Portugal - Lisboa + Algarve

Semesterveckan i Portugal har varit jättebra, men enbart tack vare sällskapet: Giulia, Luca, Erwan & Andrea. Portugal var inget som föll någon av oss i smaken direkt och tyvärr hjälpte inte vädret till direkt (vi frös ofta och var med om en hel del regn). Häng med här så ska jag berätta vad vi gjorde!

Dag 1

Lördagen den 31 mars var det en orolig Johanna som klev upp vid sex. Jag hade stannat hemma själv på natten och väntade på de andra som valt att festa för att sedan kunna sova i bilen. Jag kände mig som den oroliga ansvarsfulla mamman. Vi hann dock med tåget och det var tydligen inte bara jag som inte varit ute natten innan, så de första timmarna av bilresan sov jag. Jag tog över bilkörningen en mil från gränsen till Portugal (så jag har kört i både Spanien och Portugal --> första gången jag kör utomlands) och körde tre timmar ända fram tills utkanten av Lissabon (Lisboa). Först satt killarna som stela pinnar i bilen, men till min glädje slappnade de av när de såg hur jag körde. När vi tog kisspaus vid en mack klev jag in och började prata spanska. Kvinnan vid disken gapskrattade. "Tjejen, detta är din första dag i Portugal va?" frågade hon. "Med spanska kommer du ingenstans, det är det ingen som fattar. Alla pratar engelska." Och herregud, så rätt hon hade. Portugisiska må vara ett av de fulaste språken jag hört (lite bosniskryskt stuk blandat med spanska, tyska och franska), men deras engelska är de puta madre, helt sjukt bra! Av artighet frågade vi om folk kunde spanska när vi pratade med dem, sedan svarade de "a little bit" och hade korrekt engelska och dessutom med brittisk accent. Hur är det möjligt? Portugiser har den bästa engelska jag hört. Frågar man i Spanien svarar många att de kan flytande engelska och sedan fattar de inte ett ord...

I Lisboa inledde vi matjakt och det blev en konstig blandning av pommes, bönor och olika köttsorter. Det var dock gott! Sedan var det hostaljakt och det såg mörkt ut, men så hittade jag någon lapp och tillslut hamnade vi i ett jättefräscht 8bedroom dorm mitt i centrum (Lisboa Old Town Hostel).

Lisboa som stad är otroligt backigt, jag har aldrig varit med om något liknande. Varje gata är en brant backe åt något håll. Det är slitet och färgglatt och ser ganska fattigt ut. Det känns litet och det är avslappnat, så mna upplever inte att man är i en storstad. Jag tyckte också att man såg mycket "kopior". Jesusstaty som i Rio de Janeiro, orange bro som i San Fransisco, triumfbåge som i Paris, ett fästningsliknande torn vid vattnet som i London, spårvagnar som i Göteborg etc... Det är svårt att köra inne i Lisboa eftersom de har otroligt dålig skyltning, så vi har irrat runt där en del med bilen (Alicia en el país de las maravillas --> story of my life...).

Första natten i Lisboa inleddes med en fleeeera timmar lång siesta. Först vid midnatt klev ett trött gäng upp för att laga pasta pommodore (pasta med tomatsås och ost). Skitgott! Italienare kan laga mat och det bästa är att killarna mer än gärna gör det. Min bild av brunögda sliskiga machistas stämmer inte riktigt in på detta gäng. Ingen är sliskig och de är inte machistas och lååångt ifrån brunögda, istället har alla en fin obestämd färg. Min bild av Europa har verkligen formats om när jag varit som Erasmus.

Kvällen började i Bairro Alto där de har massa barer, men vi hann med en enda mojito innan barerna stängde. Därefter drog vi till en nattklubb vi blivit rekommenderade till (Lux). Det var fullt, men om man ville kunde man gå in och betala 240 euro. Vi började asgarva för det var det sjukaste vi hört. Istället för att spendera första natten dansades till dunkande musik drog vi till ett matställe och åt bröd med chorizo och caldo verde, en jättegod soppa som smakade potatis- och purjolöksoppa med gröna strån i.


Dag 2

Första natten hade vi lyckligtvis sovit själva på hostalet och det blev en lång sömnstund innan vi vaknade upp på söndagen dag 2. I Lisboa var inte alltid söndagsstängt som här i Andalusien. Vi hade hört att spårvagn 28 var poppis att åka - både bland turister och Lisboabor, så vi hoppade på den. Den åkte kring snirkliga gator i raketfart och det var som att åka en karusell på Liseberg (tänk Lilla Nyckelpigan typ). Efter spårvagnsturen promenerade vi omkring och provade en portugisisk körsbärsshot. Det liknade sima i smaken och var jättestarkt och jätteäckligt. Vi lunchade på McDonald's och sedan kom regnet så vi hamnade på en irländsk bar. Vi gick in och ut tre gånger för att regnet jävlades. Det slutade med att heeeela kvällen spenaderdes på den irländska baren. Jag åt marockans couscous (ganska konstigt val på en irish pub, men det var gott!) och vi drack gott Sagres-öl. De har även en till god ölsort i Portugal, den börjar på B och har två ord. Jag tyckte det var jättekul i baren för Andrea och jag hade en livlig arbetspolitisk diskussion. Jag älskar att argumentera och diskutera och jag har inte direkt haft någon att argumentera med (förlåt, men det är inte ofta vi har jätteseriösa och viktiga diskussioner), så jag var eld och lågor. I diskussionen var det lätt att se att vi båda blivit präglade av de länder vi vuxit upp i och det var tydligt att vi hade en olik bild av hur saker och ting fungerar. Diskussionen gjorde mig tacksam... svenska politiker må göra en massa skit, men vi har i alla fall ingen Berlusconi och politikerna lyssnar och är inte totalt korrupterade. När vi återvände till hostalet hade tre nya tjejer kommit till rummet. Tre sura slovenier som inte ville prata och som gick mig på nerverna. Det blev tidig sänggång för Giulia och mig, medan killarna satt uppe halva natten. Vi hann dock kolla internet och bestämma oss för att vi skulle stanna i Lisboa ännu en natt, för att kunna göra utflykter följande dag, eftersom vi inte skulle köra upp till Porto.

Dag 3

Dag 3 var utflyktsmålet Europas västligaste punkt, Cabo da Roca. Jag var inte glad att bli vald som chaufför eftersom jag sett de jävliga vägskyltarna och eftersom jag har ett problem med att urskilja höger och vänster. Det i kombination med att jag är en lugn chaufför som hellre tar fel väg än tar ett hetsitgt beslut gjorde att jag och vägvisaren Erwan hade ett världskrig i bilen. Haha om jag någonsin tvivlat över om jag kan bli riktigt, riktigt arg... nåväl, där fick jag beviset. Nåväl, efter allt skrikande gick det bra och vi körde i vackra bergiga landskap. Jag tyckte att det liknade Österrike. Grönt, kurviga vägar i bergen och branta svängar. Vägarna var dock i okej storlek och kändes inte farliga att köra, men jag körde som en myra för att vara på den säkra sidan. Cabo da Roca (Klippudden) var fantastiskt vacker och vi var där en timme. Medan Giulia, Erwan och Andrea var modiga och klättrade bland klipporna (det fanns en väg - oroa er inte!) nöjde jag och Luca oss med att betrakta dem på avstånd.

Efter det besökte vi Sintra. Vi parkerade bilen vid en staty föreställande Finland och med namnet Urho Kekkonen på, vilket jag tyckte var lite lustigt. Vad gör ett sådant monument i en bergsstad i Portugal? Sintra var vackert, gammalt och lite mystiskt. Jag kan inte beskriva vad det kändes som, men det kändes inte typiskt portugisiskt utan mer mörkt och dystert. Det var dock en speciell stad, kul att se, och oj så mycket turister det var! Det finns ett vackert bergspalats där och sedan en morisk 700-talsborg (Castelo dos Mouros). Vi nöjde oss med den moriska borgen och oj, vilken träning det var att gå upp dit. Det var en fantastiskt fin utskit, men höjdrädslan (jag är ju lika löjlig som mamma!) gjorde att jag kröp mig fram med ett bankande hjärta, medan de andra gapskrattade och filmade mig. Jag är inte höjdrädd om man kan hålla sig på båda sidor, men där fanns bara en sida att hålla på plus det var blåsigt. Väl nere i staden igen drack vi espresso (en dålig vana jag lagt till med efter att ha spenderat för mycket tid med tre italienare) innan vi kikade in i en vinbodega där vissa viner kostade 600e.

På väg tillbaka till Lisboa bestämde vi oss för att se Belém, som vi hört skulle vara en speciell stadsdel. Vi såg towern och åt el pastel de Belém (en typisk bakelse), sedan drog vi tillbaka till centrum för vi tyckte inte Belém var sevärt. I Lisboa hamnade vi på en restaurang, där jag åt torsk, innan vi drog vidare till Bairro Alto. Det var en rolig kväll och av en slump stötte vi på andra Erasmus från Cádiz. Det blev en tidig kväll på stan, men vi satt uppe och skrattade halva natten på hostalet.

Dag 4

Vi lämnade Lisboa (efter mycket irrande) och körde läänge. Bilfärden var rolig, för denna gången sov inte alla utan vi lekte lekar. Stopp 1 var Sines som vi blivit rekommenderade. Vi klev ur bilen vid stranden, kollade på varandra med uppspärrade ögon och sa: "Nej, vi struntar i alla städer vi blivit rekommenderade av den personen, nu drar vi till Algarve!". Vi åkte från Lisboa vid tre och kom fram till Albufeira runt tio (däremellan hade vi lunchat på... McDonald's. Mot slutet av resan skämtade vi om hamburgare och pommes, euw så trött jag är på det). Jag körde någon timme på kvällen. Vi hittade hotell (Turial Hotel eller något) på 5 minuter. Det låg vid stranden och bargatorna och var hur fräscht som helst, endast 12e natt/person. Albufeira är den perfekta turistorten, lite lik gaymeccat Torremolinos på Costa del Sol. Vitt och vackert, med en fin strand och med roliga barer. Är man dock ute efter att lära känna Portugal är Albufeira helt fel plats. Dit ska man åka under högsäsong för att sola och festa. Vi slängde in sakerna på hotellet och drog iväg på en runda. Vi gick till några utsiktsplatser, men det var ju mörkt så man såg inget. Vid elva började restaurangerna stänga så vi skyndade oss till ett ställe... där det enda som serverades så sent var hamburgare. Sedan drog vi till barerna. Bra musik, fräscha barer och vi hittade en bar med billiga drinkar och de bästa bartendrarna jag någonsin varit med om (jag fick bland annat min godaste strawberry daiquiri ever). Är någon i Albufeira, leta efter en bar med en stor cocktailskylt som blinkar utanför... tror den heter cocktails. Lätt värt det! ;) Det var en jätterolig kväll och vi dansade en del och gjorde piruetter. Vi måste sett ut som fem tontos. Därefter tog vi en intressant turistrunda innan vi hamnade på hotellet. Jag och Giulia tog dubbelsängen medan killarna fick slåss om de separata sängarna och sofforna. Tyvärr (för killarna) var Giulia och jag jättetrötta och hämtade varsitt vattenglas... planen var att slänga den ena på Andrea och den andra på Luca, men en kommunikationsmiss gjorde att Luca fick båda vattenglasen slängda över sig och stackaren sov som i en sjö. Mogna tjejer, javisst...

Dag 5

Av de städer vi ville besöka låg Albufeira närmast Spanien och eftersom vi redan hade ett bra hotell valde vi att stanna kvar en natt och istället åka ut på dagsutflykt. Första stoppet blev Praia da Rochas i Portimão. Det var en fantastiskt fin strand, lång och med klippor. Dock var det ganska kallt. Vi gick upp på en utsiktsplats, fotade och eftersom jag hört om fantastiskt god vit sangría (sangría branco) och vi lyckades hitta det, var vi såklart tvugna att prova det. Det var gott med frukt, men annars gillade jag det inte. Kallar de det sangría för att de häller i frukt eller? Det smakade kolsyrat vatten med fruktbitar.

Stopp 2 var Lagos. Jag tyckte att det var en skitful stad och de andra höll med. Vi kollade på en fotbollsmatch, som tur var spelade varken Napoli eller Marseilles haha (killarna var inte direkt jätteglada när deras hemmalag förlorade sina matcher) och dum som jag var ställde jag frågor om VM 2006 (final mellan Italien-Frankrike). Jag gjorde inte direkt fransmannen glad haha! Fotboll är en känslig sak... Sedan krånglade vi med att hitta en mataffär eftersom allt var stängt, men tillslut lyckades vi. På kvällen lagade vi pasta real (kunglig pasta), som vi kallar Erwans specialpasta (eftersom vi kallar Erwan för kungen). Det är pasta, skinka, grädde och ost. Vi hade dock inga kryddor, så det smakade knappt och när det stått kvar en timme på bordet luktade det illa. Jag fick den fina kommentaren: "Åh, jag har tänkt på lukten ett tag... det luktar vidrigt, men det är ju maten, jag var annars rädd att det var du Johanna." VADÅ JAG?! Haha... Kvällen spenderades med soffhäng.

Dag 6

Tjugo minuter före check-out väckte jag alla i panik. Jag hade sagt till alla att vi skulle hem på torsdagen (jag hade sagt fel), så jag sprang omkring och trodde att vi skulle lämna in bilen en dag sent. Andrea stackaren fick rusa till bilen och kolla och inte förrän han kom in med ett lugnt ansiktsuttryck lugnade jag mig haha.

Vi drog till Faro, nästsista stoppet i Algarve. Det hade varit ganska kallt i veckan (15 grader och blåst), men detta toppade allt eftersom det regnade. Det var en jätteful stad tyckte vi (igen), så vi drog till Tavira efter vår lunchfrukost. Tavira var faktiskt fint och det kändes ganska genuint. Det var som en flod som rann och speciella hus runtomkring i olika färger och fina små plazas här och där. Nåväl... Ingen av oss var impad av landet och nadie tiene ganas de volver (ingen har lust att återvända). Möjligtvis skulle jag kunna tänka mig Porto någon gång, men nej... huvudstaden plus det mesta i Algarve, jag tror jag har gjort fastlands-Portugal nu.

Det känns lite dumt att säga, speciellt eftersom alla håller med, men bästa staden var den sista staden... och den sista staden på vår Portugalresa var inte ens i Portugal, utan vi drog till Sevilla (Andalusiens huvudstad). Jag har bara varit i utkanten av Sevilla (2010 när vi hyrde en heldagstaxi och några svenskar hoppade fallskärm), så det var min första gång. Det var mörkt när vi kom, men vi såg lite och jag tyckte Sevilla var otroligt vackert. Tyvärr var Algonodales-Alex inte hemma, men kanske har jag större tur nästa vecka när planen är att åka tillbaka till Sevilla?

Semana Santa (påsken) är big business i Andalusien och Seville är viktigast. Det var fullproppat med folk. Vi åt tapas innan vi drog till en iglesia de silencio, tystnadskyrka, där en procession skulle ske. Innan maten hade vi fått vira ihop oss under en halsduk för att skydda håret från regnet, men som tur var slutade det regna. Vi råkade få syn på några Cádiz-Erasmus igen. Vid kyrkan stod vi nära ingången på främsta raden och vi väntade en och en halvtimme på spektaklet. Hade det inte varit för att det varit dåligt väder hade vi aldrig fått så bra platser, då folk annars ofta sägs vänta i fem-sex timmar. Innan processionen såg vi svartklädda personer i huvor som KKK (ja, KKK har kopierat) gå in i kyrkan. Jag rös för jag tycker det är äckligt. För svarta personer som är insatta i KKK måste det vara obehagligt att uppleva detta. Giulia och jag pratade med några sevillanos och ställde massa frågor. Inte ens på väg in till kyrkan fick de svartklädda prata, de betalade för att gå i processionen, de täckte sina ansikten för att inte visa vem man är, kvinnor kan också göra det idag, många gör det barfota, varje dag står en speciell punkt i fokus för processionerna. Eftersom den började 01.00 räknades det som långfredagsprocessionen, när Jesus gick till korsfästelsen.

Fem minuter innan allt skulle börja tystnade de tusentals personer som samlats vid gatorna runt omkring. Plötsligt vinglade en full man förbi och började svära "katso" och likande på italienska. Det är alltså inte bara svenskar som beter sig dåligt på semester, även italienare kan göra det! (Om någon undrade...) Sedan tystnade alla igen och jag ställde mig i skydd bakom Erwan och Luca när processionen började haha för jag tyckte det var obehagligt. Jag var dock glad att det var en tyst procession med enbart lite musik, för jag tycker påskmusiken är läskig. "Sentimental" enligt många, "skräckfilmsmusik" enligt mig. En kvinnoröst sjöng och sedan började de KKK-liknande gubbarna (vi kunde inte heller låta bli att tänka på Opus Dei...) sakta gå framåt. Vissa bar kors, andra facklor. Total tystnad. Sedan bar de en tung Jesusstaty. Vill inte ens tänka på hur mycket den kan ha vägt och hur många personer som gick under den för att bära! Jag tycker att hela processionen är en ganska konstig och skrämmande process, men när Jesusstatyn kom kände jag ändå en viss respekt för dem som bar statyn. Jesus ögon var av glas så när man såg i hans ögon kändes det som att han tittade på en och följde en med blicken - lite läskigt! Längst bak bar de en annan staty med massa facklor som vinglade och jag tror det var Maria och Josef, det var i alla fall en upprörd kvinna. Att vuxna går processen tycker jag är okej, för det är ett medvetet val, men det provocerade mig att se små barn delta i processionen och bära på facklor. Man kunde se stoltheten i deras ögon och jag vet inte... jag tror på Gud, men jag tror inte på att man ska föra över sin tro på andra och ett 7årigt barn gör inget aktivt religiöst val anser jag. Efter 50 minuter ungefär hade alla gått ut och vi började rymma därifrån. Vi insåg dock snabbt att staden var spärrad så vi hängde i någon timme på en bar, där jag återigen fick argumentera. De som snabbt blir arga rekommenderas att inte diskutera med mig, jag tycker bara det är kul och har jag en åsikt kan jag minsann argumentera för den (nu ska vi inte vara jantelagspräglade och inte våga skryta om oss själva). I en diskussion behöver du inte hålla med mig, men jag vill att du motiverar din åsikt därför att jag vill kunna ha möjligheten att se det ur dina ögon.

Vid fyratiden försökte vi gå till bilen, men KKK-påskgubbarna var överallt i varje gathörn. Vi köpte en liten pizzabaguette och konstaterade att vi skulle få vänta vidare. När vi äntligen kom till bilen och kunde dra var jag otroligt glad att det inte var jag som skulle köra, hjälp så mycket folk det var! Locura a nivel máxima! Eftersom det var natt och det inte alltid är roligt att köra i mörker fick jag den ärofyllda uppgiften att sitta längst fram. Varför? Jag babblar på och det är ingen som tvivlar på om jag klarar av att hålla någon vaken eller inte. Jag tycker inte att jag pratar mycket, men eftersom jag alltid får höra det så är det väl så haha... Det var massa små kaniner på vägarna vilket fick mig att tänka på mamma. Vi fick också bensinproblem för vi var rädda att bensinen på vår Opel Corsa med skitdålig motor inte skulle räcka, men det var nog bara bensinometern som slutat fungera. Erwan jävlades och saktade in och låtsades att vi fick bensinstopp, det var inga glada personer i bilen efteråt kan jag säga haha... En sak italienare borde lära sig är att använda bilbälte. Oj vad jag tjatade om det, jag tog till och med på dem bältet ibland. Tydligen har baksätet i Italien inga bilbälten... Jag förvånades också över hur dyr bensinen var. Det var samma priser som i Sverige och då måste man tänka på att svenskar tjänar otroligt mycket mer. Vi hade delad ekonomi och jag har varit ekonomen som fört upp vem som betalat vad. Kanske skulle jag blivit ekonom istället för spanskalärare? Nej, vi har dock bokat upp en spanskalektion då jag ska gå igenom alla dåtidstempus med Giulia och Luca. De vill lära sig bättre, men jag är typ mer taggad än dem över att få undervisa haha.

Alla våra klockor gick olika (Portugal är -1h), så jag vet inte exakt vilken tid vi var framme vid Aeropuerto de Jerez, men vi sov någon timme i bilen. Eller, alla andra sov. Lilla Giulia satte sig längst fram, backade sätet och lutade stolen, så jag låg inklämd som en korv bakom hennne eftersom killarna vägrade sätta sig där. Medan de andra sov pustade och stånkade jag och flyttade på mig var och varannan minut. Jag sov i max tio minuter innan alarmet ringde. Det var en vacker regnbåge vi vaknade till. Vi lämnade bilnycklarna och sprang till det första tåget. Wohoo, resan hade gått bra. Palacio-djuren överlevde resan och jag är bara några gigantiska blåmärken rikare.

Eftersom jag förälskar mig i var och varannan stad här i Spanien är jag uppriktigt sagt förvånad över att jag inte blev förtjust i Portugal. Nåväl! Det finns säkert andra som älskar det och som det passar att åka dit för. Jag håller mig dock till Spanien här nere på Iberiska Halvön!

Tack för en rolig vecka Giulia, Luca, Erwan och Andrea! <3