Tredje generationen är viktig när det kommer till ett språk.
Förr sa man att det kunde ta tre generationer att prata ett språk väl. Låt oss säga att Anna flyttar till ett nytt land och lär sig ett nytt språk. Där får hon barnet Anne. Annes språk kommer att påverkas av Annas brytning och hon kommer inte att tala språket perfekt. Annes dotter Anni kommer däremot att göra det eftersom Annes brytning inte är så betydande. Jag håller inte riktigt med. Anna kan visserligen aldrig tala språket perfekt då hon är begränsad av sitt eget modersmål (ledsen allihopa, men så är det! Jag hoppas att jag i framtiden ger intrycket av att prata spanska och engelska perfekt, men jag kommer aldrig att behärska dem som modersmål, så är det för alla som lär sig ett språk som inte är ens modersmål när man inte längre är barn).
Tyvärr sägs det också ta tre generationer för ett språk att försvinna. Även om Anna pratar sitt modersmål med Anne, kommer Anne inte behärska det lika bra som Anna eftersom hon lever i en vardag på ett annat språk än modersmålet. När Anne i sin tur får barn kanske hon helt enkelt inte känner att hon besitter tillräckligt med kunskaper eller att det andra språket känns mer naturligt, så risken finns att Anni inte kan tala Annas modersmål. Jag säger inte att det alltid är så, men jag säger att forskning (enligt vad vi lärt oss i min spanskakurs español de América) hävdar att det ofta är så.
Jag kan tro att det stämmer. I Sverige är jag en blandning av Anne (2:a generationens invandrare - då pappa är invandrad till Sverige) och Anni (3:e generationens invandrare - då min mamma även är 2:a generationens invandrare). Idag fick jag också ett nytt perspektiv. Jag är ju Anna också!
Jag är extranjera (utlänning). Jag är güiri (typ "blatte" - fast det betecknar alla som inte är spanjorer). Jag är också en mycket stolt och glad sådan. Jag är det av eget val. Mestadels är det helt fantastiskt - men ibland möter man på motgångar så som oförståelse eller rasism. Jag kan inte tänka mig hur tufft och svårt det måste vara för sådana som tvingats lämna sina älskade hemländer. De är redan i en utsatt situation och så tvingas de gå igenom jobbiga saker... jag tycker alla som säger att alla invandrare i Sverige borde lära sig svenska och assimilera sig själva bör prova livet som invandrare. För visst - jag håller med. Bor man i Sverige tycker jag att man ska kunna svenska. Bor man i Sverige tycker jag att man ska respektera svensk kultur och svenskhet (utan att gå in på det vidare). Men - många som säger det utan att själva ha provat på livet som invandrare saknar den ödmjukhet och förståelse som invandrarna borde få mötas av.
Nåväl. Låt oss gå tillbaka till tredje generationen. Detta betyder att forskningen hävdar att mina framtida barn inte kommer att kunna finska. Även fast jag tycker att språk är bland det viktigaste och rikaste som finns, så inser jag att det stämmer. Hade min pappa exempelvis inte pratat finska så vet jag att min mamma aldrig hade lärt mig finska.
Är det ändå inte lite sorgligt? Varför kan man inte bara kunna alla världens språk? Jag önskar att jag förutom de språk jag kan nu även kunde arabiska och italienska. Italienska hade varit så jäkla användbart nu när majoriteten av alla jag möter är italienare! Som tur är fattar jag massor, men långtifrån det mesta...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar