Sov två timmar inne hos Giulia i väntan på att bli väckt av Erwan. Gårdagens avskedsfest med middag var tung och speciellt när alla var så nere för att det var många avsked. Det blev med andra ord inget härligt uppvaknande, istället blev det tårar som sprutade och massa kramar. Tiden har gått alldeles för fort och det gör så oerhört ont... Men vi säger hasta luego och inte adios. Förstår inte hur jag ska orka med det igen när Luca åker imorgon... Och Giu, men hon kommer tillbaka så vi får fler dagar ihop. Åh min palacio familj...
Något bättre hoppas jag det är hemma i Göteborg där min fantastiska vän Carlos bjuder mamma på Madonnas konsert ikväll. Så himla gulligt! Ha en fantastisk kväll <3 .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar