Vad kallas det när man har hemlängtan fast inte längtar hem utan bara saknar alla därhemma? Eller säger man att man bara saknar någon då?
Igår fick jag ett sms om att min lilla unge (som jag skypat med tidigare på dagen) grät efter mig och hade blivit lovad att få komma hit och hälsa på till sommaren... åh, min fina älskling! Jag fick ont i hjärtat. Hon är enliten minikändis härhemma eftersom jag pratar om henne konstant. Min lilla bebis! Kan inte fatta att hon snart blir sex år??
I alla fall... idag är det jag som känner mig som ett litet barn som kan börja gråta närsomhelst. Saknar min Lilli, mamma & pappa och mina kompisar. Älskar er och ni är bäst! <3
Av oss som åkte iväg som Erasmus i klassen vet jag att jag haft störst tur. Jag bor i en fantastisk stad och omringas av underbara människor. Jag kan inte tänka mig hur jag skulle känna mig om jag hamnat i en tråkig stad och inte hade fått så bra kompisar? Nu bloggar jag av mig saknaden lite, men jag vet att skulle jag säga till någon att jag saknar alla därhemma vet jag att jag skulle få en kram... och den vetskapen, den betyder så sjukt mycket.
Det är ändå 25 dagar sedan jag lämnade Sverige och det är först nu som jag känner "oj, jag saknar alla därhemma". Dock är saknaden på den nivån att jag önskar att alla kunde komma hit, för Sverige saknar jag inte ett dugg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar