Jag tycker dock inte att de förstått vilket land jag kommer ifrån. I Sverige är jag finsk, utomlands blir jag svensk. Såklart hade det varit fantastiskt att se Sverige vinna, men jag har inte den där patriotiska känslan. Visst älskar jag allt svenskt nu när jag är här, men i Sverige är vi dels inga patrioter och dels är jag inte svensksvensk så att säga. Det är en definition de inte förstår, för de frågar ofta hur jag känner i hjärtat. Tja, precis så. Svensk utomlands, finsk i Sverige. Och som jag sa en gång... mitt blod är finskt, mitt pass är svenskt och mitt hjärta är spanskt. Så är det och man får tycka vad man vill om det!
Gårdagen var i alla fall fantastiskt (grattis La Roja och tack för folkfesten ni gav!) och jag kommer inte heller glömma Sveriges vinst mot Frankrike trots att vi redan var körda. Jag hade också rätt, Italien skulle vara lättare mot Spanien än Tyskland (seriöst, 4-0 hade aldrig skett i en match mot Tyskland).
Jag är dock lite avundsjuk på alla som befann sig på galna platser, för jag minns VM i Fuengirola 2010. Bästa någonsin! Gårdagen var inte lika fylld av fest, galningarna var i nya delen, men det visste ju inte jag... men jag är glad i alla fall. Vi vann wohoo Spanien är bäst igen! ;)
Bjuder på en förematchen-bild. Kolla in mina snygga hjärtan på kinderna! De är så söta så jag har kvar dem idag. Köpte Spanien-tatueringar och jag har sparat en stor och en liten till Linnea. Bakom mig syns Giulia som visst i förväg anade att hennes land skulle gå mot förlust (se på tummarna nedåt) och sedan holländska Anne och Aimée samt amerikanska Megan. HEJA SPANIEN!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar