Övervikt

Litar inte på vågen hemma och ett besök på apoteket där även våg finns visade att vågen visar 2-3kg mindre på mig hemma än på apoteket. Dock tyckte jag vågen hemma visade otrooooligt lite, så jag var glad när jag såg vad apoteket visade. Vill såklart bli av med magen; men efter den här Erasmus-tiden får jag vara tacksam att det inte ser värre ut än vad det gör! Så med tanke på omständigheterna var jag nöjd.

Huvudsyftet var dock inte att väga mig utan att väga min packning. Nu visar packningen hemma på 22,2kg samt 20,8kg. Jag får ha 20+20kg... Håll tummarna att mina väskor går igenom! Jag får i alla fall inte shoppa mer här nere (bra, det har jag inte ekonomi till) och skulle det bli problem får jag slänga massa papper och böcker som väger en del, sedan även lakan och handdukar och kanske till och med karnevalgrejer (fast jag hoppas få hem sevillana-klänningen, jag kan ju klä ut mig som andalusiska på Halloween).

Nu ska jag hoppa in i duschen, ställa ut väskorna och damma samt sopa rummet och sedan kommer en vän för att ge en rolig Portugal-video som jag velat ha sedan roadtripen. Klockan 20.15 går bussen och klockan 23.45 borde jag vara i mitt älskade Fuengirola igen.

Åh, Cádiz...

Cádiz oh cuánto te quiero!!

Det finns inga ord för att beskriva dessa månader i Cádiz... kanske bäst i så fall att det har varit de puta madre? Är så tacksam att jag hamnade i en så vacker stad, med fantastiskt klimat och UNDERBARA MÄNNISKOR. Åh jag har haft den bästa Erasmus:en i världen, det är jag övertygad om! Tack för att jag fick vara med om allt detta!

Avslutade på topp igår med en dag på Santa María, tapas vid strandrestaurangen (vi fick rabatt Giulia och jag eftersom vi stod och skramlade med våra mynt och de tyckte synd om oss) och på kvällen mexikansk mat (mexikanen kan rekommenderas till alla, på onsdagar har de 3euros-tapas och de är gigantiska och supergoda) och sedan en nykter utgång. Vi gick till Nahu där vi dansade loss och M2. Efteråt hängde vi på takterassen och Giulia och jag berättade om alla våra putadas. Sista kvällen ville vi sova ihop som så ofta annars, men istället för att jag skulle tränga mig in hos henne drog vi med våra saker till Lucas rum som nu står tomt. Där låg vi i timmar och skrattade åt alla knäppa videos som vi filmade i Portugal. Synd att vi slutade filma mot slutet, det var ju galet kul!

Hur som helst... tack Cádiz, tack el palacio, tack los palacianos, tack allt som gjort Cádiz till mitt Cádiz... <3

Vaknade med tårfyllda ögon för att jag ska lämna mitt palacio och min Giulia, men samtidigt tänker jag vara glad för jag ska vara i mitt älskade Funkan fram tills 30 juli! Tills dess är det bara glädje som gäller. Bloggar troligtvis inte mer härifrån utan bara en sista slutrapport när jag är hemma.

PUSS PÅ ER!

Sirenita

Kände mig som Lilla Sjönjungfrun (la sirenita) och ville ta fina bilder vid Playa Santa María häromdagen när jag matchade min rosa bikini med rosa hår. Det var inte så mycket vågor så jag klättrade upp på en roca... två sekunder efter att bilden togs sköljde en stor våg över mig och jag knuffades framåt och fick hoppa av klippan. Då var det bara att gå till sjuksyster som fick sprita skinkan för jag skrapade upp min skinka. Nu är det obekvämt att sitta, det är ju så svettigt så ibland fastnar såret och slits upp lite. Mina ben är också lite såriga... allt för en fin bild! Förresten är det inte djupt där utan kanske 20 cm vatten max och rocan är väl 1m hög, så ingen blir orolig att jag var på galna upptåg!

Älskar bilden! Vackra Atlanten, favoritbikinin, bruna ben och galet rosa hår! Måste dock erkänna att jag manipulerat färgen på vattnet, det ser ljusare ut än annat och så klart är det inte vid Santa María! Men visst är det en helt fantastisk bild?

17

Hållit mig inne idag med huvudvärken från helvetet. Japp, vinden är här igen. Oftast håller det på och blåser kraftigt 2-3 dagar och jag får alltid en sådan fruktansvärd huvudvärk. Här kan folk gå till läkaren och få höra: "Det är vindens fel". Göteborg är blåsigt, undrar om det ger mig huvudvärk? Borde väl vara samma sak även om denna kraftiga Atlantenblåst är annorlunda?

Ikväll har vi sprayat våra hår. Giulia ville ha vitt hår men ser ut som en gråhårig gammal tant och jag har rosa. Tillsammans med Megan och Anne gick vi för att röka vattenpipa på ett mysigt tetería i närheten. Det är som att kliva in i ett arabiskt paradis! Unnade mig en alkoholfri mojito. Kvinnan jag beställde av kollade skeptiskt på den rosahåriga tjejen som skulle ha alkoholfritt... ;)

Ikväll är det en högtid Virgen de Carmen där jag har för mig att de hedrar alla som dött på hav. Processionen passerade utanför vårt fönster och det luktade rökelse i timmar.

Nu ska jag sova. Imorgon blir det strandhäng och tvätt. Kanske åker jag redan till helgen...

Shoppade loss idag förresten. Svarta byxor, vit tröja, snorgul klänning och arméjacka. 80e för allt. Hippiebyxorna igår gick på 12e. Tur att de köptes då, idag är den marknaden borta. Undvikit pasta på det sista och mmm hade längtat efter Giulias pasta matrichiani eller hur det stavas... Nu svamlar jag bara. God natt med er!

Med hjärtat i två städer

Fuengirola är mitt hem. Staden där jag inte blir förvånad om jag någon gång bosätter mig i igen. Men såhär är det... Cádiz är platsen där jag bott i ett palats där även Pierce Brosnan (James Bond) bott i och levt ett Big Brother-liv inom palatsets väggar (dvs mest umgåtts med palatsfolket) och det har varit som ett mini-Europa. Jag älskar båda!

Cádiz är skönheten, lugnet, spanskan och Spanien. Fuengirola är turister, svenska/engelska och drama.

Jag har två veckor kvar och måste välja hur jag ska spendera tiden.

Jag älskar mitt palats, mina palacio-girls, Cádiz vackra stränder, att kunna prata spanska och att möta normalt folk när man går ut. Men i Fuengirola älskar jag känslan av att vara på semester på en plats där jag inte är turist och där alla njuter av sin semester och tillsammans med några av världens mest fantastiska människor (exempelvis mina Emmor).

Det är svårt. Jag vill vara på båda platserna tillsammans med allihopa. I Fuengirola är nackdelen att folk har jobb. Jag får se, jag får se... Kanske hyr vi en bil här och så letar jag billigt hostel åt palacio-folket och visar dem Fuengirola. Det vore fantastiskt, även om jag är säker på att alla skulle återvända till Cádiz med känslan om att de bor i Andalusiens vackraste stad med normalast människor...

Senast om en vecka har jag nog packat ihop mina grejer och dragit till Fuengirola. Tanken ger mig panik... Jag ska dock njuta av mina fjorton sista dagar här och sedan är jag nästan tacksam att jag kommer att jobba hela augusti, för jag behöver något annat att tänka på än min post-Erasmus-depression som jag vet kommer komma. Tiden har gått så fort.

Det är svårt att tänka tanken att jag snart ska hem. Spanien är det land jag vill ska vara hemma. Efter alla turer till Spanien är det fortfarande min dröm att bo här. Jag lovar mig själv att plugga så hårt jag kan för att ha möjligheten att flytta ner hit sedan... om det är så att jag fortfarande drömmer om. Jag ser mig själv i ett vitt bostadskomplex med pool med utsikt över havet en bit utanför Fuengirola, med en bil och jobb på El Colegio Sueco.

Min favoritvy i Cádiz! Katedralen och de olikfärgade husen. Bakom där fotot tagits finns havet. Denna vy ser man alltid när man leker i vågorna på Playa de Santa María!

Cádiz, min vackra ö. Avtryckaren och där man har handen är den gamla delen (el Casco Antiguo) medan den långa spetsen är den nya delen (La Parte Nueva/Puerta Tierra). Jag bor i den finare delen, dvs. i el Casco Antiguo, bara några minuters gångväg från havet (10min)/centrum (3 min)/barerna (5min)/nattklubbarna (10min)/min universitetsfakultet (2min).

Turistdrömmen Fuengirola.

Andalusien med alla dess provinser. Cádiz är huvustaden i Cádiz-provinsen och Fuengirola ligger precis under Málaga i Málaga-provinsen.

Dumma mage

På dagen två veckor kvar av min vistelse i Spanien. Skulle vilja leka i vågorna, njuta av solstrålarna och äta tapas! Istället ligger jag svettig i min säng med magproblem. Bittert. Tur att jag har internet så jag både kan facebooka, blogga och whatsappa samtidigt. Ska dock se om jag kommer iväg till affärerna om ett tag... det ligger ju restauranger (och med andra ord även toaletter) i närheten. Jag är sååå hungrig och det enda jag har är flingor. Och sparris. Jag har tröttnat på sparris så jag vet inte varför jag köpte det. Mmmmmmmm jag dör av hunger i alla fall. Chao.

Min vecka

Vart ska vi börja? Den senaste veckan har varit fantastisk. Min hermano Adam kom tillbaka två nätter för lite sol och bad, men Cádiz är Cádiz och det är mest liv på natten! Visserligen inte i gatorna, men det är livet i El Palacio som räknas... Det var riktigt roligt och så kom min italiana tillbaka samt Raccoon som hade med sig min favorit Victoria's Secret body lotion (Pure Seduction) i miniförpackning till mig.

I fredags firade vi Giu & Evas födelsedagar (21 samt 28) med middag. Det blev pasta med räkor och auberginer i grädde. Lita dock inte på att italienare gör den bästa pastan för det var iiiinte den bästa pastan som lagats i huset kan jag väl säga. Dock berodde det på att maten lagades för ett femtontal personer och när någon la i pasta i en gigantisk kastrull räknades det inte med att pastan skulle växa... Det var dock ätbart och ingen som klagade! Till det en fantastiskt god sallad (jag tycker dock det känns konstigt att äta sallad med mat så som man gör i Spanien att man alltid har tonfisk i, det blir så matigt och ja.. som en rätt i sig) och goda efterrätter. Alla befann sig i matkoma efteråt! Dock blev det en sväng till Imagina på La Punta, det var dock betydligt lugnare än natten innan.

Lördagen kommer jag att berätta om i ett helt annat inlägg!

Sov på natten till söndag mellan 01-05 och sedan var det bil hem, en sväng till doktorn och sedan häng här hemma i palatset. Man blir bra bemött och läkarna är myyyycket trevligare här än i Fuengirola exempelvis, men dock finns det nötter. När en läkare har läkarrock på sig tycker jag att denne ska bete sig som just en läkare och bemöta sin patient som just en patient. Det är inget allvarligt så ingen behöver oroa sig och ingen behöver fråga något mer heller.

Igårkväll gjorde vi hippiinköp. Jag köpte hippiebyxor som jag alltid velat ha men alltid tänkt "när ska jag använda dem..." men de är ju så coola och sköna! Sedan köpte jag armband som jag alltid velat ha som alla italienare har. Giulia letade i ITalien men hittade inte och så hittar jag det här på Plaza San Antonio i deras casetas... köpte 3. En röd för kärlek, en gul för tur och en grön för hopp (esperanza!). Raggaefärger också vilket gillas ;) Köpte också en atrapasueños (drömfångare) att hänga upp i mitt rum samt atrapasueños-örhängen.

Skulle såååå vilja inreda ett eget hem... Vita målade väggar och vita grundmöbler om man säger så i typ IKEA-stil. Sedan lite drömfångare, marockanska möbler och ett Carolina Gynning litografi... och förutom drömfångare så lite prydnader som möjligt för jag blir bara rastlös av det!

Ska snart göra ett inlägg om festivalen för er. Ha en skön dag! Min tänker jag spendera i sängen för att jag behöver vila huden från solen. Om magen inte bråkar kanske jag går och tittar om jag kan hitta en fin billig rea-klänning...

Festival Al Rumbo

Gårdagen var en av de allra roligaste dagarna. Var på min första riktiga festival och det var fantastiskt! Är verkligen festivalsugen nu... Bjuder på en bild innan jag berättar mer!

Vänner

Idag åkte min Màlagabror för andra gången. Adam tyckte så mycket om Cádiz under sin roadtrip att han bestämde sig för att komma tillbaka i några dagar, vilket jag bara tyckte var fantastiskt roligt. Trots att det gått två år sedan vi sågs (då vi delade lägenhet i El Palo, Màlaga) så kändes det som att ingen tid gått och han är fortfarande den hermano jag aldrig haft. Härligt, speciellt i tider som dessa med många avsked. Det ger mig hopp och glädje. Vissa i min vänfamilj härifrån kommer jag förhoppningsvis möta igen i höst medan det kanske dröjer några år tills vissas av våra vägar korsas igen. Det är omöjligt att hålla en god kontakt med alla, men just detta besök visade hur härligt det är att möta gamla vänner igen. Hoppas vi ses om drygt två månader igen dock, då jag planerar att åka till Oslo en helg så snart jag kan för att hänga med Tara som var här i juni. Ett mål i höst är att kunna resa iväg så ofta som möjligt. Tror inte det godkänns, men vem vet, kanske kollar jag upp möjligheten att göra en av mina två veckor långa praktikperioder utomlands igen...

Du utstrålar självsäkerhet

En av de vackraste komplimangerna jag fått någonsin kom igår. "Du är så vacker därför att du utstrålar självständighet." Leendet på mina läppar gick från öra till öra. Något av det vackraste jag vet är självsäkerhet. Om du inte älskar dig själv, hur kan du då låta livet älska dig? Jag vet exempelvis att jag väger för mycket, men det kan också alla andra se och just därför är det väl onödigt att lägga tid på att tänka på det och begränsas utav det istället för att bara njuta av livet. Det gäller att göra det bästa av vad man har istället för att klaga på alla fel. Ger någon en komplimang, säg tack och sug åt dig den. Glöm inte heller att bemöta din egen spegelbild med ett leende då och då. Du är världens bästa på att vara du, glöm aldrig det! Det var i alla fall härligt att få en äkta komplimang för någonting som jag själv jobbat på med mig själv - att vara trygg i mig själv och våga visa det. Jag kan lägga ut fula bilder på Facebook om de har en härlig känsla bakom, för alla vet redan hur jag ser ut. Jag vågar säga min åsikt högt och kan sedan argumentera för den och också förändra den om jag bemöts med bra motargument. Jag är jag och jag vågar helt enkelt stå för det! What you see is what you get. Sedan finns det vissa saker jag såklart vill jobba bort. Jag tar mig själv på för stort allvar och har svårt att skratta åt mig själv vid pinsamma situationer och dessutom kan jag få extrem ångest ibland. Jag är åtminstone medveten om vilka kanter jag behöver slipa bort. Vad filosofiskt och flummigt det blev, men jag ville helt enkelt föreviga en fin komplimang från gårdagen. Självsäker men inte självgod, det är ledordet!

Grattis till ännu en avklarad termin!

Grattis till mig själv! Om översättningen av mina 24hp (högskolepoäng) här går rätt till så är jag nu 90hp rikare i spanska och 120hp totalt. 150hp kvar till lärarexamen!

Klickade in idag och alla betyg har inte kommit in, men ett är en 9 och ett annat en 7 har jag för mig, sen fick jag 5:or på litteraturen (där jag bara fick 4.5 på tentan) och spanska i Amerika (där jag fick en pinsam 3a på tentan). Tack vare bra närvaro, extraarbeten, inlämningar... Och det spanska systemet.

Som student är det fantastiskt, man kan glida runt på ett bananskal och speciellt om man är Erasmus. Det är bra för statistiken och för universitetlektorns egen lön när studenterna klarar sina kurser. Som blivande lärare tycker jag dock systemet är fruktansvärt. När jag ser läkare, advokater... Ja då kan jag inte låta bli att undra om de kan sina jobb eller om de också glidit igenom. Det är så lätt att fuska också. Inga kontroller på att du är du, du kan lämna salen och komma tillbaka hur du vill, du sitter nära andra och kan kopiera.

Så vad har tiden som Erasmus lärt mig? Att njuta av livet och att slappna av. Att allting löser sig. Att världen inte går under om man misslyckas med en tenta. Jag tror att min förståelse för elever med studiesvårigheter ökat. Jag har suttit med myror i benen under tråkiga föreläsningar och jag har för första och förhoppningsvis sista gången i mitt liv blivit underkänd på tentor. Sedan har min spanska också förbättrats och jag har fått lära känna den spanska kulturen bättre - bland många andra. Jag har vänner från många olika länder och vi har levt ihop och tagit del av varandras vanor.

Trots att utbildningssystemet i Sverige är miljoner gånger bättre så tycker jag att alla som kan åka som Erasmus borde göra det. Jag har lärt mig saker som jag aldrig skulle kunnat lära mig hemma. Som blivande språklärare kan jag också tycka att det borde vara obligatoriskt att göra minst en termin utomlands, även om jag inser att tanken är en orealistisk utopi.

Jag är i alla fall fantastiskt glad över hur bra allting gått här nere och jag har förtjänat det här lugna, härliga halvåret för hur mycket jag tidigare kämpat. Nu är jag fylld av energi inför att börja med engelskan i höst och våren 2014 är det antagligen dags att bo utomlands igen, denna gång i Brighton.

Jag är stolt och glad över att jag klarat mina spanskastudier, men samtidigt är det tråkigt att veta att jag inte kommer att läsa mitt favoritspråk mer. Såklart kommer jag se till att hålla språket levande eftersom jag ska lära ut det och jag kommer säkert gå fortbildningskurser i framiden... Men nu är det liksom "bara" 3 terminer engelska och 2 terminer pedagogik kvar. De första 4 terminerna (1 pedagogik, 3 spanska) har gått fort så resten gör nog också det.

Visst är det coolt att jag ska bli lärare? Det som alltid varit min dröm. Jag tycker det är synd att lärare inte har högre status i samhället för tänk vilket fantastiskt jobb vi utför. Jag kommer att utrusta mina elever med nycklarna som kan öppna portarna till världen. Tanken känns svindlande härlig!

Hur som helst... Om du som läser här funderar på att göra ett utbyte liknande Erasmus... Kör! Det kan bli det allra bästa du gjort i ditt liv.

Tanorexia

Dagligen hör jag komplimanger om hur brun jag är och hur fint det är. Det har jag fått höra ända sedan jag kom hit i februari, då jag mina ögon var väldigt blek. Det är en härlig komplimang och jag blir fantastiskt glad av att höra den varje gång, men... Är det hälsosamt? Att ligga på stranden och pressa som om att vara brun är det viktigaste i livet? Solen är bra för kroppen, men också farlig. Jag är lite arg på mig själv för hur jag solar. Har inte använt mer spf än 6 i år och det har jag fortfarande på ansiktet, medan kroppen får olja med 2. Varför 2? Jag känner mig bättre om det är lite skydd. Men så kollar jag på min kropp. Ser det ut som läderhud? Har jag fått rynkor? Och idag när jag vaknade... Massa vita pigmentfläckar i ansiktet. Mitt solberoende gör mig ful. Ser ut som en leopard. Jag ska försöka ta det lite lugnare med solandet mina sista 18 dagar. Jorden går inte under om jag inte är brunast i stan... (Eller?)

God morgon! Klockan är snart ett och jag känner att jag är uppe med tuppen ;) Igår var jag på stranden med mina nya sambos Eva och Eli. Vi sov mest hela tiden, det var härligt. Det var kul i vågorna, men de var så starka att våra bikinis hela tiden höll på att åka av. På kvällen pratade jag två timmar med Johanna i Skype. Kan inte fatta att vi inte setts sedan i julas! Saknar henne sååå mycket. Här hemma var det ett tjaffs tidigare på kvällen och jag tyckte att vissa var respetklösa, men whatever... Jag kunde inte bry mig mindre! Det blev dock en mysig hemmakväll för då hade vi tjejer någonting att klaga på och vi satt i över fyra timmar och bara pratade. Vi är från skilda världar och så olika, men har ändå likheter. Kul att det kommit lite äldre folk, tjejerna är 25 och 28.

Ikväll är det grillfest, vi kommer dock ha två separata fester tror jag. Alltså dessa kulturkrockar ibland va... Jag hatar egotänket! Tänk på karma och addera lite hakuna matata... Jag ska inte till stranden, istället tänkte jag skriva lite dagbok och gå och handla. Ska köpa present till min amor som fyllde 21 igår och jag har saknat ihjäl henne! Vi har skypat massor under tiden hon varit hemma och det är jobbigt att tänka att en av ens bästa vänner snart kommer vara långt bort ifrån en... det är ju inte lika kul att skypa när man inte delar vardag! Dock är min plan att resa till Italien så snart som möjligt. :)

Om ca 10 dagar lämnar jag Cádiz för Funkan. Mellan 26-28 kanske jag åker iväg på roadtrip för att fira Emma B och i så fall blir det besök i Algodonales igen. Vore nice!

En annan rolig nyhet är att Adam kommer tillbaka en natt! Väldigt roligt! Ha en fin dag alla för det tänker jag ha!

Egentid

Granada i mars 2012

Bilden med texten beskriver precis vad jag känt idag. Frihet, möjligheter, att världen är min... lust att bara omfamna världen och göra någonting galet! Hade någon sagt att vi hoppar fallskärm idag, då hade jag nog hoppat. Jag unnade mig också en dag för mig själv. Legat på soffan och inte gjort ett skit mer än skypat lite och städat mitt rum. Det tråkiga är att det känts som att jag behövt förklara för alla vad som står på bilden. Jag har bara velat vara ifred! Mina bästa vänner är inte här och nu vill jag helt enkelt samla kraft. Det kan vara svårt för någon som inte sett hur intensivt vi levt, men jag har ju i princip inte haft en enda vilodag för mig själv. Jag ville också se att jag klarar av det... att jag inte blivit en alldeles för rastlös och sällskapssjuk person. I Sverige väntar verkligheten... nej fy jag blir alltid nedstämd när jag tänker på det så nu tänker vi på något annat! Nåväl, jag har en jätteskön och lugn kväll här i mitt vackra palats. Det enda som stör mig är alla myggbett och mitt brännande ansikte. Trots solskydd, trots att jag vistats massor i solen sedan februari och trots att jag bara var två timmar på stranden så brände jag ansiktet rejält. Solen var riktigt stark idag, alla fick massor med färg. Det är väl bara att börja kleta på oftare! Jag önskar att det bara var hälsosamt att ligga i solen och pressa och att det var någonting jag fick göra varje dag. Och någonting som är ännu härligare är att hoppa i vågorna! Hoppas på surfkurs innan jag åker till Fuengirola, men vi får se om tiden räcker till. Nu ska jag skriva lite dagbok (hah, det tar tid att uppehålla både och! Men det är det värt!) innan jag sover för att förhoppningsvis få en heldag på stranden imorgon. God natt alla fina!

Imagina

Blev lite ledsen när jag tvingades gå hem igår natt på grund av magont när vi var inne på Imagina. Imagina är en fantastiskt cool nattklubb med nice inredning och grym musik! Det är dessutom inte heller lätt att komma in där alla gånger... lång kö och många blir nekade. För unga, för fula, för fulla... Jag fick senast höra att de "inte släpper in småtjejer under 18". Tack, men jag är 22. Det var tråkigt att inte komma in då, men kul att få höra hur ung man såg ut (i Madrid fick jag åka och hämta leg med taxi för att de på 3 klubbar trodde att jag var 16...). Jag är liksom inte van vid att man behöver leg i Spanien! Här är det väl bara att gå ut?

Stämningen på Imagina igår var helt fantastiskt. Tack vare en bekant fick vi gå före i den långa kön och kunde studsa till den fantastiska musiken. Den svenska musikscenen är lätt en av världens bästa... de bästa partylåtarna kommer ju bland annat från Swedish House Mafia och Avicii! Tror att dj:sen som spelade igår kände sig lite som Swedish House Mafia på droger. De var helt galna. Dansade, ställde sig på högtalare, gjorde plankan på högtalaren och snurrade runt den, slet av sig massa kläder... Riktigt roligt och underhållande att se. Det kändes som en galet fantastisk konsert, medan det bara var en vanlig lördagkväll på Imagina i lilla Cádiz... förresten har jag sett massa svenska turister på sistone här. Hey, jag trivs ganska bra som enda svensken här! Tråkigt i alla fall att det är söndag. Jag hade inte bangat ännu en natt på Imaginas galna dansgolv (men utan magont)! Hoppas vi kommer in nästa gång igen och att det är lika fantastiskt då. Då kommer jag dessutom vara i sällskap med min amooooor Giulia... Alltså ni skulle sett min min när jag fick höra: "Åh, vad roligt! Har du träffat någon? Vem är din amor?". Alltså... jag stod visserligen och skrek i telefonen om el amor de mi vida (mitt livs kärlek), men jag fattade ingenting haha jag pratade ju bara med min Giu :D

Såhär kändes stämningen på Imagina igår! Bilden har dock ingenting med Imagina att göra...

Fjärilar i magen

Kände lite såhär som bilden visar igår... trodde jag. Istället är jag riktigt dålig i magen. Undrar om det var för att jag åt godis? Eller för att jag åt pasta efter ett långt uppehåll igen? Undrar förresten om det bara är jag som är sådär konstig med den där fjärilar-i-magen-känslan. Ibland har jag svårt att skilja på om jag är nervös, hungrig, illamående, pirrigt glad eller vad det är... Jag trodde faktiskt att jag bara var överfylld av energi igår och det pirrade i magen utan att jag vet varför och jag ville bara skrika högt (jag lever nog fortfarande på endorfiner från ridningen), men ja... jag har alltså ont i magen. Bara jag inte blir som mamma med det där!

Lördagstankar

Jag var på stranden en halvtimme. Såg det mest som en promenad och tänkte bara käka en sen frukost och var inte världens gladaste tjej när jag hungrig som ett as upptäckte att jag fått en möglig macka. Ett nytt favoritställe men tänker då aldrig mer gå dit! Annars har jag mest ätit godis och skypat. Yes, i Cádiz kan man köpa lösgodis precis som i Sverige bara det att det var andra gången här jag gjort det... Godis är inte så gott har jag kommit på här nere. Hade tänkt spendera natten med sömn för huvudet samt alla muskler värker och jag behöver vila samt sömn... Men det är lördag så det är kanske lika bra att passa på? Kan förresten inte sluta tänka på hästar. Jag får lyckokänslor när jag tänker tanken att kliva upp på en hästrygg igen... Mailat både Storås samt Partille för att kolla om man kan skriva in sig till hösten. Vore helt fantastiskt och just nu finns inte ens möjligheten i mitt huvud att jag inte skulle rida... Alltså bara måste det funka! Sedan har jag tänkt en del på framtiden också. Ser verkligen fram emot att plugga engelska, men att gå på universitet 4,5år är lite som att vara i fängelse... Just nu är jag ung! Jag vill resa och vara fri! Men termin för termin... Några terminer längre fram kanske jag söker om jag kan vara lärarassistent också i 6-12månader. Varför är jag inte rik som ett troll undrar jag bara? Så många drömmar just nu... Life is great och jag ska göra allt för att behålla denna känslan i Göteborg. För det är jag värd!

En kväll på hästryggen

Vaknade upp med ett brett leende på läpparna idag och med fjärilar i magen. Hela gårdagen kändes som en dröm. Adam och hans vänner droppade av Anne och mig lite före klockan tre i Chiclana de la Frontera några mil ifrån Cádiz. Det kändes väldigt spanskt och många tittade på oss, enda blondinerna där ;) Det rann en brun flod och även den påverkades av tidvattnet (ni ska se hur mycket havet flyttar sig varje dag här i Cádiz, helt otroligt!) och annars var det massa spanska hus och några fina kyrkor där. Innan vi kom in i staden såg vi också massa hästar och mulor och höns. Vi var dock trötta efter en alltför rolig kväll kvällen innan så vi satte oss på enda restaurangen vi kunde hitta som var öppen. Så märks det att vi inte var turister: vi satt inomhus ;) Det blev tre timmar därinne som gick hur fort som helst! Jag åt carne al toro, en av mina favoriträtter. Sedan tog vi buss 11 mot Segunda de Mariposas och färden gick genom ett fantastiskt område, helt perfekt för turister! Fantastiska hus, ett vackert hav, ridmöjligheter och så golfbanor. Tror att de som åker dit har en del pengar... När vi hoppade av blev vi upplockade av ridguiden Manolo.

Platsen vi kom till var som varje hästtjejs dröm... och det var precis så jag kände mig. I närmare ett års tid har jag längtat desperat efter att få vara nära hästar (min lösning var att åka till Lilli på Storås ett par gånger) och jag läser dagligen en hästblogg och drömmer mig bort... Det var en stor, vacker gård och hur många hästar som helst som hade sina boxar utomhus. Det pågick några ridlektioner så man såg glada småtjejer sitta på hästarna. Jag hade sagt till Anne att min dröm var att rida på en stor brun häst. Bruna hästar är vackrast och stor sa jag just för att många hästar här är så smala och tunna av undernäring. På Hipico Patiña där vi red (kolla in, rekommenderas!) såg hästarna välmående ut och jag var nästanintill salig när de kom fram med Evano till mig. Brun, ganska stor men inte för stor och helt fantastiskt fin! Jag trodde att jag skulle vara lite rädd, men när jag satt där kände jag att jag inte skulle vilja göra någonting annat än sitta just där. Jag red näst längst bak (härligt, då hade jag vacker utsikt över en massa hästar) och Evano var lite busig för han ville inte alls gå i kön. Han hade nog lite spring i benen för han ville gärna stå utanför ledet och helst gå lite snabbare än hästen framför, men han var väldigt lydig. När vi började trava kändes det lite skumpigt första minuten, men så ropade Manolo att alla skulle jobba med benen och plötsligt kom tekniken. Vi skulle rida med tränset (heter banden så haha?) i ena handen med korta band och med andra handen på sadeln. När vi travade över skog och ängar kände jag "snabbare, snabbare, snabbare" och det var härligt hur Evano själv skötte sig. Ökade de andra farten gjorde han det utan att jag behövde sparka till, vilket inte alla hästar fattade. Lyckoruset var totalt när Manolo ropade att vi nu skulle galoppera. Vilken häftig känsla! Det brusade i kroppen och jag kände mig så fri och lycklig. Det kändes som att det bara var att sitta med och hålla sig kvar. Klockan var åtta på kvällen när vi började rida så det var ett fantastiskt ljus som mötte oss när vi red mot stranden. Enligt en skylt tillhörde stranden Conil. Det var som i en dröm, paradislikt! Många människor fotade oss och det kändes coolt. Jag brukar alltid vara den som kollar avundsjukt på all som rider, men där var det faktiskt jag som satt på hästen! Det var coolt att rida på stranden och se sanden ryka omkring och det var också roligt att låta hästen plaska i vattnet. Under den hela två timmar långa ridturen satt jag med ett brett leende på mina läppar. Den här ridturen var något av det mest fantastiska jag gjort! Anne som aldrig ridit förr kände likadant. Man kände ingen press heller för det var ingen ridlektion (jag minns mina ridlektioner, där jag var rädd att ramla av och där jag var rädd att göra fel typ med höger-vänster eftersom jag har svårt för skillnaden). Min kamera har tydligen blivit knäpp för det är något fel på skärpan. Ena sekunden knäpper den fantastiska kort och i andra ser man ingenting. Undrar hur det hänt? Jag var orolig att inte få kort på min Evano, men tack och lov bestämde sig kameran för att fungera just då på stranden, så jag fick några fina kort med mig på Evano och Anne på Ines. En annan härlig sak med ridningen var att det kändes som att det bara var den vackra andalusiska naturen, hästen och jag som existerade. Två timmar där jag nästan inte sa ett ord utan bara njöt av ridningen. Åh jag önskar att jag hade ord att beskriva hur fantastiskt det var! När jag klev av stod jag och myste med Evano. Kände en sådan glädje och ville bara krama honom. Tyvärr tog de bort honom efter en jättekort stund så jag fick inte mysa klart haha. Det var då jag lade märke till att oj, det kändes i rumpan, låren och ryggen att vi ridit. Tänk där tränade vi två timmar, men det hela var bara otroligt roligt! Visst andades man snabbare ibland, men det var bara härligt och ökade endorfinkickskänslan!

Det var två tjejer som inte direkt lyktade god parfym som fick skjuts till hållplatsen, sedan tog vi bussen till Chiclana de La Frontera. Vi var hungriga och åt en tapas bestående av potatis fylld med köttfärs. Jättegott! Var tillbaka i palatset vid ett-tiden och jag somnade med ett brett leende på läpparna. Lovade mig själv att rida under höstterminen för att prova om det fortfarande är någonting för mig. Jag är fortfarande lite rädd för trots allt är hästsport ganska farligt, men det var ingen rädsla jag kände igår och jag vill gärna övervinna den rädslan. Det jag är rädd för är att gå bakom hästar eller att de ska skena iväg. Jag tänker för mycket på hästar för att låta bli att rida! Jag har en liten hästtjej inom mig som vill leva ut sina drömmar. Dessutom är det inte bara bra för själen, det är bra träning också! Jag ska kolla upp om jag ska anmäla mig till Partille Ridklubb eller Storås Ridklubb där jag red som liten tjej. Var nog inte många gånger, men ändå ;) Nu är det dags igen! Jag föddes som hästtjej och jag har förnekat den delen av mig själv länge... (När jag var liten fick mamma ibland täcka för mina ögon om vi åkte förbi hästar så att jag inte skulle bli ledsen.)

Vid den andalusiska Atlantkusten. Jag på bruna Evano och Anne på vita Ines. Hihi, tänkte på Iosune hela dagen igår... kändes som en typisk dag att rida på och att Anne dessutom fick en vit häst (som Tyra Sjöstedts Dario). Vi har internskämt om vita Darios (dvs. att de är som i våra drömmar och på dem ska våra prinsar komma ridande haha...). Dock är inte vita hästar mina favoriter, även om de är vackra också!

I have a feeling tonight's gonna be a good night

De senaste dagarna har verkligen varit känslosamma och man har känt att man lever. Vår familj här nere splittras bit för bit och det gör så ont... Jag säger dock "hasta luego" till alla, men det är jobbigt att inte veta när detta luego är. Innan Erasmus hade jag aldrig kunnat ana att jag skulle få så nära vänner och att det skulle finnas så många jag hoppas få besöka i deras hemländer/hoppas få besök av (hah, vem vill se Sverige?) och jag trodde aldrig att jag skulle bli så nära så många av mina vänner att vi skulle säga "te quiero" till varandra. Åh, vad jag älskar min palaciofamilj...

På kvällen när Erwan åkt drog jag till Santa María-stranden efter lite despedida-häng på härliga La Isleta, med ett gäng och satt där och förfestade lite. Några timmar efter midnatt kom det väntade samtalet - min hermano från Málaga var här med två vänner! Det var en riktigt glad Johanna som skuttade iväg för att möta gänget. Visst skriver jag svenska och det händer då och då att jag pratar svenska i telefon, men jag insåg hur konstigt det kändes att prata svenska och fick ofta tänka till för att inte prata spanska. Här har det ändå blivit så att man tänker en del på spanska och spanskan kommer automatiskt eftersom det inte finns någon här jag pratar svenska med. Och ofta tänker jag på svenska, men pratar spanska, så det var konstigt... Det kändes också lustigt när killarna reagerade på hur jag hälsade med att utropa: "Shit, du är ju en riktig spanjorska!" för det är som att jag glömt bort att man inte kindpussar på folk i Sverige i vanliga fall.

Lilla Cádiz har ju inga öppna matställen så en av killarna drog hem till palatset för att laga mat, medan två av dem följde med oss ut. Det blev några futbolín-matcher (fotbollsspel). Jag hatar det för jag hatar att förlora och jag är typ sämst, men jag gjorde det ändå. När jag var i Giulias lag vann killarna 5-4 två gånger (där jag gjorde nästan hälften av målen), men när vi bytte och Málaga-laget Adam och jag körde så förlorade vi 8-1. Pinsamt... Drog till ett annat ställe också och när vi väl kom hem blev det sängjakt som gick lätt. Ett stort rum stod öppet och dit fick killarna gå, förutom en som redan somnat på madrassen på mitt golv. Han berättade med ett skratt dagen efter att han var rädd att vi skulle sova fyra pers delat på den lilla madrassen och min lilla 90-säng. Haha visst gillar jag att slippa sova själv, men så trångt vet jag inte ;)

Dagen efter drog jag med killarna till Santa María efter att ha kramat om min Giu som åker på Italiensemester (hem till sig) fram till 10:e. De spelade fotboll och hade sig medan jag pressade. Spanjorer kan det här med sol och jag borde ha lyssnat på min nya spanska sambo Eli som sa att jag borde akta mig för solen för hon såg vita prickar i mitt ansikte... nu har jag nämligen vita fläckar som kommer av för mycket solande. Jag är helt enkelt för brun, sa hon. Jag tror verkligen jag nått mitt max nu tyvärr... visst är färgen fin på kort (i verkligheten har jag svårt att se om jag är brun eller inte), men jag har ju typ tanorexia (man solar för mycket och man har inga gränser). Hoppas prickarna försvinner! Nåväl... det var en del vågor och vi lekte i vågorna också, vilket verkligen var jättekul. Det var dock med en ångestklump jag lämnade stranden efter flera timmar på kvällen, eftersom jag visste att ännu ett despedida var på g. Varför var det just alla mina bästa vänner som skulle åka först? :'(

Kände mig som Lucas svans därhemma för att jag ville ta vara på varje sekund haha. Fick lite packningsångest (snart ska jag ju härifrån ändå) med tanke på hur vi fick kämpa med hans väskor. Sa att han inte borde öppna dem innan han kommer hem, grejen är bara den att han ska på en veckas semester först så det blir samma kämpande sen igen ;) Jag grät i alla fall alldeles hysteriskt när Luca väl gick. Som tur var Adam och hans kompisar kvar, då fick jag bara samla ihop mig och bestämma mig för att ha en galet rolig kväll. Först drog vi till El Aljibe (en jättemysig tapasrestaurang jag inte varit på innan) med Anne och Aimée eftersom det var Aimées sista kväll. Mysigt :) Lika mysigt var det att komma hem till palatset och förfesta med alla andra. Det var förresten kul att se hur mycket killarna älskade Cádiz och palatset! Kvällen blev fantastiskt rolig och jag hade inte en tanke på alla tråkigheter som faktiskt hänt senaste tiden med alla despedidas. Uppskattade verkligen också att kunna prata svenska med andra och inte alltid bara vara den som inte fattar vad de andra säger om de pratar på sitt språk haha.

Igår vaknade jag upp med fjärilar i magen... det var nämligen dags att uppfylla en av mina drömmar! Killarna skulle fortsätta sin färd mot Málaga och de skjutsade mig och Anne med härlig raggaemusik till Chiclana. Vad som hände där berättar jag i ett annat inlägg... :)

Hur ska jag gå från detta drömliv till verkligheten med massa studier och jobb? Kickstartar i augusti med 140 arbetstimmar. Tur att jag brukar tycka att ICA är fantastiskt roligt och att det brukar vara härliga människor!

Vänskap

Sov två timmar inne hos Giulia i väntan på att bli väckt av Erwan. Gårdagens avskedsfest med middag var tung och speciellt när alla var så nere för att det var många avsked. Det blev med andra ord inget härligt uppvaknande, istället blev det tårar som sprutade och massa kramar. Tiden har gått alldeles för fort och det gör så oerhört ont... Men vi säger hasta luego och inte adios. Förstår inte hur jag ska orka med det igen när Luca åker imorgon... Och Giu, men hon kommer tillbaka så vi får fler dagar ihop. Åh min palacio familj...

Något bättre hoppas jag det är hemma i Göteborg där min fantastiska vän Carlos bjuder mamma på Madonnas konsert ikväll. Så himla gulligt! Ha en fantastisk kväll <3 .

Go' dag

Härligt dygn jag haft! Igårkväll var vi ett stort gäng uppe i palatsets torn. Utsikt över cádiz, Gött sällskap, en fläktande vind... Det är som ett träningspass att gå upp för trapporna dit huh huh! Det är en ny Österrikisk jättehärlig tjej som bor där. Kul med kul folk och kul att kunna hänga i tornet! Idag var en väldigt varm dag som inleddes med spring till universitetet och sedan en fleeeera timmar lång dag på stranden. Älskar att kunna gå när jag vill! Det var kul idag för alla från palatset var nästan där och några till. Vi var på Santa María där det alltid är vågigt och blåser, men idag var det vindstilla och vattnet var för första gången väldigt varmt. Alltså inte sådär bara lagom, utan varmt. Härligt! Efteråt blev det en yoghurtglass med lacositos och nutella mmm. Ikväll är det la despedida del Rey, dvs Erwans avskedsfest. Så tråkigt och jag hoppas att tårarna håller sig inne tills imon... :'(

Blir avundsjuk när jag ser bilder läggas upp från gårdagens EM-firande i Funkan. Där var det fest för hela slanten (som vanligt). Men men! Funderar på när jag åker härifrån. Jag måste betala för en hel månad här, vilket gör mig irriterad eftersom jag hade velat stanna 2 veckor, max 3 i juli. Jag ska bo med tre tjejer varav den ena är i Sverige tills 22 och jag ska ha hennes rum, därför hade jag gärna velat komma när hon kommer ungefär, men så ska min första norska sambo åka hem den 19 så jag känner att jag borde komma någon dag innan så att vi hinner ses. Jag väntar och ser när jag åker, mycket beror på hur min italiana gör... om hon återvänder den 10 juli (hon har en Italienresa bokad 5-10 juli) eller inte.

Jag är förresten riktigt bitter över tanken på att jag åker hem 30 juli och missar min favoritmånad augusti i Spanien... även om jag misstänker att skulle jag bo här en längre tid skulle augusti sluta vara min favoritmånad för jag tycker faktiskt visst att det kan bli för varmt ibland. (Eller så är det väl bara för att jag bor med massa människor och måste gå runt påklädd hela tiden... inte naken och lycklig som i nakenoasen, hehe).

Eurocopa

VI VAAAAANN! 4-0 mot Italien dessutom! Jag är så tacksam som sett mitt lag vinna La Copa Mundial (VM) 2010 och Eurocopa (EM) 2012 när jag själv varit i Spanien. Wohooo, fantastiskt! Jag gillar dessutom de stora matcherna, så varje mål igår innebar ett fantastiskt lyckorus. Och vad pinsamt för Italien, 4-0 under en final!! I början hoppades jag på att Spanien skulle vinna, för så som jag ser det är jag spanjor när det kommer till fotboll. De italienska patrioterna, dvs. killarna, kan inte förstå det och tycker att jag är "en skam för Sverige som inte står upp för mitt land".

Jag tycker dock inte att de förstått vilket land jag kommer ifrån. I Sverige är jag finsk, utomlands blir jag svensk. Såklart hade det varit fantastiskt att se Sverige vinna, men jag har inte den där patriotiska känslan. Visst älskar jag allt svenskt nu när jag är här, men i Sverige är vi dels inga patrioter och dels är jag inte svensksvensk så att säga. Det är en definition de inte förstår, för de frågar ofta hur jag känner i hjärtat. Tja, precis så. Svensk utomlands, finsk i Sverige. Och som jag sa en gång... mitt blod är finskt, mitt pass är svenskt och mitt hjärta är spanskt. Så är det och man får tycka vad man vill om det!

Gårdagen var i alla fall fantastiskt (grattis La Roja och tack för folkfesten ni gav!) och jag kommer inte heller glömma Sveriges vinst mot Frankrike trots att vi redan var körda. Jag hade också rätt, Italien skulle vara lättare mot Spanien än Tyskland (seriöst, 4-0 hade aldrig skett i en match mot Tyskland).

Jag är dock lite avundsjuk på alla som befann sig på galna platser, för jag minns VM i Fuengirola 2010. Bästa någonsin! Gårdagen var inte lika fylld av fest, galningarna var i nya delen, men det visste ju inte jag... men jag är glad i alla fall. Vi vann wohoo Spanien är bäst igen! ;)

Bjuder på en förematchen-bild. Kolla in mina snygga hjärtan på kinderna! De är så söta så jag har kvar dem idag. Köpte Spanien-tatueringar och jag har sparat en stor och en liten till Linnea. Bakom mig syns Giulia som visst i förväg anade att hennes land skulle gå mot förlust (se på tummarna nedåt) och sedan holländska Anne och Aimée samt amerikanska Megan. HEJA SPANIEN!

Om att komma hem

Det här är tredje gången jag är borta mycket längre än bara en månad hemifrån (3 månader 2009, 5 månader 2010, 6 månader denna gång). Jag har alltid återvänt med en känsla om att jag inte riktigt vill hem, så även denna gång, även om det ändå känns helt okej eftersom jag åkte hit med inställningen att tillbringa ett halvår här. När jag vaknade imorse tänkte jag dock: "Shit, vi är i juli nu. Det här är månaden då jag åker hem." Det är en tanke som faktiskt skrämmer mig och gör mig nervös, helt enkelt därför att jag inte vet hur jag kommer att känna sedan.

Första gången jag åkte iväg och kom tillbaka sa alla: "Där hemma kommer allt alltid vara som vanligt." På sätt och vis hade de rätt. På sätt och vis. Livet fortgår därhemma också och folks liv sätts inte på paus för att jag åker iväg. Folk får nya vänner, nya sysselsättningar, nya boenden, nya partners, kanske bebisar, kanske flyttar de långtlångt bort. Och så kommer man hem där och måste hitta sin plats i allt igen. En sak med att vara min vän måste nog vara lite svår. Jag är ju tjejen som bara sticker iväg till Spanien. Hade jag inte pluggat hade jag bott i Spanien. Frågan är då om jag kommer att bo här när jag pluggat kvar. Just nu tror jag kanske inte riktigt det, även om jag hoppas lite.

Och att komma hem... då kommer man tillbaka till en värld där allt ändå är som vanligt, där folk ser en som samma person som innan. Visst, jag är Johanna, men är man iväg länge hemifrån och får nya upplevelser växer även ens eget jag. Vissa sidor filas ned medan andra byggs upp... och sedan kommer man till människor man känner från förr och måste anpassa sig igen.

"Vi beter oss faktiskt inte som vi skulle göra om det här var vårt riktiga hem." sa jag till de andra igår. Alla kollade på mig med konstiga blickar och tyckte visst att vi gjorde det. "Okej, så om ni hade köpt de här gräsliga sofforna med egna pengar, hade ni fortfarande tyckt att det var okej att spilla ut en tvåliters fanta på den för att vi har vattenkrig?" Såklart inte. Och såklart menar jag inte att det kommer att bli svårt för mig att inte förstöra möbler hemma, men det blir en annan verklighet. Här har jag bott med tio andra personer. De har blivit min familj. Hemma ska jag bo med min riktiga familj. 22 år och bor med mamma och pappa... Jag är glad att jag har möjligheten att bo kvar hemma under min studietid och att jag har världens bästa föräldrar, men jag tycker det är en konstig situation. Mamma, pappa, barn fast barnet är inte ett barn.

Jag kan laga mat (även om den ofta blir ganska äcklig för att jag bara svänger ihop allt), jag kan diska, jag kan tvätta. Jag hoppas faktiskt att jag kommer att tänka på det när jag kommer hem och hjälpa till mer. "Jag har inte tid" funkar inte så bra. Hade jag inte bott hemma hade jag behövt ta mig tid. Jag behöver inte göra det varje dag, men kanske då och då.

Återigen. Tanken om att återvända hem är läskig. Jag trivs så bra här, kommer jag att trivas lika bra hemma? Jag är dock glad över att återvända till ett riktigt liv. Studier, en inkomst, mindre fest, människor jag tycker om. Jag kommer dock sakna mina älskade palacianos, den spanska rytmen, möjligheten att dagligen leka i Atlantens höga vågor.

Jag vill dock bli bättre på att leva i nuet när jag kommer hem. Och varannan helg när jag är ledig vill jag proppa med roliga saker. Inte bara en festkväll, pluggtid och lite väntid. Kanske en dagstur någonstans (jag känner Andalusien betydligt bättre än Sverige) eller någon rolig aktivitet.

Jag och Anne ska förresten boka in en ridtur. Jag ser fram emot det, för jag drömmer om hästar hela tiden. Jag tror att det räcker med en ridtur för att jag ska sluta göra det eller så får jag väl börja rida haha, fast det tror jag inte att jag vill. Nu ska jag äta frukost och återvända till nuet. Jag har 29 dagar kvar att ta vara på.

Ikväll hoppas jag Spanien gör brakseger mot Italien. A por ellos, España! Gårdagens utgång blev kortvarig, jag var för trött för att gå ut även om det blev besvikna miner när jag vände på klacken och gick hem. Jag har dock lyckats sova så att jag känner mig som en farmor med massa klämda nerver och dessutom har jag en gigantisk bula på benet efter en krock mot ett lågt bord.

Ha en härlig söndag!

Sista animal-lördagen

Har man festat sig igenom fem månader tillsammans är det inte frågan om man är peppad för fest eller inte. Det är bara att klistra på leendet och köra! Kan inte fatta att det är vår sista lördag tillsammans. Är i alla fall tacksam över den tid vi haft och hoppas vi får en rolig sista lördag ihop! Dagen har i alla fall varit skön, den spenderades i de gigantiska vågorna. Jag bara skrattar och njuter i havet. Finns inget roligare! Ha en härlig kväll alla, god natt

Sikta mot månen så hamnar du åtminstone bland stjärnorna

Alla här nere gaddar sig vilket gör mig extra sugen på en tredje tatuering, även om jag såklart inte gör den här nere. Jag älskar Victoria Beckhams nacktatuering som är skriven på hebreiska och vill ha en liknande fast på arabiska. Den här idén har jag haft i flera år, det är bara det att jag aldrig hittat någon mening som känns rätt. Drömmar och frihet är viktigt för mig... och månen i sig älskar jag, men den är för ful enligt min mening för att hamna på min kropp. Vore det fint att skriva "sikta mot månen så hamnar du åtminstone bland stjärnorna"? Jag skulle kunna fråga arabiskalärarna här på fakulteten hur det skrivs, för jag litar inte alls på google translate. Här kommer tre varianter som google translate tagit fram (från spanska/svenska/engelska). Varför jag inte litar på google translate? Skriver jag meningen på spanska ("apunta a la luna si fallas al menos estaras entre las estrellas") blir den finska översättningen: "Ammu ja kuun jos unohdat ainakin voit olla yksi tähdet". Det blir ju hur tokigt som helst! Men kolla, visst är arabiska tecken vackra? Och visst är Victoria Beckhams tatuering skitsnygg?

تبادل لاطلاق النار على القمر إذا كنت أفتقد على الأقل عليك أن تكون بين النجوم
تبادل لاطلاق النار على القمر سوف ينتهي على الأقل بين النجوم
تبادل لاطلاق النار على القمر وإذا كنت تفوت عليك أحداث الهبوط بين النجوم

Min fredag

Inte nog med att det blev ett suspendido idag, tydligen skall en faktura på 1940kr komma också... flygbiljetten från förra årets resa till Murcia ska betalas. GU i all ära i jämförelse med UCA, men nog har de sin beskärda del av inkompetenta nötter där också. Cirka 14 månader efter att resan köpts och genomförts ska vi betala biljetterna. Kul att det kommer som en boom nu när jag varit utan inkomst i ett halvår.

Jag har tyvärr inte heller turen att vara utan fönsterkamrat. I helgen kommer jag att dela fönstret med en spanjorska, sedan flyttar Megan in i rummet bredvid. Tur att det är Megan i alla fall! :)

Hade en fantastisk dag på stranden. Det var varmt, men inte så att man svettades och dog. Vågorna var höga och riktigt roliga. Jag tänker ofta på mamma i vågorna och det är nog det jag bäst minns från vår resa 2001 till Lloret de Mar (Costa Brava, Katalonien, Spanien)... de höga vågorna som mamma lekte i och jag som grät. Nu elva år senare är det jag som är bland dem som leker. Älskar att fånga vågorna (som surfare gör) och flyga med några meter. Det var också roligt sällskap, vi var väl runt tretton personer. Jag, Anne, Erwan och så blandat folk - mest från el hospital de las mujeres (om någon klampar in här nu så talar jag inte om ett kvinnosjukhus utan om ett studentresiden). Fick prata svenska också med en kille som kunde sex språk (dvs han kunde hänga med i allas samtal, galet!).

Ikväll har jag handlat. Grönsaker och massa chorizo och pavo (kalkon). När jag kom hem fick jag ett samtal från Lilli, bästa tjejen i hela världen! Blev så glad. Önskar att hon förstår hur underbar liten tjej hon är! Det är kul att höra att hon längtar efter att jag ska komma hem. :)

Nu ska jag ta en siesta (trots att det blev över tolv timmars sömn i natt) och ikväll blir det utgång. Hoppas inte att jag hamnar med huvudet i ishinken, men hoppas på en fantastiskt rolig helg eftersom det är mångas sista helg här. Imorgon blir det troligtvis också utflykt till ett vattenland. :)

Suspendido

Español de América. Tentaresultat: suspendido, 3. Jag gick inte iväg till universitetet för att kolla, men när min kurskamrat/sambo kom hem såg jag det på henne. Jag pluggade till tentan och kan faktiskt inte se hur jag skulle gjort för att få bättre. Hon hade också pluggat bra och fick en 5:a, gränsen för godkänt. Av 10. Det var en riktigt svår tenta... blir i alla fall väldigt ledsen. Ska kolla om jag på något sätt kan lyckas få en 5:a i alla fall. Jag har ju gjort extraarbeten plus två reseñas... hmm... tråkigt!

En roligare nyhet är att jag fick 9 (sobresaliente) i sociolingüístícan. Gött!

Nu ska jag till stranden med El Rey och glömma skolan för en stund...

El Palacio de Veedor

Kärlek. Glädje. Tacksamhet. Vänskap. Familj. Mini-Europa.

Låt mig stolt presentera: min palacio-familj. Nio av mina tio sambos. Iosune från Baskien (Spanien), Uwe från Tyskland, Giulia från Italien, Jana och Robi från Tyskland, Anne från Holland, jag, Megan från USA, Luca från Italien och Erwan från Frankrike. Baskiska rastafarin Ángel som bott i tornet fattas, men han höll sig ändå bara till i tornet så detta är min palacio-familj. Jag har så vackra minnen och kommer alltid se dessa som mer än bara vänner. På fem månader har de blivit min familj. Åh, jag blir så lycklig av bara tanken... ett tips till alla som ska till Cádiz och som är sociala och glada: kolla upp möjligheten att bo i El Palacio de Veedor (sök Palacio Veedor på Facebook). När palatset är tomt på folk, då saknar man dem som inte är där. Tittar på bilden igen... och bara ler.

Hasta luego

Ios åkte precis. Jävla vätskebrist och tillråga på allt gråter jag! Det är inget adios utan ett hasta luego... <3 :'( ps. Ring inte, har ingen mobil

Despedidas

Lyckades sova en halvtimme som siesta. Jag är verkligen helt slut! Passar olägligt just nu när jag vet att det i princip kommer att vara fest 24/7 fram till den 5 juli. Vad är det som firas? Avskedsfester hålls; men vi firar såklart inte att vi skiljs åt utan vi firar den tid vi haft tillsammans och vi vill avsluta på topp. Hade varit glad om min kropp kunnat stötta mig i detta så jag fått vara mitt allra piggaste och gladaste jag! Idag åt vi tapas vid Plaza Mentidero och ikväll blir det en gemensam middag kring midnatt för alla i palaciot samt några extra. Först ut att lämna oss är två från Baskien som av en slump tar samma flyg imorgon. En av dem är alltså Ios vilket känns riktigt tråkigt. All good things comes to an end och den månad som kvarstår för mig ska jag göra mitt bästa för att njuta till fullo av tillvaron i mitt älskade Andalucía. Är det någon som läser detta och funderar på att åka som Erasmus... Sluta fundera och skicka in din ansökan istället! Erasmus är något av det absolut bästa jag gjort i hela mitt liv. Jag har fått fina upplevelser och lärt känna människor från hela världen samtidigt som min spanska förbättrats. Visste ni förresten att Ios ofta säger att jag är den invandrare som hon mött som har bäst spanska? Uttal, grammatik, flyt... Det gör mig glad. Jag gör också mina fel, men jag är säker på att jag blir en fantastisk spanskalärare!

Conil de la Frontera

Ligger här i min säng svettig och med en värkande kropp. Jag har ont av trötthet - i natt till exempel sov jag fyra timmar. Det är för varmt för att jag ska kunna sova. Det här är första året jag tycker värme kan vara jobbigt. Jag älskar när det är varmt och man är varm i skuggan och när det är varmt på nätterna, men det finns ändå en gräns... när man är blöt av svett är det inte skönt, bara obehagligt. Nåväl, vinden från Afrika är här så kanske går temperaturen ner några grader snart. Och visst föredrar jag spansk hetta framför svenskt sommarregn ;)

I måndags skrev jag att jag var för trött för stranden... tio minuter senare drog jag dit med Iosune. Trots att jag tycker sand är äckligt så är stranden, helst i havet, en av de platser på jorden där jag trivs som allra bäst. Andra njuter av skogspromenader, jag av att pressa på stranden och leka i vågorna! Vattnet var dock vidrigt kallt. På kvällen blev det en promenad med Ios och Luca och vi hamnade på en härlig bar i La Viña (La Isleta) och käkade tapas. Där har de prisvärda, stora och riktigt goda tapas. Man blir mätt på bara en! På natten hängde jag med Giulia på Woodstock. Vi pratade politik (!) och hade en trevlig kväll. Älskar mitt lilla gäng - för vi kan prata massa strunt i evigheter, men också ha djupa och allvarliga diskussioner. Det märks att jag är med folk som pluggar på universitet, men samtidigt som vill njuta av livet och ha kul!

Igår åkte jag till Conil de la Frontera med Iosune, Megan, Robi, Anne och Jana. Det var en molnig dag och ingen tror på mig när jag säger att man bränner sig som mest då solen inte syns - men det fick alla bevis på igår. Vi såg inte solen en enda gång, men trots att vi skyddade oss brände vi oss. Det var fruktansvärt blåsigt, vi fick flytta på oss på stranden, men det var härligt eftersom det annars skulle varit för  varmt (det var närmare 45 grader igår). Giulia och jag var ju i Conil en kväll med ESN, men nu var det gött att hänga på stranden. Det är en fantastiskt vacker strand, lååååång, längre bort finns vackra klippor och sedan är Conil en vacker vit stad. Det syns tyvärr inte så bra på mina bilder. Förutom att vattnet var "vanligt" så är Conil en av de finaste stränder jag besökt! Staden är dock väldigt turistanpassad, men jag gillar ju det ;) Dock åt jag mitt livs sämsta tapas där. Dyrt, litet och äckligt... stackars turister som tror att DET är tapas. Fy!

På kvällen väl hemma igen gick trion (jag + Giu + Ios) ut med Ios vänner. Kan inte fatta att Ios åker imorgon. Det är så sorgligt med alla hej då:n!

Nu är jag förresten glad för tvättmaskinen funkar och jag måste tvätta fyra maskiner idag och maskin 1 är i. Ska bli skönt att få rena kläder!

Ha en fin dag alla! Jag hoppas jag kan sova lite och ikväll blir det la despedida de Ios :'( Puss!

33 grader

Det är molnigt ute, men på ett sådant sätt att ljuset sticker en i ögonen för att himlen är klarvit på något sätt. Och det är fuktigt och svettigt, klibbigt och äckligt... 33grader varmt. Och imorgon sägs det gå upp mot 40 för de afrikanska vindarna är här. Är trött och hängig så ligger bara i mitt rum och svettas. Efter flera somrar i Spanien får jag fortfarande dåligt samvete om jag inte är utomhus eller går till stranden varje dag... Och jag älskar värmen, men jag kan också med att säga att vissa temperaturer inte är härliga. Hade gärna skänkt ett par av graderna till er i Göteborg!

San Juan

San Juan är fortfarande... San Juan. Jag sprudlade av glädje medan jag fixade mig festfin (dagen till ära hade jag haft fläta så jag hade vågigt hår). Vi såg fyrverkerierna vid midnatt från takterrassen och sedan traskade vi iväg till stranden som var fullproppad med folk. Det var en fantastisk kväll i ett fantastiskt sällskap! Efter några timmar där fortsatte färden till La Punta och även där var det roligt. Är så nöjd att San Juan fortfarande kändes som en San Juan! Solen hade stigit upp sedan länge när palacioborna traskade hem. "Där är en sambo...där är en annan" räknade en kompis för en bekant. Pekar man på fem-sex personer som går i olika riktningar låter det nog konstigt, men vi är ju många här! Apropå många vaknade vi upp och mådde som vi förtjänade igår och märkte en ny kvinna i huset. Vi fattade ingenting, men tydligen bor hon här. Hon säger inte ett ord och låser in sig på rummet. Undrar hur länge hon varit här? Och vad gör sådana människor i residencias? Jag låste ute mig själv på San Juan... Vaknade upp hos Giulia och hittade nycklarna först igårkväll när en annan kompis steg upp och jag såg nycklarna lysa ur hans rum. Igår gjorde vi ingenting förutom art vi tjejer satt någon timme på Plaza Mentideros bar dit vi alltid går. Idag vaknade jag återigen upp krasslig så dagen spenderas nog i sängen för att bli frisk... Vi sjöng förresten massa jullåtar på San Juan. Tänk att om ett halvår är det dagen efter julafton. Galet va?

En midsommar att minnas

Tiden kring midsommar & San Juan brukar vara minnesvärd och det kan definitivt sägas om gårdagen (San Juan vet jag inte eftersom det är ikväll). Giulia kom in till mig när hon vaknat och så drog vi till hennes rum och en efter en kom animalesen dit allteftersom de vaknade. Vi alla var så glada, skrattade... och alla sa att det var bästa dagen någonsin i palatset. Det strålade av glädje i mig av att se dessa fyra av mina vänner. Jag är rädd för att tiden rinner iväg så himla fort... och när jag hör en av låtarna som är populär här får mig att vilja gråta: "And now you're just somebody that I used to know". Jag vill inte att det ska bli så mellan oss! Varför är världen så stor? :'(

Klockan fem började festen i palatset och klockan sju steg vi ombord på en båt hyrd av ESN (i storlek med färjorna som går i Göteborgs skärgård) för båtfest kring vår vackra ö i Atlanten. Det var riktigt roligt och vad som var ännu bättre var att en kameraman var där och filmade allt. Alla delades upp i sina länder och så sa de: "Du är svensk, stå där" och jag hann inte ens öppna min mun för att beklaga mig över att jag var enda svensken innan några italienare drog tag i mig: "Kom, du är ju italienare!". Sjöng och skrek med i de stycken jag kunde, men mest stod jag där och hoppade och nynnade glatt med. Det var en riktigt härlig stämning!

När vi klev av båten gick färden till palatset där vi var framme runt elva. Tanken var att fortsätta festandet, men folk skulle ta "siestas" och medan jag låg på soffan började jag känna mig alltmer utslagen. Kroppen och huvudet började värka och jag insåg - jag hade haft en härlig dag, men skulle jag gått ut igår skulle kroppen sagt ifrån och jag skulle definitivt vara riktigt dålig idag.

Nu är jag halvkrass, men det är bara att vila ut inför ikväll för jag vill se vad Cádiz har att erbjuda en San Juan som denna. :) Tyvärr blir det inga kransar, det är jag för trött för att göra! Ler dock stort av alla vackra bilder som poppar upp på Facebook, det är så vackert med midsommarkransar... :)

Glad midsommar!

Tack vare en spårad utgång vaknade jag upp frisk idag (alkohol antingen förvärrar när man är sjuk eller gör en frisk - denna gång blev jag frisk). Hoppas ni får en fantastisk midsommar! :)

Själv ska jag ut och åka båt runt min fantastiska Atlant-ö med alla andra Erasmus... kommer bli fab hoppas jag! Imorgon är San Juan. Är så lycklig att jag är här nu för det är min favorithögtid, även om jag misstänker att Cádiz-firandet blir betydligt lugnare än Bikini Beach 2009 & 2010. Åh bästa! <3 Orkar vi gör vi midsommarkransar till morgondagen ;)

Borde duscha nu, känner mig så ofräsch... tycker dock att det är dags för de andra att kliva upp, jag har redan väntat i fyra timmar.

GLAD MIDSOMMAR!

Äckliga killar

Jag var som sagt trött och hängig igår, men innan huvudvärken verkligen slog till följde jag med tjejerna till en liten trevlig rockbar som vi råkade hitta - trötta på alla dansiga barer Cádiz gamla del har att erbjuda. Väl där tog jag visserligen en clara - dvs. en öl med fanta lemon (som tinto de verano: rött vin med fanta lemon), men när ett gäng ofräscha killar kom och ville bjuda oss alla på varsin chupito var jag inte alls sugen på att dricka. Det andra drack jag av sociala skäl, men jag var inte ute för att festa. Men okej, sa en av mina vänner. Hon var festsugen och visst ville hon ha en gratis shot, men jag kunde inte låta bli att fråga killarna: "Vad var det för chupito?" Svaret fick mig att sätta min öl i halsen. Asbinth.

Vilka ocharmiga, äckliga killar! Ska man bjuda på shot kan man väl bjuda på något "normalt"? Det är mycket alkohol nog som det är! De framstod redan som ofräscha, men inte föll de mig i bättre dager när de ville bjuda på 80-90% sprit. Usch för sådana killar!

Festregel #1 till alla killar på min blogg: bjud inte okända tjejer på absinth! Ni kommer bara att bli betraktade som jävligt äckliga typer.

Förändrad livsstil

I början av veckan stånkade vi oss upp för de tre våningarna och när vi väl var uppe med matkassarna pustade vi lättat ut. Som att wow, där var dagens motion utförd. Samtidigt såg jag tyskarna glatt slänga på sig träningskläderna, ta vattenflaskan och sticka ut för att gymma/springa. Känslan som jag hade de tre gånger jag själv sprang i början av min tid här vällde över mig... och jag undrade: varför rör inte jag också på mig? Bara denna vecka har det blivit tre springturer. Jag har peppat mig själv med glada tankar och med bilden av en glad tjej som stoppar upp utanför huset efter en joggingrunda och då har jag också lyckats vara ute på min halvtimmesrunda.

En naturlig del är också att man vill ändra om sin kost. Dels för att man börjar röra på sig; men också för att man får en chock varje gång man ser sin ölmage. Japp, det jag har är väl om inte annat en ölkagge! Efter så många månader med mycket alkohol, massa pasta och vitt bröd kände jag att det faktiskt fick räcka. Och så kom jag att tänka på LCHF. Folk säger att det är gott, enkelt, mättande... och bra för vikten. Så jag bestämde mig för att prova. Pasta älskar jag, men här har jag nästan förätit mig på det, så det kan jag väl äta någon gång då och då! Det spanska vita brödet kan jag utan problem skippa. Det är så fruktansvärt äckligt och jag har bara köpt det för att det är enkelt att äta och jag är van vid att äta bröd.

Så de senaste dagarna har gått bra; kostmässigt och träningsmässigt. Vad händer då? BOOM. Jag blir sjuk. Förkyld som ett as, ont i kroppen och ett huvud som exploderar. Jag är varm i huvudet, medan alla andra säger att jag är varm utanpå. Redan igår undrade alla varför jag var så tyst och orkeslös... idag kom svaret. Jag är sjuk.

Jag som hade velat gå ut och springa idag igen så att jag börjar orka mer. Det vore nice att ha en bra grundkondition innan sommarvärmen slår på hårt och innan jag är i det svenska dåliga vädret där jag säkert inte kommer att ha lust att springa ute, men där jag får försöka hitta på något annat.

Jag som hade velat hålla min LCHF-kost. Jag åt en omelett (2 ägg, några kalkonskivor, en liten broccolibit, rödlök & creme fraiche) till frukost, men jag är redan hungrig. Helst av allt vill jag springa till gotteförrådet och äta upp det som är kvar av vad mamma skickade (inte mycket: ett paket kakor och en påse bilar). Fast vill jag äta upp det i ett svagt moment? Är det inte bättre att spara det?

Ni kan väl försöka hålla min motivation uppe? Peppa mig till att fortsätta förbättra konditionen? Plus jag vill gärna ha Katrin Zytomierskas bok om LCHF. Jag ska söka upp billigaste alternativet och se om jag ska köpa den.

Krya på mig till mig själv och heja heja, don't give upp!

Springning och strandhäng

Igår när grupparbetet skrevs klart var det inte jättevarmt ute (lite under 25) så jag drog ut på en löptur vid tretiden. Det är inte så jobbigt som man kan tro, det är ju inga backar och tar man det lugnt så klarar man det. Det är bara att snöra på sig skorna och dra iväg. Känner mig duktig när jag gör det, hoppas på att sova lite nu och ikväll hoppas jag snöra på mig springskorna igen. :)

Eftersom jag bara har fyrtio dagar kvar (VARFÖR måste jag plåga mig med att räkna?) ville jag njuta för fullo av dagen så tillbringade fyra timmar på stranden, varav lite mer än en timme var med sällskap. Det var en underbar dag på vackra Caleta-stranden. Det var lagom varmt i luften (helgen sägs bli fruktansvärt varm för Afrikavinden är på väg), vattnet var lika klart och vackert som vanligt och dessutom var det varmt (är det inte svårt att tänka sig Atlanten-vatten som riktigt varmt?) och det blåste inte sand överallt och det var inte på tok för mycket folk. Riktigt härlig dag. :)

Älskade, älskade Cádiz... nu ska jag ta mig en liten siesta!

Sverige-Frankrike 2-0

WOOHOOOO! Vilken glädje det var att gå runt som svensk här igår :D

Före matchen målade Erwan en batman/zorro-inspirerad Frankrike-flagga på sitt ansikte medan han sedan täckte hela mitt ansikte med en Sverige-flagga. Det var helt seriöst svårt att känna igen mig! Ios och Megan gjorde också varsin liten Sverige-flagga för att sympatisera med mig. Så drog alla vi + de två övriga animalesen till Woodstock för att se EM-matchen Sverige-Frankrike. Det var fuuuuullt med fransmän och så var det en enda svensk - jag. Inte ens jag trodde att Sverige (som förlorat varje match) skulle vinna mot Frankrike (som låg bäst till). Vilken glädje, jag skrek och hoppade när Zlatan gjorde första målet. Japp, i stora matcher kan jag vara helt inne i fotboll... rolig känsla. Lika stort glädjerus fick jag under andra målet då fransmännen började storma ut. ÅÅÅÅH vad skönt det var! Nu kunde jag "ta dem i röven" (tomar por el culo), dvs. jävlas med dem. Det spelar ingen roll att Sverige åkte ur EM (även om det såklart var synd), men vi gjorde en riktigt fin match mot Frankrike. Förresten måste jag säga att Martin Olsson (nummer 5 är han va?) är Svenska landslagets ögongodis, ñamñam!

Efteråt gick jag och Ios till någon random bar, innan det blev en sväng hem och sedan ut en stund igen. Då hade de andra övertygat mig om att tvätta ansiktet, men istället hade jag fått färgen i håret.... HEJA SVERIGE FAN VAD BRA VI ÄR!

Grupparbetet

Hej säger jag från min sandiga säng medan ögonen sakta sjunker ihop för att jag allra helst skulle behöva sova!

Igår skrev vi klart grupparbetet i sociolingvistiken. Jag är supernöjd över resultatet, även om jag hade kunnat se att mer gjordes i analysen/slutsatsen. Jag kan tänka mig att det inte alla gånger är så lätt att samarbeta med en perfektionist/blivande lärare/språknörd/som hatar att göra grupparbeten... men åh jag var så irriterad igår! Ett akademiskt arbete SKA ha referenser. Ett akademiskt arbete SKA ha sidhänvisningar. Om jag dessutom påpekar det tio miljoner gånger... är det så svårt att förstå? Och om du ni vill skriva min del (som jag har hämtat fakta till och skrivit analysförslag till)... ja, men gör det, men ta då med det viktiga och bidra med något... renskriv inte bara mindre än hälften och radera allt som har med analys att göra. Jag har svårt att lita på andra (undrar om jag skulle vara en dålig chef? Jag skulle kanske hellre göra allt själv än lita på andras förmågor... fast visserligen, jag skulle anställa kompetenta människor), så jag hade sparat allt jag skrev och så skrev jag om allt. Jag vägrar sätta mitt namn på ett arbete som jag inte är nöjd med!

Vi ska lämna in den imorgon. Aaaaallt är klart. Jag ska bara på en tutoría i litteraturen om det finns tid och så ska jag jaga efter alla möjliga papper som kan tänkas behövas.

Förebilder

Inspiration. Drömmar. Frihet. Det är tre av de vackraste svenska orden jag vet! Vad inspirerar mig? Vad drömmer jag om? Vad är frihet för mig? Det är frågor jag älskar att tänka på.

Vad inspirerar mig? Drivna goda människor och resor till nya platser. Vad drömmer jag om? Att få vara med människor jag tycker om på platser jag tycker om, att göra saker jag gillar och trivas med mig själv. Vad är frihet för mig? Att känna att världen ligger för mina fötter, att få göra medvetna val med mitt eget hjärta, att känna att jag kan prova på saker... och att känna att jag alltid har någon där för mig (som mamma - alla borde ha en mamma som min).

Jag ville egentligen inte skriva om detta, utan om mina förebilder. Vad är en förebild för mig? Någon som har egenskaper eller som gör saker som jag själv inspireras av. Jag har länge funderat på vilka som är mina förebilder. Ska jag nämna tre är alla kvinnliga och alla är svenska.

Carolina Gynning. Hon känns som frihet för mig. Lagom galen, drömmande... men tycks också ha funnit balans och bildat familj. Hon är fantastiskt cool! Jag är ledsen att hon aldrig var på sin utställning i Göteborg medan jag och Mari var där. Det hade varit lika kul att se henne som hennes tavlor! Och fortsätter hon måla och gör något som jag gillar så ska jag definitivt ha en av hennes litografier på min vägg. Läs hennes blogg här.

Blondinbella. Ung företagare som lever för att peppa andra tjejer. Dessutom unnar hon sig lyx! Önskar att jag kunde vara en idéspruta som henne. Att starta företag är coolt! Läs hennes blogg här.

Elaine Eksvärd. Bloggande retorikkonsult. Jag skulle gärna se en av hennes föreläsningar som heter "Snacka snyggt - konsten att få folk att lyssna". Hon verkar så snäll, klok och balanserad. Verkar tänka kloka saker, verkar motiverad och hjälper andra... och verkar inte slösa tid på energislukare. Hon skrev något klokt häromdagen om att hon inte lägger tid på att reparera dåliga relationer. Klokt, tycker jag. Läs hennes blogg här.

Jag drömmer också om att bli min egen förebild och på många sätt vågar jag tycka att jag är det. Jag är driven (jag pluggar och har jobbat sedan jag var femton år, alltså i sju år). Om jag drömmer om att göra någonting så gör jag det (flyttar till Spanien). Jag tycker förresten att det är ganska coolt att jag vågar plugga till spanska och engelskalärare (visst är det galet, men jag längtar lite till att börja med engelskan) för jag har ju inget av det som modersmål. Jag gör saker jag tycker är roliga, men jag vågar också stå på mig själv och säga nej. Sedan har jag saker jag kan jobba med jag också. Jag kan bli bättre på att städa, tänka mindre på mig själv och sluta tro att jag är världens mittpunkt och så kan jag bli modigare på att säga vad jag känner.

Nu gjorde Spanien mål (1-0) mot Kroatien och det är två minuter kvar. Istället för att sitta kvar i palaciot blir det nog en sväng på gatorna! Kan Cádiz festa tro? (Vill dock hem tidigt, vill bara se om de firar...)

Tara på besök

Åh vilken toppenhelg det varit! <3

Skrev min sista tenta (vill hela tiden skriva examen som det heter på spanska...) i fredags. Vi hade två timmar att skriva en tenta med fyra frågor. Av cirka 50 pers var jag den första att gå ut efter första timmen. Jag kände mig missnöjd. Jag hade pluggat, men det gick inte alls bra. Jag hoppas det räcker för ett godkänt i alla fall... :/ Mindre tur hade en av mina vänner som trodde att hans tenta var klockan 4, men den var 8 så han missade den. Större tur hade en annan som gick till tentan och möttes av en lärare med sträng blick. "Har du pluggat ordentligt?" frågade läraren argt. "Jaa, såklart..." svarade hon rädd (och det var lögn). "Bra, då är du godkänd." sa läraren och så fick hon åka hem. Spanien, Spanien, Spanien...

Efteråt blev det en snabb strandtur innan jag gick upp och mötte världens bästa islänning på buss-stationen. Tara skulle spendera ett dygn i Cádiz! Det var ganska roligt att förklara hur vi blivit vänner, när alla frågade... ingen hade nog för tre år sedan (vi har varit vänner i två) kunnat tro att vi två skulle vara vänner! ;)

Vi gick till stranden och på kvällen blev det tapas med Ios, Giu, Megan och Robi på Plaza Mentidero. Mysigt! På kvällen blev det utgång. Fransmännen firade sin fotbollsvinst hos oss och det var en riktigt rolig kväll. Det var kul att visa Tara hur en palacio-natt går till och det var roligt att se att hon också älskade det! Vi hann inte med barerna, men såklart blev det La Punta och vi gick även till Imagina. De tar ofta betalt och ursäkta, jag har bott i Spanien för länge för att känna att jag ska gå in dit och betala... Det är i alla fall ett riktigt coolt och bra uteställe, jag älskar det. Stället, musiken, den öppna natthimlen. Fantastisk plats! Väl hemma igen fortsatte festen en stund på morgonen...

På lördagen vaknade jag lite ledsen för att Tara skulle åka, men så pallrade vi iväg med Luca till katedralen för att äta frukost på 100 Montaditos (stället dit jag tog pappa och Esko och som sedan blev deras "stammisställe" om man nu kan skaffa sig ett sådant på två dagar!). Tara fick se hela mitt vackra Cádiz för efteråt tog vi två en promenad och åt en yoghurtglass. Och det bästa... hon bestämde sig för att stanna kvar ännu en natt! :)

Det var en tjejs fiesta de despedida (avskedsfest) på kvällen så vi gick dit. Massa folk (framförallt italienare) på en takterass på huvudgatan. Tyvärr syns få stjärnor och månen syns sällan i Andalusien på nätterna... så det var väldigt mörkt, men väldigt kul. Det var en rolig natt och sedan sov vi i princip tills det var dags för Taras buss att åka. Det var jättejättekul med besök och kul att hon stannade en natt extra. :)

Jag är såååå hungrig nu. Igår sov jag tidigt och idag har jag skrivit på grupparbetet (som vi planerat att lämna in imorgon - sedan är vi helt klara). Det går ganska bra, men jag tycker fortfarande inte om grupparbeten. Sedan gick jag till affärerna och köpte flip flops för mina är helt utslitna. Nu är det dags för mat! Minst en timme innan ruschen i köket börjar, men idag är jag som sagt hungrig... får se vad det blir för roligt idag. Orkar jag blir det en promenad senare, annars ska jag bara läsa min Cosmopolitan och ha en kväll för mig själv.

Puss!

Ett liv i frihet

Hela gårdagen ägnades åt plugg och på kvällen när vi satt på Woodstock och kollade på Tyskland-Holland kände jag att jag ville bada. "Bada?" frågade tjejerna glatt och en stund senare befann vi oss vid ett mörkt, folktomt La Caleta. Det var som i en film och vi hade filmmusik också kan man säga haha, då det övas för processionerna i närheten (det är förresten processioner jämt här! Oftast barn som går runt... jag såg en senast igår och det händer minst ett par gånger i månaden, galet!). Musiken är "stämningsfull" enligt vissa, "skitläskig" enligt mig. Det var i alla fall en helt magisk kväll som jag hoppas att jag minns forever. Vattnet var också varmare än vanligt (vattnet är varmt vid La Caleta). Efteråt kände vi för att göra något annorlunda, så istället för att ta på oss kläderna gick vi hem med handdukarna omkring oss. Bara för att göra det extra knäppt tog vi varsinn öl vid Plaza Mentidero. Folk skrattade gott när de såg tre tjejer i bikini och handdukar gå omkring på kvällen. Därefter var det hem och duscha och så ut igen. Det blev en toppenkväll. Bästa stunden för mig (och tjejerna håller åtminstone med) är alltid innan vi går ut och när vi hänger i palatset samt när vi kommer hem igen om vi sitter kvar och pratar. Igår blev det glada skratt och fotmassage - ja, inte av mig förstås!

Magkänslan redan innan gårdagens utgång var att jag skulle vakna upp trött idag. Jag hade helt rätt så istället för intensivt tentapluggande (jag tror ändå inte att jag hade pluggat idag) så drog jag två timmar till La Caleta med Jana och Aimée. Jag hade inget solskydd och var uppvänd nästan hela tiden, så idag är jag småröd i ansiktet.

Nu på kvällen såg jag faktiskt inte Spanien-Irland, men det var inte svårt att höra när Spaniens fyra mål gjordes. Hela Cádiz skrek i kör. Mysigt, tycker jag. :)

Jag var faktiskt på löptur idag, precis som i förrgår. Det är så vacker utsikt, så det var bara härligt och så är man ju så nöjd efteråt. Man klarar mer än vad man tror! Löpning är mentalt. Jag hoppas att jag går ut fler gånger så det inte var typ en engångsgrej.

Har lite ont i magen nu. Dels är jag nervös inför tentan och dels har jag ätit annorlunda kost idag. Jag tycker magen sväller upp av pasta och vitt bröd, men det finns inte så många alternativ, så jag googlade LCHF (Low Carb High Fat) för att få lite inspiration. Jag tror magen känner av att den mest fått i sig fett, för jag tycker inte fet mat är speciellt gott utan jag blir mest äcklad. Dock ska jag se om denna typ av kost kan vara någonting för mig. Ikväll blev det till exempel currystekt kyckling med lök, ost och en smaksatt mjukost. Gott, men... väldigt fett.

Nu ska jag sova, klockan tolv imorgon är det dags för tredje tentan i Español de América. Håll tummarna för mig! Jag ska göra mitt bästa. :) Tänkte plugga lite imorgon och försöka pränta in mer och så får jag hoppas på att det räcker. Har jag tur hinner jag också gå på en litteratur-tutoría så att jag förhoppningsvis är helt klar med kursen. Sedan hoppas jag på finbesök!

God natt-kramar till er alla!

Betyg: Notable

Yee! Loggade in på UCA:s Campus Virtual för att se om betyget från tentan som skrevs för två veckor sedan kommit. Det hade det! Jag fick en 8 "notable" (anmärkningsvärt, typ). Betygen här ligger som sagt mellan 0-10 där 5-10 är godkänt och en 8 är riktigt bra. Jag tror att när det översätts till svenska betyg kan en 8 bli ett VG. Dock är det bara tentabetyget, vi gjorde en inlämning också. Räknar dock med att få samma kursbetyg som tentabetyg. Två av fyra kurser avklarade alltså! Härligt :)

Blandat.

Gårdagen var lite annorlunda, men toppen på alla sätt och vis! Det började dock i ett väldigt lugnt och folktomt palats. Alltså, att bo med elva personer gör inte att man vill vara ensam utan snarare tvärtom... när man är ensam saknar man genast de andra. Pluggade i biblioteket en stund och sedan kom jag hem. Väl där fick jag hjälpa en kille med att klippa hans hår (dock gjorde han det mesta själv eftersom varken han eller jag litade på mina frisörkunskaper) och sedan satt jag i vardagsrummet med en fyraårig liten grabb och "pluggade". När han sprang iväg till sin mamma och gav en teckning och de skulle gå kom han tillbaka och sa med en lite ledsen och ursäktande min: "Jag kan tyvärr inte komma tillbaka, jag måste gå hem." Världens sötaste! Mitt hjärta smälte. Jag snodde också den flera meter långa gröna ormen Timmy Chittamourt, men han var alldeles för stor för min säng så jag lämnade tillbaka honom. Det blev också en 30min löprunda. Det gick inte fort, men det gick i alla fall vägen :)

På kvällen var min tanke att sova tidigt, men så bestämde jag mig för att följa med Giulia och Luca på en liten runda. Vi gick först till La Isleta (världens mysigaste lilla bar i La Viña där det alltid är fullt med italienare och alltid är lite för varmt) och sedan gick vi till ett folktomt Nahu där vi till min glädje fick lyssna på marockansk musik (vilket de andra älskade). Hann också springa förbi Soumat innan jag försökte bära hem (världens starkaste tjej!) dem. Gick bra. Väl hemma bäddade vi i Giulias rum och det var som att vakna på läger imorse. Mysigt!

Idag har det varit pluggdag och ikväll blir det fotboll Tyskland-Holland.

Tredje generationen

Tredje generationen är viktig när det kommer till ett språk.

Förr sa man att det kunde ta tre generationer att prata ett språk väl. Låt oss säga att Anna flyttar till ett nytt land och lär sig ett nytt språk. Där får hon barnet Anne. Annes språk kommer att påverkas av Annas brytning och hon kommer inte att tala språket perfekt. Annes dotter Anni kommer däremot att göra det eftersom Annes brytning inte är så betydande. Jag håller inte riktigt med. Anna kan visserligen aldrig tala språket perfekt då hon är begränsad av sitt eget modersmål (ledsen allihopa, men så är det! Jag hoppas att jag i framtiden ger intrycket av att prata spanska och engelska perfekt, men jag kommer aldrig att behärska dem som modersmål, så är det för alla som lär sig ett språk som inte är ens modersmål när man inte längre är barn).

Tyvärr sägs det också ta tre generationer för ett språk att försvinna. Även om Anna pratar sitt modersmål med Anne, kommer Anne inte behärska det lika bra som Anna eftersom hon lever i en vardag på ett annat språk än modersmålet. När Anne i sin tur får barn kanske hon helt enkelt inte känner att hon besitter tillräckligt med kunskaper eller att det andra språket känns mer naturligt, så risken finns att Anni inte kan tala Annas modersmål. Jag säger inte att det alltid är så, men jag säger att forskning (enligt vad vi lärt oss i min spanskakurs español de América) hävdar att det ofta är så.

Jag kan tro att det stämmer. I Sverige är jag en blandning av Anne (2:a generationens invandrare - då pappa är invandrad till Sverige) och Anni (3:e generationens invandrare - då min mamma även är 2:a generationens invandrare). Idag fick jag också ett nytt perspektiv. Jag är ju Anna också!

Jag är extranjera (utlänning). Jag är güiri (typ "blatte" - fast det betecknar alla som inte är spanjorer). Jag är också en mycket stolt och glad sådan. Jag är det av eget val. Mestadels är det helt fantastiskt - men ibland möter man på motgångar så som oförståelse eller rasism. Jag kan inte tänka mig hur tufft och svårt det måste vara för sådana som tvingats lämna sina älskade hemländer. De är redan i en utsatt situation och så tvingas de gå igenom jobbiga saker... jag tycker alla som säger att alla invandrare i Sverige borde lära sig svenska och assimilera sig själva bör prova livet som invandrare. För visst - jag håller med. Bor man i Sverige tycker jag att man ska kunna svenska. Bor man i Sverige tycker jag att man ska respektera svensk kultur och svenskhet (utan att gå in på det vidare). Men - många som säger det utan att själva ha provat på livet som invandrare saknar den ödmjukhet och förståelse som invandrarna borde få mötas av.

Nåväl. Låt oss gå tillbaka till tredje generationen. Detta betyder att forskningen hävdar att mina framtida barn inte kommer att kunna finska. Även fast jag tycker att språk är bland det viktigaste och rikaste som finns, så inser jag att det stämmer. Hade min pappa exempelvis inte pratat finska så vet jag att min mamma aldrig hade lärt mig finska.

Är det ändå inte lite sorgligt? Varför kan man inte bara kunna alla världens språk? Jag önskar att jag förutom de språk jag kan nu även kunde arabiska och italienska. Italienska hade varit så jäkla användbart nu när majoriteten av alla jag möter är italienare! Som tur är fattar jag massor, men långtifrån det mesta...