Igår var vi på excursión med ESN än en gång, denna gång den sista dock. Mycket tack vare ESN kan jag gott säga att jag känner både Andalusien och Cádiz-provinsen väl. I Andalusien fattas Jaen-regionen och sedan städerna Ronda och Huelva. Jaen lockar inte, Huelva hoppas jag besöka med Giulia och Ronda får vänta till en annan gång. Jag älskar Andalusien, det är en vacker region med mycket historia. Vackra stränder blandas med turistiga orter och städer med fantastisk arkitektur. Andalusien är ett resultat av mångkulturalitet! Romare, till viss del fenicier och framförallt morer har lagt grunden till Andalusien. Underbara, vackra, älskade Andalusien... <3
Nåväl, vid tio hoppade Giulia och jag på ESN:s buss igår. Första stoppet var Tarifa. Vi struntade i att gå till castillot som de andra besökte, istället gick vi runt i affärerna. Ganska roliga surfaffärer, men det var väldigt dyrt och centrum var verkligen inget att hurra för. (Tidigare har jag bara sett stranden - dels när jag åkte till Marocko, men även när jag surfade). Efter att ha tröttnat på affärerna hängde vi en timme på stranden vid Punta Marroquí. Det är Europas sydligaste spets, Marocko ligger inte ens en och en halv mil bort (man ser de mäktiga marockanska bergen) och där möter Atlanten Medelhavet. Därefter åkte vi till Bolonia. ESN gick för att titta på romerska ruiner och ett fiskemuseum, men att titta på fiskeredskap eller gamla stenar känns inte så intressant (vi har sett massvis med romerska ruiner redan), så Giulia och jag drog raka vägen till stranden. Det blåste något så fruktansvärt och det kändes inte ens varmt, men ändå var vi röda som tomater efter vår strandtur trots att jag haft massa solskydd. Bolonia är en vacker strand ute på landet. Vi såg små tortugas (sköldpaddor) och vid stranden gick lösgående kossor och hästar. Folk red på stranden (och jag var givetvis avundsjuk). Jag var ganska uttråkad, Giulia sov och jag hade den jäkla sanden i mina ögon, i min näsa, i min mun... överallt! Annars kände jag mig snygg i min nya fina blå batiklångklänning från Blanco ;) Efter tre timmar i Bolonia åkte vi till en pueblo blanco (vit by) som är så typiskt för Andalusien (precis som Mijas Pueblo vid Fuengirola). Byn vi åkte till var Vejer de la Frontera. Det var vackert och det såg så rent ut, men byn låg så öde och vi passerade oupplysta platser som inte kändes trygga. Vi käkade på en restaurang - för mig blev det flamenquines (nästan som ost och skink-kroketter) med pommes. Därefter var det dags för sista stoppet, Conil de la Frontera. Conil är en strand, men vi var där efter att solen gått ned. Jag tyckte staden var jättefin. Mysiga och coola affärer (som var öppna tills tio-elva), trevliga restauranger och coola barer. Det kändes turistigt och jag tyckte verkligen om det. ESN hängde på en fin bar men Giulia och jag föredrog att sitta vid en annan bar. Wohooo och där fick jag den fina nyheten: SVERIGE HADE VUNNIT EUROVISION SONG CONTEST. Ibland är det allt kul att vara svensk, jag gick runt superstolt. Svenskar kan det här med musik! Av all musik som inte är spansk som spelas känns det som att nästan hälften är svenskt. Swedish House Mafia, Avicii, Loreen (Euphoria är melodin till deras Gossip Girl-reklam här nere), Robyn, Agnes... Vi hann även dansa på en klubb innan vi drog tillbaka till Cádiz och visst hann vi med en timme på vårt La Punta också.
Det roliga med oss från palaciot är ändå att vi älskar att vara hemma och med varandra. Jag har det perfekta boendet!
Tack ESN för en bra dag och för alla fina utflykter. Granada, Córdoba, Ibiza och nu denna. Jag ska se om jag kan vara med i ESN Göteborg också, men jag tror den bara finns på Chalmers...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar