Dagligen hör jag komplimanger om hur brun jag är och hur fint det är. Det har jag fått höra ända sedan jag kom hit i februari, då jag mina ögon var väldigt blek. Det är en härlig komplimang och jag blir fantastiskt glad av att höra den varje gång, men... Är det hälsosamt? Att ligga på stranden och pressa som om att vara brun är det viktigaste i livet? Solen är bra för kroppen, men också farlig. Jag är lite arg på mig själv för hur jag solar. Har inte använt mer spf än 6 i år och det har jag fortfarande på ansiktet, medan kroppen får olja med 2. Varför 2? Jag känner mig bättre om det är lite skydd. Men så kollar jag på min kropp. Ser det ut som läderhud? Har jag fått rynkor? Och idag när jag vaknade... Massa vita pigmentfläckar i ansiktet. Mitt solberoende gör mig ful. Ser ut som en leopard. Jag ska försöka ta det lite lugnare med solandet mina sista 18 dagar. Jorden går inte under om jag inte är brunast i stan... (Eller?)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar