra skulle kontrollera om det var MVG igen... och jag har lika svårt för personer idag som lägger sig i mina studier. Gå på dina föreläsningar, sköt ditt plugg och klara dina tentor... men strunta i mig.
...och jag vet att nu när examen närmar sig, då får jag plugga mer. Jag är inte orolig. Måste jag plugga så kommer jag att plugga och då kommer jag att klara detta one way or another. Nu åter till mina studier kring el andaluz!
Like the sand through the hourglass, so are the days of our lives
Like the sand in the hourglass, so are the days of our lives.
- Våra bästa år
Kollar på datumet och får smått panik när jag inser att jag varit här i 2½ månad. Tiden bokstavligen rinner ifrån mig. Det känns så naturligt, så rätt att vara här... Varför trivs jag alltid som bäst i de miljöer som är tillfälliga (Funkan '09 + '10, Cádiz '12...)? Min Erasmustid är bättre än jag någonsin skulle kunna föreställa mig och jag är evigt tacksam för det, men samtidigt känner jag att jag är lite avundsjuk på dem som längtar hem (inte för att någon jag känner i Cádiz gör det, men...)... det betyder ju att deras post-Erasmus depression blir lindrigare. Jag kan bara inte tänka mig hur det är att återvända. Jag får helt enkelt leva i nuet och sedan minnas mitt mantra ("No llores porque ya terminó, sonríe porque sucedió" - "Gråt inte för att det är över, le för att det hände"). Jag vill i alla fall att hela världen ska veta att jag älskar att vara Erasmus, jag älskar vackra Cádiz, jag älskar mitt palats och mina animales! Var sak har dock sin tid och man kan inte fortsätta såhär forever. Just därför ska jag live it to the fullest och njuta. Fatta att det är exakt en vecka kvar tills vi åker till Ibiza?! Dessutom bokas eventuellt en annan rolig sak in ikväll... håll tummarna att det inte krockar med mina exámenes! Nu ska jag laga lite lunch, magen kurrar efter litteraturklassen och snart ska jag sätta igång med ett grupparbete.
söndag 22 april 2012
Dibujo animado
Svenska blonda tjejer är snygga och det tycker folk utomlands också är vad jag fått höra hela livet. Jag vet inte om det stämmer. Jag är för blond enligt folk (och jag är långt ifrån så blond som jag kan vara), men min hudfärg får beröm (jag är mer solbränd än alla andra). Nåväl. På gatorna hör jag oftare guiri (skällsord för invandrare) än guapa (snygging). Den absolut roligaste kommentaren jag fått kom dock igår från min kompis storebror (italienare). "Du är som en dibujo animado (animerad figur)". Kommentaren var visserligen mer för mitt skratt än mitt utseende, men jag kan ändå inte låta bli att titta mig själv i spegeln och leta efter drag av en animerad figur. Och här sitter jag nu och planerare en kort resa till Italien i början av juni... med tanke på att min förståelse och mitt eget ordförråd ökar dag för dag borde tanken skrämma mig. Kanske ska förbereda mig på att få höra annat än ciao bella i alla fall... ;)
fredag 20 april 2012
Bacon och andra dåliga vanor
Det är inte mycket positivt jag kan säga om mina matvanor utan kanske i så fall att jag inte har ketchup hemma.
Till exempel så äter jag bacon. Inte glatt, men jag gör det utan att klaga och det är inte så vidrigt heller. Små små baconkuber, inte baconbitar. Jag lagar det såklart inte själv, men när en italienare ställer fram en tallrik pasta... då står min mun vidöppen.
Det är inte alltid lätt att komma ihåg att jag är på Erasmus i Spanien eftersom jag bor i mini-Italia och eftersom huset nu dessutom invaderats av italienare. Det bjöds på jättegod italiensk pasta igår (med bacon) och under middagen befann sig elva italienare, en fransman, en baskisk tjej och en svensk (jag) i köket. Mitt italienska ordförråd växer poco a poco, likväl som inspirationen till att laga god pasta.
En annan dålig vana jag har är att jag börjat dricka kaffe. Inte kaffe på svenskt sätt, utan kaffe som en italiana. En liten kaffeslatt (typ så lite som när man dricker espresso) med massa socker. Är vi ute beställer vi espresso cortado.
Ikväll ska vi ha barbacoa på takterassen och vi får ta emot max 20 pers extra. Misstänker att den siffran kan stiga rejält... Nu ska jag steka mig ett ägg så jag står mig till kvällen och sedan ska jag bära min madrass från Giulias rum till min säng. Mycket roligare att sova med sällskap så man kan prata på nätterna, men i natt behöver jag sova ordentligt eftersom vi ska till Córdoba imorgon. Hoppas jag vaknar upp något piggare än idag...
Till exempel så äter jag bacon. Inte glatt, men jag gör det utan att klaga och det är inte så vidrigt heller. Små små baconkuber, inte baconbitar. Jag lagar det såklart inte själv, men när en italienare ställer fram en tallrik pasta... då står min mun vidöppen.
Det är inte alltid lätt att komma ihåg att jag är på Erasmus i Spanien eftersom jag bor i mini-Italia och eftersom huset nu dessutom invaderats av italienare. Det bjöds på jättegod italiensk pasta igår (med bacon) och under middagen befann sig elva italienare, en fransman, en baskisk tjej och en svensk (jag) i köket. Mitt italienska ordförråd växer poco a poco, likväl som inspirationen till att laga god pasta.
En annan dålig vana jag har är att jag börjat dricka kaffe. Inte kaffe på svenskt sätt, utan kaffe som en italiana. En liten kaffeslatt (typ så lite som när man dricker espresso) med massa socker. Är vi ute beställer vi espresso cortado.
Ikväll ska vi ha barbacoa på takterassen och vi får ta emot max 20 pers extra. Misstänker att den siffran kan stiga rejält... Nu ska jag steka mig ett ägg så jag står mig till kvällen och sedan ska jag bära min madrass från Giulias rum till min säng. Mycket roligare att sova med sällskap så man kan prata på nätterna, men i natt behöver jag sova ordentligt eftersom vi ska till Córdoba imorgon. Hoppas jag vaknar upp något piggare än idag...
onsdag 18 april 2012
Mi casa es su casa
Låg sömnlös i sängen igår när jag fick frågan: "Ska vi ut?". "Om någon fixar thé" var mitt dumma svar och såklart fick jag mitt thé. I köket satt en italienare med stooor backpackingväska och gitarr. Han hade kommit med en av killarna så jag tänkte att de var vänner. Historian var dock roligare än så.
Killen pluggar någon annanstans men har ingen lägenhet just nu, så på morgonen hade han åkt från Sevilla i riktning mot Cádiz utan biljett. Han hade tvingats hoppa av tåget flera gånger, men på kvällen var han framme. Eftersom han inte hade biljett kunde han inte passera, men då sprang han förbi med mina vänner. Det resulterade i en inbjudan till palatset.
Han följde med oss ut och tog med hela sin tunga packning. Nu är det lätt att tänka vilken sunkhippie vi släppte in, men det var faktiskt en söt och trevlig (men crazy, såklart!) kille. Låter det inte som en rolig film? Händer sådant i verkligheten liksom?
Killen pluggar någon annanstans men har ingen lägenhet just nu, så på morgonen hade han åkt från Sevilla i riktning mot Cádiz utan biljett. Han hade tvingats hoppa av tåget flera gånger, men på kvällen var han framme. Eftersom han inte hade biljett kunde han inte passera, men då sprang han förbi med mina vänner. Det resulterade i en inbjudan till palatset.
Han följde med oss ut och tog med hela sin tunga packning. Nu är det lätt att tänka vilken sunkhippie vi släppte in, men det var faktiskt en söt och trevlig (men crazy, såklart!) kille. Låter det inte som en rolig film? Händer sådant i verkligheten liksom?
Sleeping beauty
Det dåliga med att bo i ett residencia är att sömnen blir lidande. Det finns alltid någonting att göra, alltid någon som är vaken. Jag som dessutom har svårt att sova när det hörs ljud... Mina ögon är som två svarta små påsar. Hoppas dock att jag kan somna här på soffan snart och ta en liten siesta.
Något annat som måste ändras på är matvanorna. Längtar efter annat än vegetariskt skit. Det jag gjorde igår var dock gott; kikärtor, lök, broccoli och äggomelett tillsammans med tomater som jag kryddade med italienska örtor. Ikväll ska jag unna mig kyckling tänkte jag. (Jag har ätit flingor idag, men jag är redan sjukt hungrig, därför pratar jag om mat.)
En annan sak är att jag borde börja träna. Allt gående och allt dansande räcker tyvärr inte... Jag tänker dock fortfarande på hästar varje dag och även om jag är rädd, så tänker jag i höst eventuellt prova på i en nybörjargrupp. Problemet är bara att det är dyrt och dessutom måste man väl ha speciella ridkläder? Men jag tänker att provar jag så kanske jag tröttnar på tankarna kring hästar.
Nu ska jag fortsätta läsa Kepler en stund, sedan måste jag faktiskt plugga för imorgon har vi en entrega i Español de Ámerica. (Egentligen var den förra veckan, men det hade typ ingen fattat, så alla får göra den tills imorgon.)
Något annat som måste ändras på är matvanorna. Längtar efter annat än vegetariskt skit. Det jag gjorde igår var dock gott; kikärtor, lök, broccoli och äggomelett tillsammans med tomater som jag kryddade med italienska örtor. Ikväll ska jag unna mig kyckling tänkte jag. (Jag har ätit flingor idag, men jag är redan sjukt hungrig, därför pratar jag om mat.)
En annan sak är att jag borde börja träna. Allt gående och allt dansande räcker tyvärr inte... Jag tänker dock fortfarande på hästar varje dag och även om jag är rädd, så tänker jag i höst eventuellt prova på i en nybörjargrupp. Problemet är bara att det är dyrt och dessutom måste man väl ha speciella ridkläder? Men jag tänker att provar jag så kanske jag tröttnar på tankarna kring hästar.
Nu ska jag fortsätta läsa Kepler en stund, sedan måste jag faktiskt plugga för imorgon har vi en entrega i Español de Ámerica. (Egentligen var den förra veckan, men det hade typ ingen fattat, så alla får göra den tills imorgon.)
tisdag 17 april 2012
Dagens STORA plus och dagens minus
+ VÄRLDENS BÄSTA GIULIA ÅKER MED MIG TILL IBIZA! <3 Min drömö och världens bästa gäng som åker. Fatta att vi åker om tretton dagar?
- Sjuk. Redan igår satt jag med solglasögon inomhus för att huvudet värkte... och idag när jag vaknade kände jag mig som en uppblåst luftballong på väg att explodera. Min kropp är trött, mitt huvud bultar (det gör till och med ont utanpå huvudet), mina ögon gör ont och till det en riktig förkylning. Nice. Anar att vår Erasmus-livsstil kan ha med det att göra.
Jag har tvättat, lyssnat ofrivilligt på skit-techno (tycker det är lika illa att lyssna på hög musik mitt på dagen när man delar fönster med någon som är sjuk som att ha fest mitt i natten och väcka alla), läst Lars Kepler-boken och legat som en åsna på soffan. Nu blir det några dagars vila. Ett liv som rockstar är ingenting för mig.
- Sjuk. Redan igår satt jag med solglasögon inomhus för att huvudet värkte... och idag när jag vaknade kände jag mig som en uppblåst luftballong på väg att explodera. Min kropp är trött, mitt huvud bultar (det gör till och med ont utanpå huvudet), mina ögon gör ont och till det en riktig förkylning. Nice. Anar att vår Erasmus-livsstil kan ha med det att göra.
Jag har tvättat, lyssnat ofrivilligt på skit-techno (tycker det är lika illa att lyssna på hög musik mitt på dagen när man delar fönster med någon som är sjuk som att ha fest mitt i natten och väcka alla), läst Lars Kepler-boken och legat som en åsna på soffan. Nu blir det några dagars vila. Ett liv som rockstar är ingenting för mig.
Egoboost x1000
Efter den svenska middagen drog vi till La Viña för att gå på en bar där några italienare hängde. Baren var stängd, men vi blev insläppta och bjudna på lite vino tinto (rödvin). Där fick jag en så fin komplimang att jag studsade av glädje!
En spansk bartender frågade mig vart jag kom ifrån och jag svarade att jag är sueca från Suecia (annars tror folk lätt att jag är från Suiza, dvs. Schweiz). "Ja, men jag menar vilken region." sa han. "Öööh.. Göteborg." svarade jag. "Men var är du uppvuxen? Vem av dina föräldrar är det som är spansk?" Fatta vilken fantastisk komplimang! En spanjor som tycker att jag pratar så bra spanska att han misstar mig för att vara uppvuxen i Spanien och vara halvspansk. Egoboost x1000.
En spansk bartender frågade mig vart jag kom ifrån och jag svarade att jag är sueca från Suecia (annars tror folk lätt att jag är från Suiza, dvs. Schweiz). "Ja, men jag menar vilken region." sa han. "Öööh.. Göteborg." svarade jag. "Men var är du uppvuxen? Vem av dina föräldrar är det som är spansk?" Fatta vilken fantastisk komplimang! En spanjor som tycker att jag pratar så bra spanska att han misstar mig för att vara uppvuxen i Spanien och vara halvspansk. Egoboost x1000.
La cena sueca
Efter en dag med dunkande huvudvärk (som gjorde att jag fick ha solglasögon inomhus) och ett lyckat frisörbesök (toppade det, även om vi dumt nog först diskuterade om vi skulle göra en rasta eller inte - även fast jag tycker det är sunkigt!) handlade vi på Carrefour. Vi köpte så mycket att jag fick springa hem med kylvarorna och sedan återvända med min rosa resväska för att få hem varora.
Väl hemma började förberedelserna får la cena sueca - den svenska middagen. Vi lagade köttbullar och brunsås enligt detta sätt (albóndigas suecas). Jag fick lite hjälp av tjejerna; Giulia, Ios och Esti. Dock fick de mest agera receptläsare så att jag kunde skratta, men Giulia hjälpte också med att rulla köttbullar. Tyvärr gillade ingen broccoli som jag tänkt fixa till och tyvärr fanns ingen lingonsylt tillgänglig. Det tog lång tid att steka köttbullarna och när killarna kom hem från sin fotboll såg de ut att dö av svält.
Vid midnatt var det dags för middag (spanska tider är senare än svenska och våra tider är nog senare än många andras). Köttbullarna blev lite mjuka (ströbrödet är inte som i Sverige + vi hade inga mått utan fick köra på känsla) och smakade ganska mycket margarin. Såsen blev jättegod, men tunn och med vissa klumpar i och eftersom jag inte hade soya var vår brunsås vit, men den smakade verkligen exakt brunsås. Till det hade vi småpotatis till. Fantastiskt gott! Jag är så stolt över att jag klarade av att laga det så bra också. Jag fick kommentarer som "mm, Gud vad gott" av Ios, Esti och Erwan, Giulia tyckte att det var "gott, eller okej, inte så dåligt" och Luca sa att "allt går att äta när man är hungrig". Haha italienare är kinkiga i köket!
Efteråt ville killarna diska och jag var till och med tvungen att fota ögonblicket. De är duktiga kockar (under resan var det killarna som stod för matlagningen de gånger det gjordes mat), men diskning är inte deras starka sida. Efteråt bjöd jag alla på en ballerinakaka med lakritssmak. Eftersom ingen av dem gillar lakrits blev jag förvånad när alla bad om en till kaka. Se vilken bra representant jag är för det svenska köket i Spanien!
Väl hemma började förberedelserna får la cena sueca - den svenska middagen. Vi lagade köttbullar och brunsås enligt detta sätt (albóndigas suecas). Jag fick lite hjälp av tjejerna; Giulia, Ios och Esti. Dock fick de mest agera receptläsare så att jag kunde skratta, men Giulia hjälpte också med att rulla köttbullar. Tyvärr gillade ingen broccoli som jag tänkt fixa till och tyvärr fanns ingen lingonsylt tillgänglig. Det tog lång tid att steka köttbullarna och när killarna kom hem från sin fotboll såg de ut att dö av svält.
Vid midnatt var det dags för middag (spanska tider är senare än svenska och våra tider är nog senare än många andras). Köttbullarna blev lite mjuka (ströbrödet är inte som i Sverige + vi hade inga mått utan fick köra på känsla) och smakade ganska mycket margarin. Såsen blev jättegod, men tunn och med vissa klumpar i och eftersom jag inte hade soya var vår brunsås vit, men den smakade verkligen exakt brunsås. Till det hade vi småpotatis till. Fantastiskt gott! Jag är så stolt över att jag klarade av att laga det så bra också. Jag fick kommentarer som "mm, Gud vad gott" av Ios, Esti och Erwan, Giulia tyckte att det var "gott, eller okej, inte så dåligt" och Luca sa att "allt går att äta när man är hungrig". Haha italienare är kinkiga i köket!
Efteråt ville killarna diska och jag var till och med tvungen att fota ögonblicket. De är duktiga kockar (under resan var det killarna som stod för matlagningen de gånger det gjordes mat), men diskning är inte deras starka sida. Efteråt bjöd jag alla på en ballerinakaka med lakritssmak. Eftersom ingen av dem gillar lakrits blev jag förvånad när alla bad om en till kaka. Se vilken bra representant jag är för det svenska köket i Spanien!
måndag 16 april 2012
Italia..?
Jag har ett litet problem. Jag vill till Italien. Giulia ska till Italien. Biljetterna kostar 15euro. Billigt. Jag borde ta chansen och åka. 24-29 maj. Problemet? Jag har min första tenta 31 maj och ingen chans till omtenta överhuvudtaget. Betyder detta att jag måste skita i Italien denna gången..?
Sevilla
I lördags skulle Giulias kompis flyga hem från Sevilla, varpå vi tillsammans med de baskiska tjejerna passade på att dra till Sevilla. Sevilla är Spaniens fjärde största stad och huvudstaden i Andalusien. Varje byggnad, varje park, varje föremål i Sevilla är vackert utsmyckad och allt tycks ha en tanke bakom. Det är en av de vackraste städerna jag varit i, kanske den absolut vackraste.
Vi sprang omkring fram och tillbaka för att hitta flygplatsbussen, sedan satte vi oss vid ett turistigt (men billigt) café och åt. Hamburgare som vanligt när vi är på språng. Därefter gick vi runt. Tittade på katedralen, som är en av Europas största och där Colón (Columbus) sägs ligga begravd. Det är en väldigt vacker och mäktig katedral. Vi såg också lyxhotellet där Cameron Diaz och Tom Cruise bodde när de spelade in Knight and Day i Cádiz. Alltså vem åker 10 mil dagligen åt ett håll för att sova i Sevilla när man jobbar i vackra Cádiz? Snobberi på hög nivå. Tanken störde mig faktiskt. Vi gick runt längs shoppinggatan och längs smågator, sedan såg vi floden Guadalquivir.
På kvällen blev det lite kyligt, men vi satt ändå i en (lek)park i Alameda och hade förfest. En mini-botellón så att säga. Det var roligt, vi lekte massa lekar. 1-10 leken där 11 byter är en lek som jag vill köra med mina elever. (Ni ser, jag lär mig mer på fritiden än på universitetet!) Vi sprang också förbi en bar för att äta en empanada. Därefter drog vi mot Guadalquivir för att träffa en baskisk kille och hans hippiekompisar. Där tog festen slut för mig. Jag frös, hade inte alls roligt och sedan gick vi till en dålig klubb. Allt blir vad man gör det till, men just då såg jag ut som de sju svåra år som jag kände mig som.
Tyvärr var tågstationen stängd, så efter att ha käkat en kebab på gatan drog vi med taxi för att sova hos en kompis kompis. I efterhand kan jag säga att jag önskar att jag stått kvar i centrum och frusit på gatan. Vi var i Sevillas farligaste barrio (hmm.. är det sådär folk känner sig när de kommer till Bergsjön också? Det hoppas jag inte...). Skräp låg överallt, jag såg en råtta, husen var fallfärdiga, det fanns skåpbilar folk bodde i och alla såg smutsiga, äckliga och farliga ut. Inte blev det bättre av att lägenheten vi kom till var den smutsigaste jag någonsin gått in i.
På morgonen åkte jag och Giulia själva hemåt. På stationen åt vi mackor och tog kort i en fotoautomat. När vi kom hem till älskade Cádiz och bästa palaciot (som efter denna natten kändes renare än någonsin) vid sjutiden sprang vi in i duschen. Det blev ansiktsmask och scrub, hela rubbet för att känna att Sevilla-smutset var borta.
Nåväl... Alla som kan borde ta chansen att se Sevilla. Dock är det Spaniens varmaste stad och kom ihåg att den saknar hav, så jag skulle inte rekommendera någon att åka mellan maj-september om man inte vill dö av värme.
Tyvärr tog vi inte jättemånga bilder på vackra Sevilla, men som vanligt kommer de upp på Facebook snart.
ps. På onsdag åker den baskiska tjejen som är på besök hem. Det är snö i hennes by. Ni ser, mitten av april och det är snö även i Spanien. Deppa inte ihop om det snöar hos er i Göteborg också!
Vi sprang omkring fram och tillbaka för att hitta flygplatsbussen, sedan satte vi oss vid ett turistigt (men billigt) café och åt. Hamburgare som vanligt när vi är på språng. Därefter gick vi runt. Tittade på katedralen, som är en av Europas största och där Colón (Columbus) sägs ligga begravd. Det är en väldigt vacker och mäktig katedral. Vi såg också lyxhotellet där Cameron Diaz och Tom Cruise bodde när de spelade in Knight and Day i Cádiz. Alltså vem åker 10 mil dagligen åt ett håll för att sova i Sevilla när man jobbar i vackra Cádiz? Snobberi på hög nivå. Tanken störde mig faktiskt. Vi gick runt längs shoppinggatan och längs smågator, sedan såg vi floden Guadalquivir.
På kvällen blev det lite kyligt, men vi satt ändå i en (lek)park i Alameda och hade förfest. En mini-botellón så att säga. Det var roligt, vi lekte massa lekar. 1-10 leken där 11 byter är en lek som jag vill köra med mina elever. (Ni ser, jag lär mig mer på fritiden än på universitetet!) Vi sprang också förbi en bar för att äta en empanada. Därefter drog vi mot Guadalquivir för att träffa en baskisk kille och hans hippiekompisar. Där tog festen slut för mig. Jag frös, hade inte alls roligt och sedan gick vi till en dålig klubb. Allt blir vad man gör det till, men just då såg jag ut som de sju svåra år som jag kände mig som.
Tyvärr var tågstationen stängd, så efter att ha käkat en kebab på gatan drog vi med taxi för att sova hos en kompis kompis. I efterhand kan jag säga att jag önskar att jag stått kvar i centrum och frusit på gatan. Vi var i Sevillas farligaste barrio (hmm.. är det sådär folk känner sig när de kommer till Bergsjön också? Det hoppas jag inte...). Skräp låg överallt, jag såg en råtta, husen var fallfärdiga, det fanns skåpbilar folk bodde i och alla såg smutsiga, äckliga och farliga ut. Inte blev det bättre av att lägenheten vi kom till var den smutsigaste jag någonsin gått in i.
På morgonen åkte jag och Giulia själva hemåt. På stationen åt vi mackor och tog kort i en fotoautomat. När vi kom hem till älskade Cádiz och bästa palaciot (som efter denna natten kändes renare än någonsin) vid sjutiden sprang vi in i duschen. Det blev ansiktsmask och scrub, hela rubbet för att känna att Sevilla-smutset var borta.
Nåväl... Alla som kan borde ta chansen att se Sevilla. Dock är det Spaniens varmaste stad och kom ihåg att den saknar hav, så jag skulle inte rekommendera någon att åka mellan maj-september om man inte vill dö av värme.
Tyvärr tog vi inte jättemånga bilder på vackra Sevilla, men som vanligt kommer de upp på Facebook snart.
ps. På onsdag åker den baskiska tjejen som är på besök hem. Det är snö i hennes by. Ni ser, mitten av april och det är snö även i Spanien. Deppa inte ihop om det snöar hos er i Göteborg också!
The sky is the limit
Jag går - som vanligt - i tatueringstankar. Jag har länge velat ha en fågel eller liknande som symbol för frihet. Nu har jag hittat något ännu bättre. Det tråkiga är att det är en vanlig tatuering, men den är så fin och symboliserar någonting som för mig är väldigt viktigt. (Mamma, oroa dig inte... jag ska tänka igenom detta noga och jag ska inte göra det förrän jag får lön och förrän jag inte steker mig i solen längre, alltså tidigast i september!) Den är snygg på ryggen, men eftersom jag drömmer om en Victoria Beckham inspirerad nacktattoo vet jag inte... kanske handleden? Eller nyckelbenet? Fast det är ganska odiskret... Nåväl, jag har ju närmare ett halvårs betänketid (minst).
Jag tycker tattoos ofta är snyggast på höger sida, men eftersom jag har på högerfot och högerfinger skulle den i så fall nog få sitta till vänster för att balansepp det. Vad tänker jag då att en maskros med fåglar föreställer? Ungdom... frihet... drömmar. Jag satt och lyssnade på Bruno Mars "Young, wild and free" när jag kom på det. Ungdom därför att jag läste något fint på internet. Barn leker ofta med maskrosor och fascineras av dem och plockar upp dem. Sedan sprids fröna fritt ut i världen och fågeln symboliserar frihet och möjlighet att göra egna val.
Frihet för mig är att drömma och drömma för mig är att leva. Jag blir lite skrämd när jag tänker på att Erasmus-tiden kommer att ta slut. Sedan 2006 har Spanien varit min dröm. När jag väl bodde i Funkan och kom hem för att plugga... då var min dröm att komma tillbaka som Erasmus. Vad kommer att vara min dröm när jag kommer hem? Jag önskar att jag skulle drömma om att ha ett lugnt liv i Göteborg med egen lägenhet och jobb som lärare... tyvärr känns det som en framtid långt, långt borta. Världen är för stor för att jag ska känna mig nöjd i min hemstad just nu. Nåväl, med min sandelion bird tattoo skulle jag säkert påminnas om att jag är fri och att världen är full av möjligheter...
Jag tycker tattoos ofta är snyggast på höger sida, men eftersom jag har på högerfot och högerfinger skulle den i så fall nog få sitta till vänster för att balansepp det. Vad tänker jag då att en maskros med fåglar föreställer? Ungdom... frihet... drömmar. Jag satt och lyssnade på Bruno Mars "Young, wild and free" när jag kom på det. Ungdom därför att jag läste något fint på internet. Barn leker ofta med maskrosor och fascineras av dem och plockar upp dem. Sedan sprids fröna fritt ut i världen och fågeln symboliserar frihet och möjlighet att göra egna val.
Frihet för mig är att drömma och drömma för mig är att leva. Jag blir lite skrämd när jag tänker på att Erasmus-tiden kommer att ta slut. Sedan 2006 har Spanien varit min dröm. När jag väl bodde i Funkan och kom hem för att plugga... då var min dröm att komma tillbaka som Erasmus. Vad kommer att vara min dröm när jag kommer hem? Jag önskar att jag skulle drömma om att ha ett lugnt liv i Göteborg med egen lägenhet och jobb som lärare... tyvärr känns det som en framtid långt, långt borta. Världen är för stor för att jag ska känna mig nöjd i min hemstad just nu. Nåväl, med min sandelion bird tattoo skulle jag säkert påminnas om att jag är fri och att världen är full av möjligheter...
Mario didn´t end up as Mario
Okej, någonting var det med fredag den 13:e. Palacioborna hängde i köket och sjöng karaoke till deprimernade musik (vi kände oss som Mario i sången om Mario...). Palacio-låten nummer 1 är helt klart italienska Sará perché ti amo. Riktigt vacker sång och jag har hela tiden tänkt att översättningen är typ: "Sara, varför älskar jag dig?", vilket fick min italienska vän att bryta ihop av skratt när jag frågade om hon inte kunde byta ut namnet Sara mot Johanna i låten. Översättningen är tydligen "Det är därför att jag älskar dig".
Klockan tre drog vi ut till barerna. Jag älskar de spanska tiderna! Man kan sitta hemma och hänga och ha hur trevligt som helst utan att känna stress. Normalt sett börjar vi föra runt klockan tolv (inte som på vårfesten när vi startade klockan sex). Jag var inte alls taggad för fest så jag undrade vad sjutton jag egentligen skulle ut och göra, men väl ute vände allt och det blev en av de roligaste kvällarna (fredag hade ju ändå slagit om till lördag). Alla var på topp och vi pratade och dansade och hade kul. Det blev först en snabb sväng till barerna Nahu och Soumat, sedan stängde de och vi drog till La Punta för att dansa. Aquí te quiero är alltid fullt av folk, men av någon anledning hänger vi alltid på Soul Xtreme. Jag tycker det är bästa baren, men egentligen är det lite konstigt eftersom att det ofta är ganska folktomt och det är alltid samma folk. När kvällen var slut var vi för en gångs skull samlad trupp (det är sällan alla står ut tills stängning) och på hemvägen fick en bartender idén om att öppna upp baren så att vi kunde köra efterfest. Tyvärr blev det en kort sådan eftersom vi skulle upp tidigt morgon efter, men jag hoppas verkligen det kan bli en repris! Riktigt nice att få ha en bar öppen bara för sig själv och sina kompisar.
Nu ska jag sova så att jag är redo för en ny dag imorgon och jag lovar att berätta om resten av helgen! Den har nämligen spenderats i en av världens absolut vackraste städer, Sevilla.
Klockan tre drog vi ut till barerna. Jag älskar de spanska tiderna! Man kan sitta hemma och hänga och ha hur trevligt som helst utan att känna stress. Normalt sett börjar vi föra runt klockan tolv (inte som på vårfesten när vi startade klockan sex). Jag var inte alls taggad för fest så jag undrade vad sjutton jag egentligen skulle ut och göra, men väl ute vände allt och det blev en av de roligaste kvällarna (fredag hade ju ändå slagit om till lördag). Alla var på topp och vi pratade och dansade och hade kul. Det blev först en snabb sväng till barerna Nahu och Soumat, sedan stängde de och vi drog till La Punta för att dansa. Aquí te quiero är alltid fullt av folk, men av någon anledning hänger vi alltid på Soul Xtreme. Jag tycker det är bästa baren, men egentligen är det lite konstigt eftersom att det ofta är ganska folktomt och det är alltid samma folk. När kvällen var slut var vi för en gångs skull samlad trupp (det är sällan alla står ut tills stängning) och på hemvägen fick en bartender idén om att öppna upp baren så att vi kunde köra efterfest. Tyvärr blev det en kort sådan eftersom vi skulle upp tidigt morgon efter, men jag hoppas verkligen det kan bli en repris! Riktigt nice att få ha en bar öppen bara för sig själv och sina kompisar.
Nu ska jag sova så att jag är redo för en ny dag imorgon och jag lovar att berätta om resten av helgen! Den har nämligen spenderats i en av världens absolut vackraste städer, Sevilla.
fredag 13 april 2012
Fredag den 13:e
Fredag den 13 symboliserar otur för många. För att inte noja mig en hel dag har jag vänt på det och sagt att fredag den 13 brukar betyda något extra bra, men med tanke på vilket humör jag vaknade upp på så tror jag inte det stämmer denna gången. Jag tänker inte dock slösa tid på att tänka på det, i Spanien är fredag den 13 nämligen ingenting speciellt! Istället är det tisdag den 13:e som sägs bringa otur här nere. Nu ska jag låta tankarna på otursdagar vila och fortsätta läsa svenskt skvaller.
Idag saknar jag alla i Göteborg! Längtar dock inte hem, jag tror att hela augusti blir som ett evighetslångt fredag den 13:e... Ingen är hemma då, varför måste jag vara det? :'( Augusti som alltid varit min favoritmånad!
Idag saknar jag alla i Göteborg! Längtar dock inte hem, jag tror att hela augusti blir som ett evighetslångt fredag den 13:e... Ingen är hemma då, varför måste jag vara det? :'( Augusti som alltid varit min favoritmånad!
Fiesta de la Primavera
Gick på mina lektioner igår, så spenderade nio timmar på universitetet. Eftersom det var de intressanta ämnena kändes det ändå som att det gick snabbare än en litteraturlektion på två timmar. Det är tre fantastiskt duktiga lärare som jag har på torsdagar. Engagerade och inspirerande. I ett ämne får vi välja om vi vill skriva tentan 31 maj eller 21 juni, jag vill ta den 31 maj så jag får det gjort. Här har man tydligen bara en chans att klara tentan, inga omtentor här inte... Hoppas ju såklart dock att jag inte ens skulle vara i behov av det, men det är ändå konstigt.
När jag kom hem lite efter sex spelade killarna redan beerpong (ölpingis). Eftersom de alltid är klara sist och man alltid får vänta var det närmast en chockerande syn. Jag joinade genast ett parti. Som tur var hade min motståndare otur, så det var inte bara jag som spelade riktigt värdelöst. Det var en trevlig kväll och några tjejer från hospital de mujeres kom. Eftersom vattenpipan var sönder gick vi till ett shishacafé senare med en killes föräldrar. De är franska, men mamman är engelskalärare och har brittisk accent. Det gav mig lite ångest över att jag ska börja läsa engelska i höst! Sedan blev det en sväng till Sagasta och jag kan ju säga att jag var riktigt glad när killarna sa att vi skulle hem en sväng. La Punta hade öppnat för vårfesten redan klockan 16.00, men vissa hade varit där och sett att det var dött.
Hemma var det roligt, där väntade Giulia och Ios med sina vänner. Killarnas kompisar kom över. Jag bjöd alla på snus så det såg ut som att det satt ett gäng kaniner i köket och det är tydligen inte bara jag som får hängläpp om jag tar snus haha. Ingen vacker syn! En kille hette Glenn och jag förklarade att "Alla heter Glenn i Göteborg" samt spelade låten på Youtube. Dessutom var en av killarna finne, så jag fick prata finska. Förstår inte varför jag pratade bättre finska igår än när pappa var här? Killen hade svårt att tro att jag inte var uppvuxen i Finland.
Senare dansade vi omkring på La Punta. Trots vårfesten så var det ingen skillnad från vilken annan kväll som helst på La Punta. Höll dock på att frysa ihjäl på hemvägen eftersom jag bestämde mig för att fira in våren lättklädd igår (tunna strumpbyxor, shorts, tröja med hål och en tunn kavaj). Inte riktigt sommarvärme på kvällarna ännu!
Nu ligger jag här i min säng, lyssnar på Robyn (min nya obsession) och funderar på vad jag ska göra med dagen. Planen för imorgon är Sevilla, men jag är extremt sugen på att strunta i det och hoppa på första bästa buss till Funkan...
När jag kom hem lite efter sex spelade killarna redan beerpong (ölpingis). Eftersom de alltid är klara sist och man alltid får vänta var det närmast en chockerande syn. Jag joinade genast ett parti. Som tur var hade min motståndare otur, så det var inte bara jag som spelade riktigt värdelöst. Det var en trevlig kväll och några tjejer från hospital de mujeres kom. Eftersom vattenpipan var sönder gick vi till ett shishacafé senare med en killes föräldrar. De är franska, men mamman är engelskalärare och har brittisk accent. Det gav mig lite ångest över att jag ska börja läsa engelska i höst! Sedan blev det en sväng till Sagasta och jag kan ju säga att jag var riktigt glad när killarna sa att vi skulle hem en sväng. La Punta hade öppnat för vårfesten redan klockan 16.00, men vissa hade varit där och sett att det var dött.
Hemma var det roligt, där väntade Giulia och Ios med sina vänner. Killarnas kompisar kom över. Jag bjöd alla på snus så det såg ut som att det satt ett gäng kaniner i köket och det är tydligen inte bara jag som får hängläpp om jag tar snus haha. Ingen vacker syn! En kille hette Glenn och jag förklarade att "Alla heter Glenn i Göteborg" samt spelade låten på Youtube. Dessutom var en av killarna finne, så jag fick prata finska. Förstår inte varför jag pratade bättre finska igår än när pappa var här? Killen hade svårt att tro att jag inte var uppvuxen i Finland.
Senare dansade vi omkring på La Punta. Trots vårfesten så var det ingen skillnad från vilken annan kväll som helst på La Punta. Höll dock på att frysa ihjäl på hemvägen eftersom jag bestämde mig för att fira in våren lättklädd igår (tunna strumpbyxor, shorts, tröja med hål och en tunn kavaj). Inte riktigt sommarvärme på kvällarna ännu!
Nu ligger jag här i min säng, lyssnar på Robyn (min nya obsession) och funderar på vad jag ska göra med dagen. Planen för imorgon är Sevilla, men jag är extremt sugen på att strunta i det och hoppa på första bästa buss till Funkan...
onsdag 11 april 2012
Världens bästa pappa på besök
Tack världens bästa pappa för tre mysiga dagar i Cádiz! Det var jätteroligt att få besök av pappa och Esko. Det har blivit mycket promenerande på Cádiz gator, mycket fotograferande, många montaditos och trevliga stunder. Jag gillade att agera guide. Det här är en fantastiskt vacker stad och jag försökte visa vartenda vrå av Cádiz gamla stad samt berättade så mycket jag kunde. Pappa verkade älska Cádiz. Nu har han sett Europas längst bebodda stad samt fått bada i Atlanten. Idag hängde vi på stranden, igår skulle vi sett solnedgången, men vi missade den för vi gick till fel sida av ön och i förrgår hade vi världens roligaste middag. Det var pappa, Esko, jag, min italienska vän Giulia och hennes föräldrar. Vi åt vid Plaza San Fransisco och oj vad vi skrattade. Det kan faktiskt ha varit den roligaste middagen jag varit på. Har också haft roliga utekvällar de senaste dagarna med mina fina palacio-vänner. Idag har jag dock känt mig lite nedstämd. Tror att det är för att jag haft tre roliga dagar med pappa och för att han nu åkte. Jag har i alla fall kvar mina Hänt Extra samt mitt svenska godis. Tack mamma! Nu ska jag läsa lite innan jag sover, imorgon blir en lång dag eftersom jag har massa lektioner och sedan är det vårfest.
söndag 8 april 2012
Ordbajseri.
Hängde runt en timme på takterassen tidigare och det var riktigt svettigt med brännande sol, trots att det inte ens var molnfritt. Snart kommer det vara för varmt att hänga där uppe och vi kommer få börja pallra oss till stranden oftare.
Har städat mitt rum eftersom jag ska visa upp rummet för pappa imorgon. Putsat och dammat och sopat och vikt kläder i garderoben... ändå ser det fortfarande ut som ett bombnedslag. Jag har för mycket saker och för lite utrymme. Mitt rum är inte alls något soft ställe att hänga på för åsynen av alla saker stressar mig.
Påsken pågår fortfarande och ute går folk runt och ser ut som KKK-gubbar och spelar sin läskiga musik. Är egentligen sugen på att dra ut, men jag orkar inte slåss mig fram bland alla människor så jag ska stanna hemma och börja läsa Federico Moccias bok "Perdona si te llamo amor". Jag såg filmen (spanskdubbad italiensk film) för två år sedan på Plaza Mayor i Málaga och då var vi bara tre personer i salongen. En privatvisning alltså! Jag gillade filmen och jag hoppas att jag ska gilla boken också.
Fick ett sms imorse som fick mig att skratta. Pappa undrade om de bodde centralt och om de bodde nära mig. I Cádiz gamla stad är allting nära. Gångavstånd till allt. Jag ser verkligen fram emot imorgon! Min plan är att visa upp palaciot, ta en promenad runt hela gamla stan och kanske typ gå in i katedralen eftersom jag aldrig varit där. Jag vill också att vi ska äta tapas och ett måste-stopp är 100 Montaditos vid katedralen.
Själva staden Cádiz är uppdelad i två delar, casco antiguo (gamla stan) och den nyare delen. Casco antiguo är den dyrare, finare delen och det är där jag bor. Det är här jag har allt: skolan, stranden, stan, partyställena. Jag har aldrig varit i den nya delen (bara snabbt åkt förbi när jag ätit middag någon gång). Jag är inte heller unik som säger det. Bor man i gamla delen så håller man sig här.
Jag ska läsa lite, sedan tänkte jag försöka ta en promenad till hotellet för att vara säker på vart det ligger tills imorgon. Det är förresten föräldrar-vecka på gång här i palaciot. Jättemånga har sina föräldrar på besök. Skulle önska att jag fick visa upp Cádiz för mamma också. Puss på er!
Har städat mitt rum eftersom jag ska visa upp rummet för pappa imorgon. Putsat och dammat och sopat och vikt kläder i garderoben... ändå ser det fortfarande ut som ett bombnedslag. Jag har för mycket saker och för lite utrymme. Mitt rum är inte alls något soft ställe att hänga på för åsynen av alla saker stressar mig.
Påsken pågår fortfarande och ute går folk runt och ser ut som KKK-gubbar och spelar sin läskiga musik. Är egentligen sugen på att dra ut, men jag orkar inte slåss mig fram bland alla människor så jag ska stanna hemma och börja läsa Federico Moccias bok "Perdona si te llamo amor". Jag såg filmen (spanskdubbad italiensk film) för två år sedan på Plaza Mayor i Málaga och då var vi bara tre personer i salongen. En privatvisning alltså! Jag gillade filmen och jag hoppas att jag ska gilla boken också.
Fick ett sms imorse som fick mig att skratta. Pappa undrade om de bodde centralt och om de bodde nära mig. I Cádiz gamla stad är allting nära. Gångavstånd till allt. Jag ser verkligen fram emot imorgon! Min plan är att visa upp palaciot, ta en promenad runt hela gamla stan och kanske typ gå in i katedralen eftersom jag aldrig varit där. Jag vill också att vi ska äta tapas och ett måste-stopp är 100 Montaditos vid katedralen.
Själva staden Cádiz är uppdelad i två delar, casco antiguo (gamla stan) och den nyare delen. Casco antiguo är den dyrare, finare delen och det är där jag bor. Det är här jag har allt: skolan, stranden, stan, partyställena. Jag har aldrig varit i den nya delen (bara snabbt åkt förbi när jag ätit middag någon gång). Jag är inte heller unik som säger det. Bor man i gamla delen så håller man sig här.
Jag ska läsa lite, sedan tänkte jag försöka ta en promenad till hotellet för att vara säker på vart det ligger tills imorgon. Det är förresten föräldrar-vecka på gång här i palaciot. Jättemånga har sina föräldrar på besök. Skulle önska att jag fick visa upp Cádiz för mamma också. Puss på er!
Fattiglapp
Känner mig som en gitana! Efter en mysig kväll på stranden med Giulia gick vi för att handla. Hennes pengar tog slut så jag fick skramla med mina mynt och när det var min tur att betala... då fanns inga pengar på kortet. Alla affärer är stängda idag eftersom det är söndag och det enda jag har i mitt kylskåp är en halv burk gaucha-sås, krossade tomater, olja och kryddor. Får rota bland Giulias saker istället...
Kom att tänka på en sak. Idag är det två månader sedan min födelsedag, vilket betyder att det imorgon är två månader sedan jag kom till Cádiz. Alla resor jag gjort gör ju att jag egentligen bara varit i Cádiz halva tiden, men i alla fall. Har jag verkligen bara känt dessa människor två månader? Tycker så mycket om dem! Det är det värsta med Erasmus. Många av dessa kommer jag aldrig att träffa igen. Ibland är världen helt enkelt för stor... Min dröm skulle vara att ha alla jag tycker om på samma plats.
Jag har alltid klagat på duschen här, men nu har jag upptäckt att det går att duscha bra här. Jag får helt enkelt pallra mig till den stora duschen i fortsättningen. Tvättmaskinen är en annan skitsak, den är sönder och tvättar kläderna i typ 5-6 timmar, sedan får man vrida om kläderna massor och dra i dem. Den har ändå lyckats krympa flera linnen som jag fått slänga. Igår tvättade vi och skrattade länge åt att det såg ut som att vi tvättat barnkläder.
Nu ska jag samla lite energi inför att städa rummet. Det ser ut som ett bombnedslag som vanligt!
Besitos från Cádiz
Kom att tänka på en sak. Idag är det två månader sedan min födelsedag, vilket betyder att det imorgon är två månader sedan jag kom till Cádiz. Alla resor jag gjort gör ju att jag egentligen bara varit i Cádiz halva tiden, men i alla fall. Har jag verkligen bara känt dessa människor två månader? Tycker så mycket om dem! Det är det värsta med Erasmus. Många av dessa kommer jag aldrig att träffa igen. Ibland är världen helt enkelt för stor... Min dröm skulle vara att ha alla jag tycker om på samma plats.
Jag har alltid klagat på duschen här, men nu har jag upptäckt att det går att duscha bra här. Jag får helt enkelt pallra mig till den stora duschen i fortsättningen. Tvättmaskinen är en annan skitsak, den är sönder och tvättar kläderna i typ 5-6 timmar, sedan får man vrida om kläderna massor och dra i dem. Den har ändå lyckats krympa flera linnen som jag fått slänga. Igår tvättade vi och skrattade länge åt att det såg ut som att vi tvättat barnkläder.
Nu ska jag samla lite energi inför att städa rummet. Det ser ut som ett bombnedslag som vanligt!
Besitos från Cádiz
fredag 6 april 2012
Hmm...
Sömnproblem! Kan bara inte sova, hur jag än försöker... övertrötthet till max. Är också sjukt hungrig, men inte direkt jättesugen på makaroner till frukost. Lagt in bilderna från Portugal nu (visst är det typiskt att våra kamerabatterier inte höll hela vägen?) och måste säga en sak. Portugal är jättefint på bild. Som en person som antingen är asfin på bild eller i verkligheten, men inte både och. Eller så var vi bara blinda på vår resa?
Portugal - Lisboa + Algarve
Semesterveckan i Portugal har varit jättebra, men enbart tack vare sällskapet: Giulia, Luca, Erwan & Andrea. Portugal var inget som föll någon av oss i smaken direkt och tyvärr hjälpte inte vädret till direkt (vi frös ofta och var med om en hel del regn). Häng med här så ska jag berätta vad vi gjorde!
Dag 1
Lördagen den 31 mars var det en orolig Johanna som klev upp vid sex. Jag hade stannat hemma själv på natten och väntade på de andra som valt att festa för att sedan kunna sova i bilen. Jag kände mig som den oroliga ansvarsfulla mamman. Vi hann dock med tåget och det var tydligen inte bara jag som inte varit ute natten innan, så de första timmarna av bilresan sov jag. Jag tog över bilkörningen en mil från gränsen till Portugal (så jag har kört i både Spanien och Portugal --> första gången jag kör utomlands) och körde tre timmar ända fram tills utkanten av Lissabon (Lisboa). Först satt killarna som stela pinnar i bilen, men till min glädje slappnade de av när de såg hur jag körde. När vi tog kisspaus vid en mack klev jag in och började prata spanska. Kvinnan vid disken gapskrattade. "Tjejen, detta är din första dag i Portugal va?" frågade hon. "Med spanska kommer du ingenstans, det är det ingen som fattar. Alla pratar engelska." Och herregud, så rätt hon hade. Portugisiska må vara ett av de fulaste språken jag hört (lite bosniskryskt stuk blandat med spanska, tyska och franska), men deras engelska är de puta madre, helt sjukt bra! Av artighet frågade vi om folk kunde spanska när vi pratade med dem, sedan svarade de "a little bit" och hade korrekt engelska och dessutom med brittisk accent. Hur är det möjligt? Portugiser har den bästa engelska jag hört. Frågar man i Spanien svarar många att de kan flytande engelska och sedan fattar de inte ett ord...
I Lisboa inledde vi matjakt och det blev en konstig blandning av pommes, bönor och olika köttsorter. Det var dock gott! Sedan var det hostaljakt och det såg mörkt ut, men så hittade jag någon lapp och tillslut hamnade vi i ett jättefräscht 8bedroom dorm mitt i centrum (Lisboa Old Town Hostel).
Lisboa som stad är otroligt backigt, jag har aldrig varit med om något liknande. Varje gata är en brant backe åt något håll. Det är slitet och färgglatt och ser ganska fattigt ut. Det känns litet och det är avslappnat, så mna upplever inte att man är i en storstad. Jag tyckte också att man såg mycket "kopior". Jesusstaty som i Rio de Janeiro, orange bro som i San Fransisco, triumfbåge som i Paris, ett fästningsliknande torn vid vattnet som i London, spårvagnar som i Göteborg etc... Det är svårt att köra inne i Lisboa eftersom de har otroligt dålig skyltning, så vi har irrat runt där en del med bilen (Alicia en el país de las maravillas --> story of my life...).
Första natten i Lisboa inleddes med en fleeeera timmar lång siesta. Först vid midnatt klev ett trött gäng upp för att laga pasta pommodore (pasta med tomatsås och ost). Skitgott! Italienare kan laga mat och det bästa är att killarna mer än gärna gör det. Min bild av brunögda sliskiga machistas stämmer inte riktigt in på detta gäng. Ingen är sliskig och de är inte machistas och lååångt ifrån brunögda, istället har alla en fin obestämd färg. Min bild av Europa har verkligen formats om när jag varit som Erasmus.
Kvällen började i Bairro Alto där de har massa barer, men vi hann med en enda mojito innan barerna stängde. Därefter drog vi till en nattklubb vi blivit rekommenderade till (Lux). Det var fullt, men om man ville kunde man gå in och betala 240 euro. Vi började asgarva för det var det sjukaste vi hört. Istället för att spendera första natten dansades till dunkande musik drog vi till ett matställe och åt bröd med chorizo och caldo verde, en jättegod soppa som smakade potatis- och purjolöksoppa med gröna strån i.
Dag 2
Första natten hade vi lyckligtvis sovit själva på hostalet och det blev en lång sömnstund innan vi vaknade upp på söndagen dag 2. I Lisboa var inte alltid söndagsstängt som här i Andalusien. Vi hade hört att spårvagn 28 var poppis att åka - både bland turister och Lisboabor, så vi hoppade på den. Den åkte kring snirkliga gator i raketfart och det var som att åka en karusell på Liseberg (tänk Lilla Nyckelpigan typ). Efter spårvagnsturen promenerade vi omkring och provade en portugisisk körsbärsshot. Det liknade sima i smaken och var jättestarkt och jätteäckligt. Vi lunchade på McDonald's och sedan kom regnet så vi hamnade på en irländsk bar. Vi gick in och ut tre gånger för att regnet jävlades. Det slutade med att heeeela kvällen spenaderdes på den irländska baren. Jag åt marockans couscous (ganska konstigt val på en irish pub, men det var gott!) och vi drack gott Sagres-öl. De har även en till god ölsort i Portugal, den börjar på B och har två ord. Jag tyckte det var jättekul i baren för Andrea och jag hade en livlig arbetspolitisk diskussion. Jag älskar att argumentera och diskutera och jag har inte direkt haft någon att argumentera med (förlåt, men det är inte ofta vi har jätteseriösa och viktiga diskussioner), så jag var eld och lågor. I diskussionen var det lätt att se att vi båda blivit präglade av de länder vi vuxit upp i och det var tydligt att vi hade en olik bild av hur saker och ting fungerar. Diskussionen gjorde mig tacksam... svenska politiker må göra en massa skit, men vi har i alla fall ingen Berlusconi och politikerna lyssnar och är inte totalt korrupterade. När vi återvände till hostalet hade tre nya tjejer kommit till rummet. Tre sura slovenier som inte ville prata och som gick mig på nerverna. Det blev tidig sänggång för Giulia och mig, medan killarna satt uppe halva natten. Vi hann dock kolla internet och bestämma oss för att vi skulle stanna i Lisboa ännu en natt, för att kunna göra utflykter följande dag, eftersom vi inte skulle köra upp till Porto.
Dag 3
Dag 3 var utflyktsmålet Europas västligaste punkt, Cabo da Roca. Jag var inte glad att bli vald som chaufför eftersom jag sett de jävliga vägskyltarna och eftersom jag har ett problem med att urskilja höger och vänster. Det i kombination med att jag är en lugn chaufför som hellre tar fel väg än tar ett hetsitgt beslut gjorde att jag och vägvisaren Erwan hade ett världskrig i bilen. Haha om jag någonsin tvivlat över om jag kan bli riktigt, riktigt arg... nåväl, där fick jag beviset. Nåväl, efter allt skrikande gick det bra och vi körde i vackra bergiga landskap. Jag tyckte att det liknade Österrike. Grönt, kurviga vägar i bergen och branta svängar. Vägarna var dock i okej storlek och kändes inte farliga att köra, men jag körde som en myra för att vara på den säkra sidan. Cabo da Roca (Klippudden) var fantastiskt vacker och vi var där en timme. Medan Giulia, Erwan och Andrea var modiga och klättrade bland klipporna (det fanns en väg - oroa er inte!) nöjde jag och Luca oss med att betrakta dem på avstånd.
Efter det besökte vi Sintra. Vi parkerade bilen vid en staty föreställande Finland och med namnet Urho Kekkonen på, vilket jag tyckte var lite lustigt. Vad gör ett sådant monument i en bergsstad i Portugal? Sintra var vackert, gammalt och lite mystiskt. Jag kan inte beskriva vad det kändes som, men det kändes inte typiskt portugisiskt utan mer mörkt och dystert. Det var dock en speciell stad, kul att se, och oj så mycket turister det var! Det finns ett vackert bergspalats där och sedan en morisk 700-talsborg (Castelo dos Mouros). Vi nöjde oss med den moriska borgen och oj, vilken träning det var att gå upp dit. Det var en fantastiskt fin utskit, men höjdrädslan (jag är ju lika löjlig som mamma!) gjorde att jag kröp mig fram med ett bankande hjärta, medan de andra gapskrattade och filmade mig. Jag är inte höjdrädd om man kan hålla sig på båda sidor, men där fanns bara en sida att hålla på plus det var blåsigt. Väl nere i staden igen drack vi espresso (en dålig vana jag lagt till med efter att ha spenderat för mycket tid med tre italienare) innan vi kikade in i en vinbodega där vissa viner kostade 600e.
På väg tillbaka till Lisboa bestämde vi oss för att se Belém, som vi hört skulle vara en speciell stadsdel. Vi såg towern och åt el pastel de Belém (en typisk bakelse), sedan drog vi tillbaka till centrum för vi tyckte inte Belém var sevärt. I Lisboa hamnade vi på en restaurang, där jag åt torsk, innan vi drog vidare till Bairro Alto. Det var en rolig kväll och av en slump stötte vi på andra Erasmus från Cádiz. Det blev en tidig kväll på stan, men vi satt uppe och skrattade halva natten på hostalet.
Dag 4
Vi lämnade Lisboa (efter mycket irrande) och körde läänge. Bilfärden var rolig, för denna gången sov inte alla utan vi lekte lekar. Stopp 1 var Sines som vi blivit rekommenderade. Vi klev ur bilen vid stranden, kollade på varandra med uppspärrade ögon och sa: "Nej, vi struntar i alla städer vi blivit rekommenderade av den personen, nu drar vi till Algarve!". Vi åkte från Lisboa vid tre och kom fram till Albufeira runt tio (däremellan hade vi lunchat på... McDonald's. Mot slutet av resan skämtade vi om hamburgare och pommes, euw så trött jag är på det). Jag körde någon timme på kvällen. Vi hittade hotell (Turial Hotel eller något) på 5 minuter. Det låg vid stranden och bargatorna och var hur fräscht som helst, endast 12e natt/person. Albufeira är den perfekta turistorten, lite lik gaymeccat Torremolinos på Costa del Sol. Vitt och vackert, med en fin strand och med roliga barer. Är man dock ute efter att lära känna Portugal är Albufeira helt fel plats. Dit ska man åka under högsäsong för att sola och festa. Vi slängde in sakerna på hotellet och drog iväg på en runda. Vi gick till några utsiktsplatser, men det var ju mörkt så man såg inget. Vid elva började restaurangerna stänga så vi skyndade oss till ett ställe... där det enda som serverades så sent var hamburgare. Sedan drog vi till barerna. Bra musik, fräscha barer och vi hittade en bar med billiga drinkar och de bästa bartendrarna jag någonsin varit med om (jag fick bland annat min godaste strawberry daiquiri ever). Är någon i Albufeira, leta efter en bar med en stor cocktailskylt som blinkar utanför... tror den heter cocktails. Lätt värt det! ;) Det var en jätterolig kväll och vi dansade en del och gjorde piruetter. Vi måste sett ut som fem tontos. Därefter tog vi en intressant turistrunda innan vi hamnade på hotellet. Jag och Giulia tog dubbelsängen medan killarna fick slåss om de separata sängarna och sofforna. Tyvärr (för killarna) var Giulia och jag jättetrötta och hämtade varsitt vattenglas... planen var att slänga den ena på Andrea och den andra på Luca, men en kommunikationsmiss gjorde att Luca fick båda vattenglasen slängda över sig och stackaren sov som i en sjö. Mogna tjejer, javisst...
Dag 5
Av de städer vi ville besöka låg Albufeira närmast Spanien och eftersom vi redan hade ett bra hotell valde vi att stanna kvar en natt och istället åka ut på dagsutflykt. Första stoppet blev Praia da Rochas i Portimão. Det var en fantastiskt fin strand, lång och med klippor. Dock var det ganska kallt. Vi gick upp på en utsiktsplats, fotade och eftersom jag hört om fantastiskt god vit sangría (sangría branco) och vi lyckades hitta det, var vi såklart tvugna att prova det. Det var gott med frukt, men annars gillade jag det inte. Kallar de det sangría för att de häller i frukt eller? Det smakade kolsyrat vatten med fruktbitar.
Stopp 2 var Lagos. Jag tyckte att det var en skitful stad och de andra höll med. Vi kollade på en fotbollsmatch, som tur var spelade varken Napoli eller Marseilles haha (killarna var inte direkt jätteglada när deras hemmalag förlorade sina matcher) och dum som jag var ställde jag frågor om VM 2006 (final mellan Italien-Frankrike). Jag gjorde inte direkt fransmannen glad haha! Fotboll är en känslig sak... Sedan krånglade vi med att hitta en mataffär eftersom allt var stängt, men tillslut lyckades vi. På kvällen lagade vi pasta real (kunglig pasta), som vi kallar Erwans specialpasta (eftersom vi kallar Erwan för kungen). Det är pasta, skinka, grädde och ost. Vi hade dock inga kryddor, så det smakade knappt och när det stått kvar en timme på bordet luktade det illa. Jag fick den fina kommentaren: "Åh, jag har tänkt på lukten ett tag... det luktar vidrigt, men det är ju maten, jag var annars rädd att det var du Johanna." VADÅ JAG?! Haha... Kvällen spenderades med soffhäng.
Dag 6
Tjugo minuter före check-out väckte jag alla i panik. Jag hade sagt till alla att vi skulle hem på torsdagen (jag hade sagt fel), så jag sprang omkring och trodde att vi skulle lämna in bilen en dag sent. Andrea stackaren fick rusa till bilen och kolla och inte förrän han kom in med ett lugnt ansiktsuttryck lugnade jag mig haha.
Vi drog till Faro, nästsista stoppet i Algarve. Det hade varit ganska kallt i veckan (15 grader och blåst), men detta toppade allt eftersom det regnade. Det var en jätteful stad tyckte vi (igen), så vi drog till Tavira efter vår lunchfrukost. Tavira var faktiskt fint och det kändes ganska genuint. Det var som en flod som rann och speciella hus runtomkring i olika färger och fina små plazas här och där. Nåväl... Ingen av oss var impad av landet och nadie tiene ganas de volver (ingen har lust att återvända). Möjligtvis skulle jag kunna tänka mig Porto någon gång, men nej... huvudstaden plus det mesta i Algarve, jag tror jag har gjort fastlands-Portugal nu.
Det känns lite dumt att säga, speciellt eftersom alla håller med, men bästa staden var den sista staden... och den sista staden på vår Portugalresa var inte ens i Portugal, utan vi drog till Sevilla (Andalusiens huvudstad). Jag har bara varit i utkanten av Sevilla (2010 när vi hyrde en heldagstaxi och några svenskar hoppade fallskärm), så det var min första gång. Det var mörkt när vi kom, men vi såg lite och jag tyckte Sevilla var otroligt vackert. Tyvärr var Algonodales-Alex inte hemma, men kanske har jag större tur nästa vecka när planen är att åka tillbaka till Sevilla?
Semana Santa (påsken) är big business i Andalusien och Seville är viktigast. Det var fullproppat med folk. Vi åt tapas innan vi drog till en iglesia de silencio, tystnadskyrka, där en procession skulle ske. Innan maten hade vi fått vira ihop oss under en halsduk för att skydda håret från regnet, men som tur var slutade det regna. Vi råkade få syn på några Cádiz-Erasmus igen. Vid kyrkan stod vi nära ingången på främsta raden och vi väntade en och en halvtimme på spektaklet. Hade det inte varit för att det varit dåligt väder hade vi aldrig fått så bra platser, då folk annars ofta sägs vänta i fem-sex timmar. Innan processionen såg vi svartklädda personer i huvor som KKK (ja, KKK har kopierat) gå in i kyrkan. Jag rös för jag tycker det är äckligt. För svarta personer som är insatta i KKK måste det vara obehagligt att uppleva detta. Giulia och jag pratade med några sevillanos och ställde massa frågor. Inte ens på väg in till kyrkan fick de svartklädda prata, de betalade för att gå i processionen, de täckte sina ansikten för att inte visa vem man är, kvinnor kan också göra det idag, många gör det barfota, varje dag står en speciell punkt i fokus för processionerna. Eftersom den började 01.00 räknades det som långfredagsprocessionen, när Jesus gick till korsfästelsen.
Fem minuter innan allt skulle börja tystnade de tusentals personer som samlats vid gatorna runt omkring. Plötsligt vinglade en full man förbi och började svära "katso" och likande på italienska. Det är alltså inte bara svenskar som beter sig dåligt på semester, även italienare kan göra det! (Om någon undrade...) Sedan tystnade alla igen och jag ställde mig i skydd bakom Erwan och Luca när processionen började haha för jag tyckte det var obehagligt. Jag var dock glad att det var en tyst procession med enbart lite musik, för jag tycker påskmusiken är läskig. "Sentimental" enligt många, "skräckfilmsmusik" enligt mig. En kvinnoröst sjöng och sedan började de KKK-liknande gubbarna (vi kunde inte heller låta bli att tänka på Opus Dei...) sakta gå framåt. Vissa bar kors, andra facklor. Total tystnad. Sedan bar de en tung Jesusstaty. Vill inte ens tänka på hur mycket den kan ha vägt och hur många personer som gick under den för att bära! Jag tycker att hela processionen är en ganska konstig och skrämmande process, men när Jesusstatyn kom kände jag ändå en viss respekt för dem som bar statyn. Jesus ögon var av glas så när man såg i hans ögon kändes det som att han tittade på en och följde en med blicken - lite läskigt! Längst bak bar de en annan staty med massa facklor som vinglade och jag tror det var Maria och Josef, det var i alla fall en upprörd kvinna. Att vuxna går processen tycker jag är okej, för det är ett medvetet val, men det provocerade mig att se små barn delta i processionen och bära på facklor. Man kunde se stoltheten i deras ögon och jag vet inte... jag tror på Gud, men jag tror inte på att man ska föra över sin tro på andra och ett 7årigt barn gör inget aktivt religiöst val anser jag. Efter 50 minuter ungefär hade alla gått ut och vi började rymma därifrån. Vi insåg dock snabbt att staden var spärrad så vi hängde i någon timme på en bar, där jag återigen fick argumentera. De som snabbt blir arga rekommenderas att inte diskutera med mig, jag tycker bara det är kul och har jag en åsikt kan jag minsann argumentera för den (nu ska vi inte vara jantelagspräglade och inte våga skryta om oss själva). I en diskussion behöver du inte hålla med mig, men jag vill att du motiverar din åsikt därför att jag vill kunna ha möjligheten att se det ur dina ögon.
Vid fyratiden försökte vi gå till bilen, men KKK-påskgubbarna var överallt i varje gathörn. Vi köpte en liten pizzabaguette och konstaterade att vi skulle få vänta vidare. När vi äntligen kom till bilen och kunde dra var jag otroligt glad att det inte var jag som skulle köra, hjälp så mycket folk det var! Locura a nivel máxima! Eftersom det var natt och det inte alltid är roligt att köra i mörker fick jag den ärofyllda uppgiften att sitta längst fram. Varför? Jag babblar på och det är ingen som tvivlar på om jag klarar av att hålla någon vaken eller inte. Jag tycker inte att jag pratar mycket, men eftersom jag alltid får höra det så är det väl så haha... Det var massa små kaniner på vägarna vilket fick mig att tänka på mamma. Vi fick också bensinproblem för vi var rädda att bensinen på vår Opel Corsa med skitdålig motor inte skulle räcka, men det var nog bara bensinometern som slutat fungera. Erwan jävlades och saktade in och låtsades att vi fick bensinstopp, det var inga glada personer i bilen efteråt kan jag säga haha... En sak italienare borde lära sig är att använda bilbälte. Oj vad jag tjatade om det, jag tog till och med på dem bältet ibland. Tydligen har baksätet i Italien inga bilbälten... Jag förvånades också över hur dyr bensinen var. Det var samma priser som i Sverige och då måste man tänka på att svenskar tjänar otroligt mycket mer. Vi hade delad ekonomi och jag har varit ekonomen som fört upp vem som betalat vad. Kanske skulle jag blivit ekonom istället för spanskalärare? Nej, vi har dock bokat upp en spanskalektion då jag ska gå igenom alla dåtidstempus med Giulia och Luca. De vill lära sig bättre, men jag är typ mer taggad än dem över att få undervisa haha.
Alla våra klockor gick olika (Portugal är -1h), så jag vet inte exakt vilken tid vi var framme vid Aeropuerto de Jerez, men vi sov någon timme i bilen. Eller, alla andra sov. Lilla Giulia satte sig längst fram, backade sätet och lutade stolen, så jag låg inklämd som en korv bakom hennne eftersom killarna vägrade sätta sig där. Medan de andra sov pustade och stånkade jag och flyttade på mig var och varannan minut. Jag sov i max tio minuter innan alarmet ringde. Det var en vacker regnbåge vi vaknade till. Vi lämnade bilnycklarna och sprang till det första tåget. Wohoo, resan hade gått bra. Palacio-djuren överlevde resan och jag är bara några gigantiska blåmärken rikare.
Eftersom jag förälskar mig i var och varannan stad här i Spanien är jag uppriktigt sagt förvånad över att jag inte blev förtjust i Portugal. Nåväl! Det finns säkert andra som älskar det och som det passar att åka dit för. Jag håller mig dock till Spanien här nere på Iberiska Halvön!
Tack för en rolig vecka Giulia, Luca, Erwan och Andrea! <3
Dag 1
Lördagen den 31 mars var det en orolig Johanna som klev upp vid sex. Jag hade stannat hemma själv på natten och väntade på de andra som valt att festa för att sedan kunna sova i bilen. Jag kände mig som den oroliga ansvarsfulla mamman. Vi hann dock med tåget och det var tydligen inte bara jag som inte varit ute natten innan, så de första timmarna av bilresan sov jag. Jag tog över bilkörningen en mil från gränsen till Portugal (så jag har kört i både Spanien och Portugal --> första gången jag kör utomlands) och körde tre timmar ända fram tills utkanten av Lissabon (Lisboa). Först satt killarna som stela pinnar i bilen, men till min glädje slappnade de av när de såg hur jag körde. När vi tog kisspaus vid en mack klev jag in och började prata spanska. Kvinnan vid disken gapskrattade. "Tjejen, detta är din första dag i Portugal va?" frågade hon. "Med spanska kommer du ingenstans, det är det ingen som fattar. Alla pratar engelska." Och herregud, så rätt hon hade. Portugisiska må vara ett av de fulaste språken jag hört (lite bosniskryskt stuk blandat med spanska, tyska och franska), men deras engelska är de puta madre, helt sjukt bra! Av artighet frågade vi om folk kunde spanska när vi pratade med dem, sedan svarade de "a little bit" och hade korrekt engelska och dessutom med brittisk accent. Hur är det möjligt? Portugiser har den bästa engelska jag hört. Frågar man i Spanien svarar många att de kan flytande engelska och sedan fattar de inte ett ord...
I Lisboa inledde vi matjakt och det blev en konstig blandning av pommes, bönor och olika köttsorter. Det var dock gott! Sedan var det hostaljakt och det såg mörkt ut, men så hittade jag någon lapp och tillslut hamnade vi i ett jättefräscht 8bedroom dorm mitt i centrum (Lisboa Old Town Hostel).
Lisboa som stad är otroligt backigt, jag har aldrig varit med om något liknande. Varje gata är en brant backe åt något håll. Det är slitet och färgglatt och ser ganska fattigt ut. Det känns litet och det är avslappnat, så mna upplever inte att man är i en storstad. Jag tyckte också att man såg mycket "kopior". Jesusstaty som i Rio de Janeiro, orange bro som i San Fransisco, triumfbåge som i Paris, ett fästningsliknande torn vid vattnet som i London, spårvagnar som i Göteborg etc... Det är svårt att köra inne i Lisboa eftersom de har otroligt dålig skyltning, så vi har irrat runt där en del med bilen (Alicia en el país de las maravillas --> story of my life...).
Första natten i Lisboa inleddes med en fleeeera timmar lång siesta. Först vid midnatt klev ett trött gäng upp för att laga pasta pommodore (pasta med tomatsås och ost). Skitgott! Italienare kan laga mat och det bästa är att killarna mer än gärna gör det. Min bild av brunögda sliskiga machistas stämmer inte riktigt in på detta gäng. Ingen är sliskig och de är inte machistas och lååångt ifrån brunögda, istället har alla en fin obestämd färg. Min bild av Europa har verkligen formats om när jag varit som Erasmus.
Kvällen började i Bairro Alto där de har massa barer, men vi hann med en enda mojito innan barerna stängde. Därefter drog vi till en nattklubb vi blivit rekommenderade till (Lux). Det var fullt, men om man ville kunde man gå in och betala 240 euro. Vi började asgarva för det var det sjukaste vi hört. Istället för att spendera första natten dansades till dunkande musik drog vi till ett matställe och åt bröd med chorizo och caldo verde, en jättegod soppa som smakade potatis- och purjolöksoppa med gröna strån i.
Dag 2
Första natten hade vi lyckligtvis sovit själva på hostalet och det blev en lång sömnstund innan vi vaknade upp på söndagen dag 2. I Lisboa var inte alltid söndagsstängt som här i Andalusien. Vi hade hört att spårvagn 28 var poppis att åka - både bland turister och Lisboabor, så vi hoppade på den. Den åkte kring snirkliga gator i raketfart och det var som att åka en karusell på Liseberg (tänk Lilla Nyckelpigan typ). Efter spårvagnsturen promenerade vi omkring och provade en portugisisk körsbärsshot. Det liknade sima i smaken och var jättestarkt och jätteäckligt. Vi lunchade på McDonald's och sedan kom regnet så vi hamnade på en irländsk bar. Vi gick in och ut tre gånger för att regnet jävlades. Det slutade med att heeeela kvällen spenaderdes på den irländska baren. Jag åt marockans couscous (ganska konstigt val på en irish pub, men det var gott!) och vi drack gott Sagres-öl. De har även en till god ölsort i Portugal, den börjar på B och har två ord. Jag tyckte det var jättekul i baren för Andrea och jag hade en livlig arbetspolitisk diskussion. Jag älskar att argumentera och diskutera och jag har inte direkt haft någon att argumentera med (förlåt, men det är inte ofta vi har jätteseriösa och viktiga diskussioner), så jag var eld och lågor. I diskussionen var det lätt att se att vi båda blivit präglade av de länder vi vuxit upp i och det var tydligt att vi hade en olik bild av hur saker och ting fungerar. Diskussionen gjorde mig tacksam... svenska politiker må göra en massa skit, men vi har i alla fall ingen Berlusconi och politikerna lyssnar och är inte totalt korrupterade. När vi återvände till hostalet hade tre nya tjejer kommit till rummet. Tre sura slovenier som inte ville prata och som gick mig på nerverna. Det blev tidig sänggång för Giulia och mig, medan killarna satt uppe halva natten. Vi hann dock kolla internet och bestämma oss för att vi skulle stanna i Lisboa ännu en natt, för att kunna göra utflykter följande dag, eftersom vi inte skulle köra upp till Porto.
Dag 3
Dag 3 var utflyktsmålet Europas västligaste punkt, Cabo da Roca. Jag var inte glad att bli vald som chaufför eftersom jag sett de jävliga vägskyltarna och eftersom jag har ett problem med att urskilja höger och vänster. Det i kombination med att jag är en lugn chaufför som hellre tar fel väg än tar ett hetsitgt beslut gjorde att jag och vägvisaren Erwan hade ett världskrig i bilen. Haha om jag någonsin tvivlat över om jag kan bli riktigt, riktigt arg... nåväl, där fick jag beviset. Nåväl, efter allt skrikande gick det bra och vi körde i vackra bergiga landskap. Jag tyckte att det liknade Österrike. Grönt, kurviga vägar i bergen och branta svängar. Vägarna var dock i okej storlek och kändes inte farliga att köra, men jag körde som en myra för att vara på den säkra sidan. Cabo da Roca (Klippudden) var fantastiskt vacker och vi var där en timme. Medan Giulia, Erwan och Andrea var modiga och klättrade bland klipporna (det fanns en väg - oroa er inte!) nöjde jag och Luca oss med att betrakta dem på avstånd.
Efter det besökte vi Sintra. Vi parkerade bilen vid en staty föreställande Finland och med namnet Urho Kekkonen på, vilket jag tyckte var lite lustigt. Vad gör ett sådant monument i en bergsstad i Portugal? Sintra var vackert, gammalt och lite mystiskt. Jag kan inte beskriva vad det kändes som, men det kändes inte typiskt portugisiskt utan mer mörkt och dystert. Det var dock en speciell stad, kul att se, och oj så mycket turister det var! Det finns ett vackert bergspalats där och sedan en morisk 700-talsborg (Castelo dos Mouros). Vi nöjde oss med den moriska borgen och oj, vilken träning det var att gå upp dit. Det var en fantastiskt fin utskit, men höjdrädslan (jag är ju lika löjlig som mamma!) gjorde att jag kröp mig fram med ett bankande hjärta, medan de andra gapskrattade och filmade mig. Jag är inte höjdrädd om man kan hålla sig på båda sidor, men där fanns bara en sida att hålla på plus det var blåsigt. Väl nere i staden igen drack vi espresso (en dålig vana jag lagt till med efter att ha spenderat för mycket tid med tre italienare) innan vi kikade in i en vinbodega där vissa viner kostade 600e.
På väg tillbaka till Lisboa bestämde vi oss för att se Belém, som vi hört skulle vara en speciell stadsdel. Vi såg towern och åt el pastel de Belém (en typisk bakelse), sedan drog vi tillbaka till centrum för vi tyckte inte Belém var sevärt. I Lisboa hamnade vi på en restaurang, där jag åt torsk, innan vi drog vidare till Bairro Alto. Det var en rolig kväll och av en slump stötte vi på andra Erasmus från Cádiz. Det blev en tidig kväll på stan, men vi satt uppe och skrattade halva natten på hostalet.
Dag 4
Vi lämnade Lisboa (efter mycket irrande) och körde läänge. Bilfärden var rolig, för denna gången sov inte alla utan vi lekte lekar. Stopp 1 var Sines som vi blivit rekommenderade. Vi klev ur bilen vid stranden, kollade på varandra med uppspärrade ögon och sa: "Nej, vi struntar i alla städer vi blivit rekommenderade av den personen, nu drar vi till Algarve!". Vi åkte från Lisboa vid tre och kom fram till Albufeira runt tio (däremellan hade vi lunchat på... McDonald's. Mot slutet av resan skämtade vi om hamburgare och pommes, euw så trött jag är på det). Jag körde någon timme på kvällen. Vi hittade hotell (Turial Hotel eller något) på 5 minuter. Det låg vid stranden och bargatorna och var hur fräscht som helst, endast 12e natt/person. Albufeira är den perfekta turistorten, lite lik gaymeccat Torremolinos på Costa del Sol. Vitt och vackert, med en fin strand och med roliga barer. Är man dock ute efter att lära känna Portugal är Albufeira helt fel plats. Dit ska man åka under högsäsong för att sola och festa. Vi slängde in sakerna på hotellet och drog iväg på en runda. Vi gick till några utsiktsplatser, men det var ju mörkt så man såg inget. Vid elva började restaurangerna stänga så vi skyndade oss till ett ställe... där det enda som serverades så sent var hamburgare. Sedan drog vi till barerna. Bra musik, fräscha barer och vi hittade en bar med billiga drinkar och de bästa bartendrarna jag någonsin varit med om (jag fick bland annat min godaste strawberry daiquiri ever). Är någon i Albufeira, leta efter en bar med en stor cocktailskylt som blinkar utanför... tror den heter cocktails. Lätt värt det! ;) Det var en jätterolig kväll och vi dansade en del och gjorde piruetter. Vi måste sett ut som fem tontos. Därefter tog vi en intressant turistrunda innan vi hamnade på hotellet. Jag och Giulia tog dubbelsängen medan killarna fick slåss om de separata sängarna och sofforna. Tyvärr (för killarna) var Giulia och jag jättetrötta och hämtade varsitt vattenglas... planen var att slänga den ena på Andrea och den andra på Luca, men en kommunikationsmiss gjorde att Luca fick båda vattenglasen slängda över sig och stackaren sov som i en sjö. Mogna tjejer, javisst...
Dag 5
Av de städer vi ville besöka låg Albufeira närmast Spanien och eftersom vi redan hade ett bra hotell valde vi att stanna kvar en natt och istället åka ut på dagsutflykt. Första stoppet blev Praia da Rochas i Portimão. Det var en fantastiskt fin strand, lång och med klippor. Dock var det ganska kallt. Vi gick upp på en utsiktsplats, fotade och eftersom jag hört om fantastiskt god vit sangría (sangría branco) och vi lyckades hitta det, var vi såklart tvugna att prova det. Det var gott med frukt, men annars gillade jag det inte. Kallar de det sangría för att de häller i frukt eller? Det smakade kolsyrat vatten med fruktbitar.
Stopp 2 var Lagos. Jag tyckte att det var en skitful stad och de andra höll med. Vi kollade på en fotbollsmatch, som tur var spelade varken Napoli eller Marseilles haha (killarna var inte direkt jätteglada när deras hemmalag förlorade sina matcher) och dum som jag var ställde jag frågor om VM 2006 (final mellan Italien-Frankrike). Jag gjorde inte direkt fransmannen glad haha! Fotboll är en känslig sak... Sedan krånglade vi med att hitta en mataffär eftersom allt var stängt, men tillslut lyckades vi. På kvällen lagade vi pasta real (kunglig pasta), som vi kallar Erwans specialpasta (eftersom vi kallar Erwan för kungen). Det är pasta, skinka, grädde och ost. Vi hade dock inga kryddor, så det smakade knappt och när det stått kvar en timme på bordet luktade det illa. Jag fick den fina kommentaren: "Åh, jag har tänkt på lukten ett tag... det luktar vidrigt, men det är ju maten, jag var annars rädd att det var du Johanna." VADÅ JAG?! Haha... Kvällen spenderades med soffhäng.
Dag 6
Tjugo minuter före check-out väckte jag alla i panik. Jag hade sagt till alla att vi skulle hem på torsdagen (jag hade sagt fel), så jag sprang omkring och trodde att vi skulle lämna in bilen en dag sent. Andrea stackaren fick rusa till bilen och kolla och inte förrän han kom in med ett lugnt ansiktsuttryck lugnade jag mig haha.
Vi drog till Faro, nästsista stoppet i Algarve. Det hade varit ganska kallt i veckan (15 grader och blåst), men detta toppade allt eftersom det regnade. Det var en jätteful stad tyckte vi (igen), så vi drog till Tavira efter vår lunchfrukost. Tavira var faktiskt fint och det kändes ganska genuint. Det var som en flod som rann och speciella hus runtomkring i olika färger och fina små plazas här och där. Nåväl... Ingen av oss var impad av landet och nadie tiene ganas de volver (ingen har lust att återvända). Möjligtvis skulle jag kunna tänka mig Porto någon gång, men nej... huvudstaden plus det mesta i Algarve, jag tror jag har gjort fastlands-Portugal nu.
Det känns lite dumt att säga, speciellt eftersom alla håller med, men bästa staden var den sista staden... och den sista staden på vår Portugalresa var inte ens i Portugal, utan vi drog till Sevilla (Andalusiens huvudstad). Jag har bara varit i utkanten av Sevilla (2010 när vi hyrde en heldagstaxi och några svenskar hoppade fallskärm), så det var min första gång. Det var mörkt när vi kom, men vi såg lite och jag tyckte Sevilla var otroligt vackert. Tyvärr var Algonodales-Alex inte hemma, men kanske har jag större tur nästa vecka när planen är att åka tillbaka till Sevilla?
Semana Santa (påsken) är big business i Andalusien och Seville är viktigast. Det var fullproppat med folk. Vi åt tapas innan vi drog till en iglesia de silencio, tystnadskyrka, där en procession skulle ske. Innan maten hade vi fått vira ihop oss under en halsduk för att skydda håret från regnet, men som tur var slutade det regna. Vi råkade få syn på några Cádiz-Erasmus igen. Vid kyrkan stod vi nära ingången på främsta raden och vi väntade en och en halvtimme på spektaklet. Hade det inte varit för att det varit dåligt väder hade vi aldrig fått så bra platser, då folk annars ofta sägs vänta i fem-sex timmar. Innan processionen såg vi svartklädda personer i huvor som KKK (ja, KKK har kopierat) gå in i kyrkan. Jag rös för jag tycker det är äckligt. För svarta personer som är insatta i KKK måste det vara obehagligt att uppleva detta. Giulia och jag pratade med några sevillanos och ställde massa frågor. Inte ens på väg in till kyrkan fick de svartklädda prata, de betalade för att gå i processionen, de täckte sina ansikten för att inte visa vem man är, kvinnor kan också göra det idag, många gör det barfota, varje dag står en speciell punkt i fokus för processionerna. Eftersom den började 01.00 räknades det som långfredagsprocessionen, när Jesus gick till korsfästelsen.
Fem minuter innan allt skulle börja tystnade de tusentals personer som samlats vid gatorna runt omkring. Plötsligt vinglade en full man förbi och började svära "katso" och likande på italienska. Det är alltså inte bara svenskar som beter sig dåligt på semester, även italienare kan göra det! (Om någon undrade...) Sedan tystnade alla igen och jag ställde mig i skydd bakom Erwan och Luca när processionen började haha för jag tyckte det var obehagligt. Jag var dock glad att det var en tyst procession med enbart lite musik, för jag tycker påskmusiken är läskig. "Sentimental" enligt många, "skräckfilmsmusik" enligt mig. En kvinnoröst sjöng och sedan började de KKK-liknande gubbarna (vi kunde inte heller låta bli att tänka på Opus Dei...) sakta gå framåt. Vissa bar kors, andra facklor. Total tystnad. Sedan bar de en tung Jesusstaty. Vill inte ens tänka på hur mycket den kan ha vägt och hur många personer som gick under den för att bära! Jag tycker att hela processionen är en ganska konstig och skrämmande process, men när Jesusstatyn kom kände jag ändå en viss respekt för dem som bar statyn. Jesus ögon var av glas så när man såg i hans ögon kändes det som att han tittade på en och följde en med blicken - lite läskigt! Längst bak bar de en annan staty med massa facklor som vinglade och jag tror det var Maria och Josef, det var i alla fall en upprörd kvinna. Att vuxna går processen tycker jag är okej, för det är ett medvetet val, men det provocerade mig att se små barn delta i processionen och bära på facklor. Man kunde se stoltheten i deras ögon och jag vet inte... jag tror på Gud, men jag tror inte på att man ska föra över sin tro på andra och ett 7årigt barn gör inget aktivt religiöst val anser jag. Efter 50 minuter ungefär hade alla gått ut och vi började rymma därifrån. Vi insåg dock snabbt att staden var spärrad så vi hängde i någon timme på en bar, där jag återigen fick argumentera. De som snabbt blir arga rekommenderas att inte diskutera med mig, jag tycker bara det är kul och har jag en åsikt kan jag minsann argumentera för den (nu ska vi inte vara jantelagspräglade och inte våga skryta om oss själva). I en diskussion behöver du inte hålla med mig, men jag vill att du motiverar din åsikt därför att jag vill kunna ha möjligheten att se det ur dina ögon.
Vid fyratiden försökte vi gå till bilen, men KKK-påskgubbarna var överallt i varje gathörn. Vi köpte en liten pizzabaguette och konstaterade att vi skulle få vänta vidare. När vi äntligen kom till bilen och kunde dra var jag otroligt glad att det inte var jag som skulle köra, hjälp så mycket folk det var! Locura a nivel máxima! Eftersom det var natt och det inte alltid är roligt att köra i mörker fick jag den ärofyllda uppgiften att sitta längst fram. Varför? Jag babblar på och det är ingen som tvivlar på om jag klarar av att hålla någon vaken eller inte. Jag tycker inte att jag pratar mycket, men eftersom jag alltid får höra det så är det väl så haha... Det var massa små kaniner på vägarna vilket fick mig att tänka på mamma. Vi fick också bensinproblem för vi var rädda att bensinen på vår Opel Corsa med skitdålig motor inte skulle räcka, men det var nog bara bensinometern som slutat fungera. Erwan jävlades och saktade in och låtsades att vi fick bensinstopp, det var inga glada personer i bilen efteråt kan jag säga haha... En sak italienare borde lära sig är att använda bilbälte. Oj vad jag tjatade om det, jag tog till och med på dem bältet ibland. Tydligen har baksätet i Italien inga bilbälten... Jag förvånades också över hur dyr bensinen var. Det var samma priser som i Sverige och då måste man tänka på att svenskar tjänar otroligt mycket mer. Vi hade delad ekonomi och jag har varit ekonomen som fört upp vem som betalat vad. Kanske skulle jag blivit ekonom istället för spanskalärare? Nej, vi har dock bokat upp en spanskalektion då jag ska gå igenom alla dåtidstempus med Giulia och Luca. De vill lära sig bättre, men jag är typ mer taggad än dem över att få undervisa haha.
Alla våra klockor gick olika (Portugal är -1h), så jag vet inte exakt vilken tid vi var framme vid Aeropuerto de Jerez, men vi sov någon timme i bilen. Eller, alla andra sov. Lilla Giulia satte sig längst fram, backade sätet och lutade stolen, så jag låg inklämd som en korv bakom hennne eftersom killarna vägrade sätta sig där. Medan de andra sov pustade och stånkade jag och flyttade på mig var och varannan minut. Jag sov i max tio minuter innan alarmet ringde. Det var en vacker regnbåge vi vaknade till. Vi lämnade bilnycklarna och sprang till det första tåget. Wohoo, resan hade gått bra. Palacio-djuren överlevde resan och jag är bara några gigantiska blåmärken rikare.
Eftersom jag förälskar mig i var och varannan stad här i Spanien är jag uppriktigt sagt förvånad över att jag inte blev förtjust i Portugal. Nåväl! Det finns säkert andra som älskar det och som det passar att åka dit för. Jag håller mig dock till Spanien här nere på Iberiska Halvön!
Tack för en rolig vecka Giulia, Luca, Erwan och Andrea! <3
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)